Roxanne

Titel: Roxanne
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Fred Schepisi
I rollerna: Steve Martin, Daryl Hannah, Rick Rossovich, Shelley Duvall

Handling: Möt brandstationschefen som lider av en liten - eller rättare sagt ganska stor - skavank, nämligen en jättestor näsa. Själv kan han inte se det roliga i situationen - men det kan i gengäld alla andra. C.D. Bales kämpar med de eviga nässkämten, en flock hopplösa brandmän och att vara hemligt förälskad i den astronomistuderande Roxanne. Hon är tyvärr förälskad i den nye brandmannen Chris, som är snygg men inte särskilt pratsam.

Omdöme: I denna moderna version av klassiska Cyrano de Bergerac syns Steve Martin som den beläste brandstationschefen C.D. Bales. I den lilla staden känner alla varandra och det är ingen som inte känner till den stora Pinocchio-näsan C.D. dras med. Men så anländer två nya personer till den pittoreska staden. Den ena är Chris (Rick Rossovich, som påminner en del om Ted Danson från "Skål"), en ny brandman på stationen som får alla kvinnors blickar på sig. Den andra är Roxanne (Daryl Hannah) som är en av dem. Hon är dock ute efter en intelligent och annorlunda man mot de flesta hon brukar träffa.



Ah, det är alltid skönt att återbesöka småsköna filmer som dessa som man liksom vet var man har. Det må inte vara de bästa filmerna, men de är lättsmälta och håller för flera tittar. En sak är dock säker. Gillar man inte Steve Martin ska man nog tänka båda en och två gånger innan man tar sig en titt. Han är nämligen den som gör filmen till vad den är, och då måste man gilla honom för att uppskatta det man får se här.



I ärlighetens namn är det en något ojämn film där alla invånarna i den lilla staden verkar ha en skruv lös på ett eller annat sätt. C.D. Bales är mer beläst än alla andra i staden, men han har en del konstigheter för sig han med. Det blir utan tvekan roligast när C.D. ska hjälpa den supernervöse brandmannen Charlie som inte vet vad han ska säga runt den vackra Roxanne. Det blir många pinsamma situationer som leder till gott om skratt.



Egentligen gillar jag det här mer än den medelmåttiga komedin man brukar få. Det är också för att den är bättre än medel. Den bjuder på klassisk romantik, men även en del hjärta som aldrig får underskattas. En bra komedi är för egen del mer än bara skratt. Det krävs lite tanke bakom det hela och det finns det här. Det må så vara att den inte tillhör de bästa i genren, men som så många andra sköna 80-talare är denna värd en titt. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6