The Terminator & Terminator 2

Måndag den 22:a juni var det dags att ta chansen. Originalfilmen visades på bio och även om man hade sett filmen ett antal gånger i hemmiljö var det ett tillfälle man inte fick missa. Tänk om SF med jämna mellanrum skulle visa den här typen av klassikers. Skulle vara mycket uppskattat bland filmälskare som skulle vilja se sina favoritfilmer på bio. Själv har jag bl.a. sett Alien, Blade Runner och The Shining på bio (samtliga på Cinemateket) och det är upplevelser man inte glömmer i första taget.

Jag minns att jag gick och såg den andra filmen när den kom 1991. Det var givetvis en upplevelse i sig, men ett original är ändå ett original. Under filmens gång kändes det givet att även se om tvåan, fast då i hemmiljö. Eftersom jag skrivit om båda filmerna tidigare känns det mer passande att bara ta upp några korta intryck från de senaste tittarna.

Klicka på länkarna för att komma till de tidigare texterna om filmerna.


The Terminator (1984)


Det negativa:
Det är egentligen två saker som sticker ut. Det ena är effekterna som är för ojämna för att det ska hålla 30 år senare. Flashback-scenerna där Reese strider mot flygande farkoster är inte direkt perfekta. Än värre blir det med Terminator-effekterna. Tänker främst på två scener. Den ena är när Terminatorn plockar ut sitt öga och man får se ett väldigt plastigt ansikte i scenen efter. Noterbart att man lyckats klart bättre under en senare scen när Terminatorn inte bara har sitt röda robotöga synligt, utan även fått en del av pannan bortskrapad. Här är det inte längre plastigt utan bra make-up.

Den andra är mot slutet när Terminatorn bara är ett skelett efter att hans långtradare exploderat. Stop-motion scenerna avskyr jag, men detta var så man gjorde en gång i tiden. Däremot är effekterna inte alltid dåliga. Tyvärr sänker de svagare effekterna helheten och upplevelsen för egen del. Detta stör jag mig på mer för varje gång jag ser filmen.

Sen är det musiken. Musiken är av blandad kvalité filmen igenom. Mycket av den är bra och bidrar till den sköna känslan filmen får till. Men i vissa lägen är den bara skrikig och misslyckad. Bl.a. i någon jaktscen blir den för dominerande och opassande. Även mot slutet är den långt ifrån optimal.

Det positiva:
Arnold (Terminatorn) är ond. Det går inte att sticka under stolen med att han passar extremt bra i rollen som ond. Dessutom har han begränsat med repliker, vilket bara är bra. Även kul att hans tyska (österrikiska) brytning får en att tänka på att hans skapare förmodligen var en galen tysk vetenskapsman eller liknande.

Filmen är mörk och ganska grym. Genomgående bjuds man på en tät och spännande stämning där Terminatorn är på jakt. När han säger "Sarah Connor?" till en kvinna som öppnar sin dörr och sen tar fram sin pistol med lasersikte och avrättar henne, ja då får man ett smakprov på vad han är kapabel till.

Man får genomgående bra actionscener som inte bör underskattas. Det finns många minnesvärda scener i den här filmen.

Humorn ska inte heller glömmas bort. En stor del av den bjuder radarparet Paul Winfield och Lance Henriksen på som poliserna som försöker lokalisera och sedan hjälpa Sarah. Även Dr. Silberman är en störtskön och komisk karaktär som ju sedan återkommer i nästa film.

Slutomdöme:
Femman som alltid varit så given är inte längre det. De nämnda svagheterna (effekterna och musiken) gör att filmen kanske bara är en stark fyra. Å andra sidan har den så mycket bra som väger upp det negativa. Det är trots allt en gammal favorit och som sådan får den lite mer spelrum.


Terminator 2: Judgment Day (1991)


Det negativa:
Pojken spelad av Edward Furlong är givetvis ett problem. Han funkar ändå hyfsat, men när han får sina hysteriska skrik påminner han en del om Bond-bruden Stacey Sutton (Tanya Roberts) när hon ropar "Jaaaaames" och lite annat i A View to a Kill (1985).

Filmen har en svacka halvvägs in då filmen tappar tempo lite för länge.

Den onda Terminatorn försvinner från handlingen i samband med svackan och när han sen dyker upp igen känns han inte lika grym som tidigare. Det gör bl.a. att man inte känner av samma nerv som man gör under filmens första halva.

Slutet är för utdraget och blir även lite av en upprepning av vad man fick se i originalet.

Det positiva:
Effekterna håller klart bra och kom ju med något nytt när filmen kom. Man måste tänka på att filmen kom 1991 och det var inte långt efter 80-talet då denna typ av effekter inte var möjliga, långt därifrån.

Actionscenerna är precis som i ettan riktigt bra. Det bjuds på gott om jaktscener, inte minst under filmens första halva.

Humorn funkar för det mesta precis som i ettan. Kanske att man har lite mer här. Dr. Silverman är t.ex. tillbaka och bjuder på gott om humor när han är med.

Sarah Connor har blivit tuffare och blir en riktig actionhjältinna här. Linda Hamilton gör det också bra, är vältränad och känns övertygande i sin nya roll.

Slutomdöme:
Filmen håller ungefär lika bra som jag hade minne av. Det är fortfarande en bit upp till högsta betyg, men en stark fyra är det alla dagar. I många avseenden bättre än originalet (framförallt jämnare och utan uppenbara svagheter). Däremot saknar jag den mörkare stämningen som originalet har - och Arnold som ond.


-----


Läs vad Jojjenito och Henke tycker om The Terminator då de också var på visningen.