Commando (Revisited)

Titel: Commando
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Mark L. Lester
I rollerna: Arnold Schwarzenegger, Rae Dawn Chong, Dan Hedaya, Vernon Wells, David Patrick Kelly, Bill Duke, Alysso Milano

Handling: Den före detta kommandosoldaten John Matrix ger sig ut för att rädda sin kidnappade dotter. I hans väg står en mindre armé av tungt beväpnade soldater...

Omdöme: Jäklar vad kul det är att återbesöka såna här filmer. En ren actionrökare från början till slut utan en massa onödigheter. På typiskt Rambo-vis flyger generalmajor Kirby in med helikopter för att ta ett snack med John..., John Matrix (Arnold Schwarzenegger) i det här fallet. John har dragit sig tillbaka till sitt avlägsna hus i bergen tillsammans med sin lilla dotter Jenny (den då 12-åriga Alyssa Milano). Men när någon brutalt dödar medlemmarna i hans f.d. team och nu är ute efter honom, måste han återgå till vad han kan bäst - vara den bästa kommandosoldaten militären någonsin haft.



Efter det att hans dotter blivit kidnappad av hjärnan bakom det hela, en sydamerikansk galning vid namn Arius (Dan Hedaya) tillsammans med Johns ex-kollega Bennett (Vernon Wells), tar John i med hårdhandskarna. Först tar han dock hjälp av flygvärdinnan Cindy (Rae Dawn Chong) då han behöver hennes hjälp för att komma åt en av de andra skurkarna, Sully (den som vanligt sliskige David Patrick Kelly). Hon tror först John är en paranoid galning, men hjälper honom så gott hon kan när det uppdagas att han faktiskt talar sanning.



Ok, filmen är helt klart inte utan sina brister. Här finns logiska luckor, lite för passande tillfälligheter och en del missar (tänker t.ex. på bilar vars bucklor magiskt försvinner för att dyka upp i nästa scen eller dockor som ställts upp runt byggnader som sprängs i luften av John). Men det är petitesser i sammanhanget när man får en sådan actionrökare och helskön underhållning som här. Det blir inga döda luckor eller sidostorys som inte leder någonvart. Istället är det fullt ös från start till mål, men fortfarande gjort med omtanke (alltså inte en massa snabba klipp och taskiga dataeffekter).



Karaktärerna leds givetvis av John Matrix som är en riktig badass och som passar Arnold perfekt. Hans avslutande forcering när han kommer till ön, tar på sig sin väst full med utrustning och sen öser järnet är klassisk. När han sen tar av sig västen får han även visa upp sig som det muskelpaket han är. Rae Dawn Chong i rollen som Cindy är mest med som lite ögongodis då hennes karaktär är ganska oväsentlig. Hon blir dock aldrig jobbig eller i vägen. Dan Hedaya som Arius får kliva åt sidan för Vernon Wells som Bennett. Han är helskön i sin tajta outfit med stålnätbrynja och läderbrallor. Att han dessutom ser ut som en större version av Queens-sångaren Freddy Mercury bidrar givetvis till underhållningen. Dessutom är David Patrick Kelly som Sully och Bill Duke som Cooke klart passande skurkar som gör att filmen underhåller även när Arnold inte är med.



They just don't make em' like this anymore. Förutom en helskön film rakt igenom (en bit under 90 minuters speltid) bjuds man på en perfekt avslutning när "We Fight For Love" av Power Station spelas under eftertexterna. Just det, musiken är genomgående bra av James Horner och påminner starkt om den lika passande och bra musiken han gjorde till 48 Hrs. (1982). Som en avslutande notis var en uppföljare på gång redan året efter med ett manus framtaget baserat på en bok. Arnold tackade dock nej till att reprisera rollen (hans sista ord i filmen är "No chance" när han svarar generalmajor Kirby som säger "Until next time"). Istället omarbetade man manuset med en ny huvudkaraktär och resultatet blev Die Hard (1988)...



3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.7