
Titel: Father of the Bride / Brudens fader
Genre: Komedi/Romantik/Drama
Land: USA
År: 1950
Regi: Vincente Minnelli
I rollerna: Spencer Tracy, Joan Bennett, Elizabeth Taylor, Don Taylor
Handling: Kay Banks kommer hem till sina föräldrar och berättar att hon tänker gifta sig. När väl fadern övertalats att ta sig en titt på den unge mannen, vidtar de stora bröllopsförberedelserna. Givetvis är det pappa Stanley som ska stå för kalaset...
Omdöme: Remaken Father of the Bride (1991) med Steve Martin i huvudrollen hade setts, men inte detta original. Huvudrollen axlas här av Spencer Tracy som kanske inte brukar vara någon favorit, men är oftast bra. Han spelar Stanley Banks som inte tar nyheten att hans dotter Kay (Elizabeth Taylor) ska gifta sig särskilt bra. Han vet inte ens vem hon ska gifta sig med. Stanleys fru Ellie (Joan Bennett) tycker det givetvis är desto roligare och börjar genast planera bröllopet.

Till en början är filmen inte direkt rolig. Stanley måste smälta det hela ett tag och även träffa den blivande brudgummen innan han kan gå vidare. När bröllopsplaneringen börjar, ja då kommer filmen också igång fint. Det blir nu gott om roligheter när Stanley, som ska stå för kalaset har svårt att hålla sina känslor för sig själv. Han vill hålla nere kostnaderna och bara bjuda in några få gäster. Istället blir det flera hundra och alla ska givetvis ha champagne, mat osv.

Spencer Tracy är klart bra som Stanley och blev också Oscarsnominerad (precis som filmen och manuset). Det bästa tycker jag är just de komiska scenerna, inte minst när han är negativ till det mesta (eftersom allt kostar skjortan). Bröllopsarrangören de anlitar har inte en så stor roll som i remaken där Martin Short axlade rollen och blev för mycket efter ett tag. Här är han mer nedtonad, men det betyder inte att det inte blir roligt för det. Speciellt som Stanley går i taket mest hela tiden när han är runt bröllopsarrangören.

Elizabeth Taylor var här knappt 18 år och detta var en av hennes första stora filmer innan hon blev en riktig stjärna (inte minst med fem Oscarsnomineringar, varav två vinster under 50- och 60-talet). Hon har definitivt utseendet och något mer som gör att hon inte bara blir en trist karaktär. Filmen blir också lite allvarligare under den sista halvtimmen när bröllopet närmar sig. Denna del blir tyvärr filmens svagaste parti och filmen tappar här väsentligt, vilket även var fallet med remaken. Det är synd då den på sina håll var riktigt rolig, inte minst under filmens mittdel på en trekvart eller så.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar