Noll tolerans

Titel: Noll tolerans
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Sverige
År: 1999
Regi: Anders Nilsson
I rollerna: Jakob Eklund, Peter Andersson, Marie Richardson, Lennart Hjulström

Handling: Johan Falk, kriminalinspektör på krimjouren i Göteborg, dras in i ett skottdrama i en gränd efter julhandelns slut på julafton. Han gör en hjältemodig insats, som bland annat räddar livet på ett barn, men dras sedan in i en mardrömslik spiral av händelser, som leder till att han själv blir åtalad. Han ser ingen annan utväg än att fly. Han tar lagen i egna händer i jakten på sanningen och blir därmed efterlyst och jagad av sina egna kollegor.

Omdöme: Detta blev den första filmen om polisen Johan Falk och hans "äventyr". Svensk polisfilm har tidigare visat sig vara fullt duglig i sina bästa stunder där de tre favoriterna är Mannen på taket (1976), Mannen från Mallorca (1984) samt I lagens namn (1986). Den förstnämnda är en klassfilm och en av mina favoriter inom svensk film (och all polisfilm för den delen).



En av de första sakerna man börjar tänka på när filmen börjar är att försöka lokalisera var i Stockholm filmen utspelar sig. Ingen talar ju göteborgska så det är inte så konstigt att man tror det är Stockholm och inte Göteborg filmen utspelar sig i. Lite ovanligt med Göteborg, så det var kul (förutom, vad jag kan minnas, att bara en talar göteborgska i en liten biroll).



Filmen börjar lovande när det på julafton sker ett juvelerarrån som kriminalinspektör Johan Falk (Jakob Eklund) blir vittne till när han varit och handlat lite mat på Burger King. Han hittar en man knivdödad i butiken och följer sedan efter den misstänkte i en biljakt genom Göteborg. Det visar sig snart att det är två gärningsmän där den ena kommer undan och nu gäckar Johan Falk och polisen. Detta genom att han hotar de tre vittnena som kan identifiera honom. Hans namn är Leo Gaut (Peter Andersson) och han kommer ställa till ett helvete för Johan Falk.



Peter Andersson är klart stabil i skurkrollen, men så är det också en tacksam roll att spela. Han passar utan tvekan för rollen. Likaså gillar jag Lennart Hjulström i rollen som kommissarie Ola Sellberg, Johan Falks chef. Han känns nog mest genuin av alla i filmen och tankarna går lite till tidigare nämnda svenska klassiker Mannen på taket (1976) när han är med. Jakob Eklund är varken bra eller dålig i huvudrollen. Han gör sitt, men inte mer. Däremot är resten svaga där inte minst Marie Richardson är riktigt svag i en stor roll.



Filmen då? Jo, det funkar väl så där. I sina bästa stunder får man till lite spänning och tempot är väl för det mesta helt ok, trots att filmen är en bra bit över 90 minuter. Värre blir det mot slutet då filmen blir för predikande och bjuder på ett tillrättalagt slut. Detta lämnar utan tvekan en sur eftersmak vilket även gör att betyget droppar ner under godkänt. Å andra sidan ska man inte förvänta sig alltför mycket. Då kan detta funka som lite underhållning för stunden.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.4