The Godfather: Part III

Titel: The Godfather: Part III / Gudfadern del III
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1990
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Al Pacino, Andy Garcia, Eli Wallach, Talia Shire, Diane Keaton, Joe Mantegna, Sofia Coppola, Bridget Fonda, George Hamilton, Raf Vallone

Handling: Tredje delen om familjen Corleone för upp maffiaintrigerna till katolska kyrkans högsta topp. I övrigt är det sig likt, trots att det gått 20 år sen senast: familjescener, maffiamöten, våldsutbrott och maktintriger.

Omdöme: Denna den avslutande delen i trilogin kom 16 år efter den andra filmen. Givetvis borde den ha kommit redan i slutet av 70-talet för att hålla det hela intakt. Men så blev det inte och många klagar på denna tredje del. Givetvis är det svårt att komma upp i samma höga standard som de två första filmerna hade, men man har ju trots allt samma regissör och i stort sett samma skådespelare som återvänder. Huvudsaken är att ingen av de återvändande karaktärerna ersatts med nya skådespelare.



Man har dock tappat tunga karaktärer och skådespelare på vägen. Borta är bl.a. Vito Corleone (Marlon Brando och Robert De Niro), Sonny (James Caan) och Fredo (John Cazale). I denna tredje installation var det tänkt att handlingen skulle kretsa kring Michael (Al Pacino) och Tom Hagen (Robert Duvall). Tyvärr ville inte filmbolaget Paramount kompensera Duvall för den delade huvudroll han skulle ha, vilket resulterade i att man fick skrota originalidén och skriva om manuset och ta bort karaktären helt. Givetvis en stor miss av filmbolaget. Coppola ville ha med honom och manuset fanns alltså. Skönt nog ersatte de inte Duvall med en annan skådespelare i rollen. Det hade bara känts fel.



In i leken kommer istället Andy Garcia som Vincent, Sonnys son. Har alltid tyckt han varit lite av en yngre kopia av Al Pacino så visst passar han bra in i Corleone-familjen. Vincent har också ett hett temperament, precis som sin far. Han må inte vara lika bra som James Caan var i den första filmen, men Andy Garcia är bra och blev även Oscarsnominerad för sin roll. En som däremot inte blev Oscarsnominerad, men som borde blivit det är Eli Wallach. Han spelar här don Altobello och får en överraskande stor roll. Hade helt missat/glömt bort att han var med här. Riktigt kul att se och riktigt bra är han.



Vid sidan om Andy Garcia och Eli Wallach är det inte Al Pacino och hans Michael som blir intressantast att följa. Nej, det blir faktiskt Talia Shire och hennes Connie. Connie har växt upp från att vara en bortskämd tjej till att bli en riktig Corleone-kvinna. Det är krut i henne här och hon börjar få mer och mer att säga till om. Hon och Vincent har liknande syn på hur affärerna ska hanteras - med hämnd.



Det går givetvis inte att tala om filmen utan att säga något om Sofia Coppola i rollen som Michaels dotter Mary. Bra är hon definitivt inte, men som tur är får hon inte en jättestor roll. Däremot får karaktären en stor betydelse för filmen, inte minst mot slutet. Tycker ändå inte hon stör så mycket att man blir irriterad, men visst hade man kunnat hitta en mer lämplig skådespelerska.



Filmens grundstory där Michael försöker ta över ett stort företaget som Vatikanen är delägare i blir väl lite mer krystat än i de två första filmerna. Det blir kanske lite för mycket, men ändå inte så att det känns helt orealistiskt. Däremot tycker jag det är synd att Michael blivit mer lik en politiker som vill stå i rampljuset än en Gudfader-typ som sköter sina affärer lite mer diskret. Men så vill han att familjeverksamheten ska bli laglig och då är det klart att han måste smöra mer och visa sig framför kamerorna.



Det är bl.a. två saker som kunde gjorts lite bättre/ändrats under filmens senare delar. Historien med Kay (Diane Keaton) när hon kommer till Sicilien och hon och Michael spenderar tid tillsammans blir ganska intetsägande. Inte minst med tanke på hur hon behandlat honom tidigare och hur hon behandlar honom nu. Kay är en osympatisk karaktär genom hela trilogin och jag hade personligen ersatt/likviderat henne redan i den första filmen, senast i slutet av den andra.



Den andra saken är själva upplösningen på operan på Sicilien. Egentligen gillar jag upplägget och det finns ju likheter med hur man i den första filmen gjorde sig av med de fem familjernas överhuvuden. Problemet är snarare sättet på hur denna sekvens är ihopsatt. Det blir lite sämre flyt, för utdraget. Det blir aldrig ett riktigt klimax som man bygger upp till. Istället händer lite här och där, men utan riktig kraft. Dock är slutet på trappan kraftfullt och ger denna avslutande del i trilogin en mörk ton som jag tycker passar och funkar. En stabil svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6