The Godfather

Titel: The Godfather / Gudfadern
Genre: Kriminalare/Drama
Land: USA
År: 1972
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Al Pacino, Marlon Brando, James Caan, Robert Duvall, Richard Conte, Diane Keaton, John Cazale, Talia Shire, Sterling Hayden, Al Lettieri, Joe Spinell

Handling: Coppolas klassiska filmatisering av Mario Puzos roman om en maffiafamilj i New York. I centrum står Don Corleone, Gudfadern, men också hans söner bistår honom vid det besvärliga maktspel som pågår mellan Corleone och de andra familjerna i området.

Omdöme: Vissa filmer kan/vill man se hur ofta som helst. Andra känner man bara för att se med flera års mellanrum. Det behöver inte betyda att man gillar en film mer än en annan. Det här är ett perfekt exempel på en film man gärna ser lite mer sällan och där det nog också funkar bäst. Främst beror det på att den är så mäktig att man inte vill se den vid fel tillfälle när man är trött eller har annat att tänka på. Sen är den upp emot tre timmar lång och då krävs så klart lite mer tid.



Var ska man egentligen börja? Det är kanske bäst att ta det från början, filmens första del. Det är Connies bröllop och hennes far och bröder är alla samlade i familjehemmet där festen hålls. Familjens överhuvud är Vito Corleone (Marlon Brando) som kallas för Gudfadern. Mitt under pågående fest ute på gräsmattan håller sig Vito mest inne på sitt kontor där han tar emot besökare. Besökarna ber honom om tjänster då han har kontakter lite överallt och kan övertala de flesta. Om han accepterar att hjälpa någon har han endast ett villkor - att de kommer återgälda honom med en tjänst om/när han någon gång kommer be om den. Vem kan tacka nej till ett sådant erbjudande?


"I'll make him an offer he can't refuse" - Vito Corleone

Under den inledande bröllopsfesten får vi reda på vem som är vem runt familjen. Vid sidan av Vito har vi de tre bröderna Sonny (James Caan), Fredo (John Cazale) och Michael (Al Pacino). Sonny är den som intresserar sig mest för pappas verksamhet. Han är hetlevrad, vilket inte alltid är till hans fördel när han ska ta affärsmässiga beslut. De blir lätt personliga. Fredo får inte vara så involverad i affärerna, mest för att han inte visar något direkt intresse, men även för att han inte är gjord av det rätta virket. Michael har deltagit i andra världskriget och inte alls varit involverad i familjeverksamheten. Men han är den som är mest lik Vito.



Vid sidan av de tre bröderna är familjens advokat och Vitos högra hand Tom Hagen (Robert Duvall) en viktig pjäs. Han är också halvbror till de tre eftersom Vito tog in honom som sin egen son när Tom hittades övergiven som liten pojk. Kvinnorna lyser mest med sin frånvaro. Brödernas syster Connie (Talia Shire) är en bortskämd tjej som gift sig med en man som örfilar henne och mer därtill. Michaels flamma Kay (Diane Keaton) är den enda som har ett någorlunda normalt förhållande till sin man. Åtminstone innan Michael tar över familjens verksamhet.



När filmen går in i en ny fas, då tänker jag inte på den andra fasen efter bröllopet utan den tredje fasen när Michael beger sig till Sicilien, så tappar historien lite tempo. Michael måste ligga lågt under tiden som det lugnar ner sig hemma i New York. Nu får han gott om tid på sig och får upp ögonen för en lokal flicka han genast blir betuttad i. Personligen hade jag gärna sett att Apollonia (som hon heter) hade fått följa med hem till New York och ersatt Kay, som känns lite trist på ett typiskt amerikanskt sätt. Slutscenen på Sicilien blir dock kraftfull och gör att den historien får en poäng och påverkar Michael. Utan den hade man nästan kunnat klippa bort i princip allt från Sicilien.



När Michael återvänder till New York är han en förändrad man, vilket till viss del beror på händelserna på Sicilien, men även att han nu kliver in i familjens verksamhet på allvar. Han har växt in i rollen och det är faktiskt en riktigt bra prestation av Al Pacino som går från att nästan kännas som en skolpojke till att bli den som styr och ställer. Det är givetvis inte bara han som övertygar då filmen bjuder på perfekta prestationer i stora som små roller. James Caan är riktigt bra när han är med som Sonny. Och vad vore filmen utan Marlon Brando, Gudfadern själv?



Det är en film som känns tidlös, en sann klassiker alltså. I grund och botten en gammal hederlig gangsterfilm, men lika stor del ett familjedrama. Det är med en sådan självklarhet som historien berättas och allt synkar verkligen. Intressant nog känner man när filmen slutar efter knappt tre timmar att den lika gärna hade kunnat fortsätta. En timme till hade man utan tvekan klarat av och det var givet att en fortsättning på historien skulle komma. Det är ganska imponerande med tanke på att man under nästan tre timmar har följt familjen Corleone och trots det bara berättat en liten del av historien.



5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0 alt. 9.5
IMDb: 9.2