fredag 7 augusti 2015

The Man Who Knew Too Little



Titel: The Man Who Knew Too Little / Mannen som visste för lite
Genre: Komedi/Action/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1997
Regi: Jon Amiel
I rollerna: Bill Murray, Joanne Whalley, Alfred Molina, Peter Gallagher

Handling: När amerikanen Wally anländer till London för att träffa sin bror, blir han misstagen för en agent och inblandad i en komplott för att mörda flera världsledare vid en bankett.

Omdöme: Det här är en roll som känns klippt och skuren för Bill Murray. Han får ta ut svängarna precis lagom och filmen står och faller till stor del med hans prestation. För runt honom är det lite blandad kvalité. Det blir lite för teatraliskt och crazy, inte minst med ryssarna som är ute efter honom. Men när filmen får till humorn kan man inte klaga, snarare tvärtom. Man bjuds på flera goda skratt.



Wallace "Wally" Ritchie (Bill Murray) har kommit till London för att överraska sin yngre bror James (Peter Gallagher) som är bosatt i London. Wally anländer hem till James på sin egen födelsedag, men det visar sig att James och hans fru ska ha en viktig affärsmiddag samma kväll. James betalar då för att Wally ska få en helkväll på något som kallas för "Theater of Life" där man får vara med på teater fast gjort på riktigt ute i verkligheten.



Wally, som jobbar i en videobutik har alltid velat vara en skådespelare. Grejen är bara den att han blir misstagen för att vara en lönnmördare och skickad till en annan adress. Wally tror givetvis det är en del av grejen och tar det hela med en klackspark, något som förbryllar de inblandade i denna spionhistoria mellan Storbritannien och Ryssland. Wally blir verkligen mannen som visste för lite, vilket i sammanhanget visar sig vara bra.



Tre av "aktörerna" Wally får jobba med (eftersom han tror det är skådespelare han har att göra med) är kvinnan Lori (Joanne Whalley) som har några brev som ska användas för utpressning. Ryske lönnmördaren Boris (Alfred Molina) kallas in från ryssarnas sida när Wally blir för jobbig. Boris och hans män är lite för crazy och hade kunnat tonas ner, men de är en del av filmens stil. Och sen har vi den ursköna torra britten Sir Roger Daggenhurst (Richard Wilson) som är Wallys kontaktperson. Han blir inte klok på Wally, vilket leder till många roliga repliker och situationer.



Wally känns lite som Clark Griswold i Ett päron till farsa-filmerna, småkorkad men löser oftast situationen på något sätt. Bill Murray är i toppform och verkar också trivas. Filmen som sådan är dock klart ojämn så man får ta det bra med det dåliga. Det bra, förutom Bill Murray och humorn när den funkar, är bl.a. några filmreferenser som givetvis är ett plus. Det dåliga är inte minst det teatraliska och att det blir för crazy. Dessutom är musiken helt opassande och förstör en hel del faktiskt. Svag trea till trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar