Black Mass

Titel: Black Mass
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2015
Regi: Scott Cooper
I rollerna: Johnny Depp, Joel Edgerton, Benedict Cumberbatch, Rory Cochrane, Kevin Bacon, Peter Sarsgaard, Julianne Nicholson, Dakota Johnson, Adam Scott, Juno Temple

Handling: John Connolly och James "Whitey" Bulger växte upp tillsammans på södra Bostons gator. Decennier senare, under mitten av 1970-talet, skulle de mötas igen. Vid det laget var Connolly en framstående figur på FBI:s Boston-kontor och "Whitey" hade blivit gudfadern av den irländska maffian. De ingick ett samarbete under bordet som fick saker och ting att spåra ur fullständigt i Bostons undre värld.

Omdöme: En gång i tiden gick jag in och kollade på FBI:s lista över deras tio mest efterlysta personer. Där fanns James "Whitey" Bulger med och en stor belöning var utfärdad. Denna man var en gång i tiden en ökänd gangster i Boston där han styrde den undre världen. Detta är historien om honom, medarbetarna, hans nära och kära och inte minst FBI som han samarbetade med.



Det första man måste säga är att rollbesättningen på filmen är i det närmaste klockren. Intressant nog syns inte de mest kända ansiktena bara i de största rollerna. Istället har man rätt skådespelare för rätt roll. Ett typexempel är Peter Sarsgaard som dyker upp i en relativt liten biroll som Brian Halloran, men som lämnar avtryck efter sig. Kevin Bacon som FBI-mannen Charles McGuire får en ganska tacksam roll, men är stabil som vanligt. Roligast är det att se en plufsig Matt Damon som Kevin Weeks. Eller? Nej, det är Jesse Plemons som spelar Kevin Weeks, men helt olik en överviktig Matt Damon är han inte.



Den som får stört utrymme är givetvis Johnny Depp som "Whitey". Det är svårt att missa hans utseende som förvandlat honom till någon som skulle kunna liknas vid en vithårig Ray Liotta. Det är nämligen kusligt hur lik han är honom runt ögonen. En yngre Liotta hade uppenbarligen varit perfekt för rollen, åtminstone rent utseendemässigt. Depp gör också rollen bra och gör den till sin egen. Kanske inte en wow-prestation, men helt klart en man lägger märke till.



Mest noterbara vid sidan av James "Whitey" Bulger är nog främst två saker. Dels är det FBI-agenten John Connolly (Joel Edgerton), en gammal barndomsvän till "Whitey" som lyckas få honom att bli infiltratör åt FBI. Samtidigt som han känns aningen naiv och småkorkad, lyckas han skydda och hjälpa "Whitey" utan att FBI tycker det är konstigt.



Sen är det Billy Bulger (Benedict Comberbatch), "Whiteys" bror som är senator och förmodligen den mäktigaste personen i Boston (tillsammans med sin bror, kan man säga). Hade filmen inte varit verklighetsbaserad hade man tyckt det var för långsökt. Nu ger det historien ytterligare en dimension, även om jag inte tycker den riktigt går på djupet med Billy och hans relation till sin bror vad gäller den kriminella verksamheten.



Något filmen lyckas klart bra med är annars den distinkta 70-tals känslan där det mesta känns precis lagom. Det blir inte flashigt som det lätt kan bli i moderna filmer som försöker återskapa tidseran. Det tycker jag bara är ett plus. Det gör även att man kan koncentrera sig på storyn fullt ut.



Storyn är rakt igenom stabil, precis som hantverket. Kan dock tycka att filmen inte riktigt lyckas höja sig ett snäpp eller två för att bli riktigt minnesvärd. Det är inte en ny klassisk gangsterfilm man får se. Man jämför gärna med t.ex. Scorseses klassiker som Goodfellas (1990) och Casino (1995). Det är en bit upp till dessa två. Inte heller Donnie Brasco (1997) med en duktig Johnny Depp som polisinfiltratör når den upp till. Men en bra film är det trots allt med rakt igenom gedigna prestationer.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.8