onsdag 16 september 2015

McFarland, USA



Titel: McFarland, USA
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2015
Regi: Niki Caro
I rollerna: Kevin Costner, Maria Bello, Carlos Pratts, Morgan Saylor

Handling: En friidrottstränare i den lilla staden McFarland, Kalifornien förvandlar en grupp ungdomar till mästerskapskandidater i långdistanslöpning.

Omdöme: En verklighetsbaserad historia som denna har berättats förr, inte minst av Disney som även står för denna produktion. En film jag kommer att tänka på är Million Dollar Arm (2014) där det handlade om ett par indier som skulle tränas upp till att bli baseballspelare. I det här fallet handlar det om mexikaner som ska bli rackare på långdistanslöpning. Skönt nog visade sig detta vara en bättre film.



En stor anledning till varför jag ville se denna stavas Kevin Costner som har en tendens att sällan göra en besviken. Han står helt enkelt för en viss standard som smittar av sig på produktionen. Här spelar han tränaren i amerikansk fotboll, Jim White som måste sadla om och flytta till McFarland med familjen som består av frun Cheryl (Maria Bello) och döttrarna på 10 respektive 15 år. McFarland är en arbetarstad där majoriteten av invånarna är mexikaner och framtidsutsikterna är bleka. De flesta jobbar antingen på fälten i hela sitt liv eller hamnar i fängelset (som ligger intill skolan).



Jim, eller White som han kallas av sina elever, ser potentialen hos några av sina elever som han har i idrottsklassen. Han märker tidigt att skolans amerikanska fotbollslag inte alls har potential. Så han övertygar skolans rektor om att starta upp ett lag i långdistanslöpning och rekryterar sju löpare, tre av dem bröder, samtliga mexikaner. Jim ser sin chans att kunna bygga upp något för att få ögonen på sig från en finare skola och kunna flytta familjen. Men med tiden blir familjen mer hemmastadd och han får ett och annat att tänka på.



Filmen är rakt igenom stabil och blir inte så överdrivet hjältemodig som man kan se i vissa fall. Men i ärlighetens namn bjuds det inte på något utöver det vanliga. Man vet ungefär vart det kommer leda och hur det kommer sluta. Med det sagt finns här en genomgående gemytlig känsla som gör att filmen blir småtrevlig att titta på. Costner bidrar också till att man känner att man är i goda händer. Med en mindre passande skådespelare hade man definitivt inte brytt sig lika mycket om hans situation eller de övriga för den delen. Nu blir det en ok film för stunden, även om det inte direkt är minnesvärt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar