The Guns of Navarone

Titel: The Guns of Navarone / Kanonerna på Navarone
Genre: Äventyr/Krig/Action/Drama
Land: Storbritannien/USA
År: 1961
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Gregory Peck, David Niven, Anthony Quinn, Stanley Baker

Handling: En brittisk trupp får under andra världskriget ett självmordsuppdrag som går ut på att angripa tyskarnas tunga befästningar som hotar de allierades invasion vid Navarone.

Omdöme: Vissa gånger känner man får en gammal hederlig matinéfilm. Och när filmen bygger på en bok av Alistair MacLean vet man att man kommer bjudas på trevligt äventyr. Denna film är inte en lika stor favorit som en annan Alistair MacLean-historia - Where Eagles Dare (1968). Detta var dock den första filmatiseringen av en av hans böcker och den har en del inslag av det som funkade så bra i nämnda "Örnnästet".



En grupp på sex personer samlas för ett mycket riskfyllt uppdrag, ja ett självmordsuppdrag helt enkelt. Tyskarna har nämligen två jättekanoner på Navarone, en plats på den grekiska sidan som gränsar till Turkiet. De allierade behöver komma förbi Navarone, men det är omöjligt med kanonerna intakta. Männen ska ta sig upp för en klippa från vattnet och sedan placera ut tillräckligt med sprängämnen för att oskadliggöra kanonerna en gång för alla.



Gregory Peck är Mallory, expert på bergsklättring, talar grekiska och tyska flytande (nåja) och är en rackare på att hålla sig undan fienden. David Niven (som jag tycker är bäst) är Miller som kallas professorn då han kan allt om sprängämnen. Han är även den som står för humorn. Anthony Quinn är Andrea Stavros, en man du vill ha på din sida när det hettar till. Han har också en del otalt med Mallory sedan tidigare. Övriga är Brown som kallas för "slaktaren" för att han dödat fler fiender än man kan räkna, Pappadimos som är en mördarmaskin med grekiska rötter samt Franklin som är ledaren för gruppen, även om han har en tillbakadragen roll bakom Mallory, Miller och Stavros.



Man kommer snabbt in i äventyret och den rätta matinékänslan infinner sig ganska tidigt. Men när gruppen beger sig med en sliten fiskebåt mot Navarone tappar man lite fart, åtminstone när de kommer in i ett kraftigt regnoväder. Det blir lite för utdraget här. Men sen är det dags att klättra uppför den branta klippan med Mallory i spetsen. Denna sekvens har Bond-filmen For Your Eyes Only (1981) kopierat när Roger Moore i slutet av filmen på ett liknande sätt tar sig uppför en klippa med en grupp som tittar på och där en fågel överraskar klättraren i båda fallen.



Filmen är lite i längsta laget med drygt 150 minuter. Det blir inte direkt segt eller ointressant, men man hade kunnat korta ner speltiden till runt två timmar. Å andra sidan är det här en matiné så det ska vara lite längre. Avslutningen på filmen bjuder också på den mest minnesvärda biten när de återstående i gruppen når kanonerna.



Kan tycka att filmen inte håller lika bra som de bästa i genren. Den var kanske något svagare än jag hade minne av, men runt en stark trea till svag fyra är det allt. Klassiker, men inte riktigt en toppklassiker.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6