Titel: The Gift
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Australien/USA
År: 2015
Regi: Joel Edgerton
I rollerna: Jason Bateman, Rebecca Hall, Joel Edgerton, Allison Tolman
Handling: Simon och Robyn är ett ungt gift par, vars liv flyter på enligt planerna tills den dagen då de stöter ihop med en av Simons gamla bekanta från high school. Till en början känner Simon knappt igen den lite udda Gordo, och efter vad som först verkar vara ett oskyldigt möte på stan, börjar han dyka upp allt oftare. En rad av ovälkomna möten och mystiska presenter senare, bjuder paret in Gordo i sitt hem. Något de bittert kommer att få ångra.
Omdöme: En thriller av det här slaget kan vara underhållande och spännande att titta på, men om den har ett mediokert slut blir det oftast inte mer än en film i mängden. Det blir lättglömt och kanske även lite av en besvikelse om den trots allt behöll greppet om en fram till upplösningen. Men när en film har en bra upplösning så får resten av filmen ett lyft. Bjuds man på ett minnesvärt slut höjer sig filmen lite grann och blir inte bara en film i mängden.
Australiensaren Joel Edgerton har här gjort sin långfilmsdebut som regissör. Han har även skrivit manuset och spelar den tredje största rollen som skummisen Gordo. Jag hade tidigare sett två filmer med manus av honom. Den ena var The Square (2008), en ganska bra neo-noir thriller regisserad av hans bror Nash Edgerton. Den andra var The Rover (2014), en besvikelse av regissören David Michôd som hade gjort den desto bättre Animal Kingdom (2010).
Denna tredje film (manus) av Edgerton skulle visa sig bli hans bästa hittills. Det är en gammaldags thriller med ett mysterium som sakta utvecklar sig till att bli en mardröm för de inblandade - Simon (Jason Bateman) och Robyn (Rebecca Hall). En person från Simons förflutna dyker nämligen upp en dag. Det är Gordo (Joel Edgerton) som dyker upp i deras liv. Till en början verkar han vilja väl och Robyn gillar honom. Simon däremot är inte lika pigg på att Gordo börjar besöka dem i deras hem, speciellt när han själv inte är hemma. Att Gordo brukade kallas för "Gordo the Wierdo" borde Simon kanske ha nämnt innan hans fru bjöd in honom i deras hem...
Vad som funkar är inte minst filmens ton som börjar som en vanlig film och sedan ökar trycket allt eftersom. Det är snarare en psykologisk thriller än något annat. Det är lite Roman Polanski över det hela, tänker väl främst på Rosemary's Baby (1968). Men tankarna går även lite till klassiska The Shining (1980), i synnerhet för att Rebecca Hall påminner mig en del om Shelley Duvall. Hennes karaktär är dock starkare här, även om hon också blir psykiskt labil av händelserna.
Bakgrundsstoryn till varför Gordo gör som han gör och är som han är, är faktiskt inte så otrolig. Förvisso är det inte så att man inte sitter och funderar på hur det ligger till och oftast gissar rätt. Det är det att filmen till stor del går rätt väg, så att säga. Historien känns på så vis trovärdig då man själv tänker i de banorna som sedan visar sig stämma. Det är inte direkt förutsägbart, men samtidigt inte något som inte skulle kunna hända. En person i Gordos situation skulle kunna göra vad han gör här, och det gör det hela lite mer obehagligt... Svag fyra.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.3
