
Titel: When a Man Loves a Woman
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1994
Regi: Luis Mandoki
I rollerna: Andy Garcia, Meg Ryan, Philip Seymour Hoffman, Ellen Burstyn
Handling: Piloten Michael och hans fru Alice lever ett på ytan lyckligt liv, men under hela deras äktenskap har Alice smugit med sitt svåra alkoholproblem. När hon till slut kollapsar läggs Alice in på en klinik.
Omdöme: Om man förväntar sig en romantisk komedi bara för att Meg Ryan är med så får man tänka om. Detta är ett romantiskt drama med betoning på drama. Hon spelar Alice, mamma till två små döttrar och hustru till Michael (Andy Garcia). De bor i San Francisco där hon jobbar på en skola medan Michael är kommersiell pilot. Eftersom båda jobbar tar de ofta hjälp av barnvakten Amy (Lauren Tom). Detta då barnen inte gillar sin mormor Emily (Ellen Burstyn) som gillar att baktala och kritisera deras mor.

Vad som verkar vara ett lyckligt äktenskap och familjeliv döljer ett missbruk. Alice är nämligen alkoholist. Hon har lyckats hålla det hemligt från Michael, men när hennes alkoholvanor inte längre går att kontrollera går det ut över barnen. Michael försöker hjälpa henne, men det finns ingen annan utväg än att lägga in Alice på en avvärjningsklinik. Det tar hårt på Michael och döttrarna, i synnerhet den äldre. Michael är nämligen inte hennes biologiska far.

Detta är ett familjedrama, men där kärleken Michael känner gentemot Alice gör att han försöker få det att funka, till varje pris. Samtidigt riskerar han att förlora sitt jobb, så det är en tuff period för samtliga inblandade. Barnvakten spelar en viktig roll under den här perioden, men Michael får inte mycket hjälp av henne. Det blir en konstig respons av barnvakten Amy som istället för att ställa upp till 100% och göra sitt yttersta bara tänker på sig själv. Visst, hon känner att Michael tar det för givet att hon ska hjälpa till. Problemet är att hon känns egoistisk istället för att tänka på barnen om hon nu gillar dem.

Förutom barnvakten som var lite av ett störningsmoment så finns ytterligare två småproblem. Den äldsta dottern Jess (Tina Majorino) är så där lillgammal som man ofta ser på film. Hon är 8 år gammal och på tok för "smart". Hon spelas ganska bra, men karaktären blir för egen del lite för mycket på sina håll. Då gillar jag den yngre dottern Casey (Mae Whitman) mer då hon känns klart mer naturlig i sitt agerande. Sen tar man inte tillvara på chansen att ge Philip Seymour Hoffman och Ellen Burstyn mer utrymme. Båda är endast med i två scener om jag inte missminner mig.

Vad filmen gör bra är den realistiska inblicken i hur en alkoholiserad mor kan splittra en hel familj, även om hon vill sluta. Trots att filmen är ganska stark på sina håll så är den också romantisk, det får man inte glömma. Michael kämpar verkligen för att inte förlora Alice och döttrarna. Både Meg Ryan (lite oväntat) och Andy Garcia (mer väntat) övertygar i sina roller och är bra tillsammans. Det är en film som skapar känslor och tål att ses, även om den inte är för alla. Personligen hade jag dock kunnat vara utan den sista scenen. Ett mer öppet slut hade varit att föredra.
Värt att nämna är att regissören Luis Mandoki tio år senare gjorde det starka och verklighetsbaserade dramat Innocent Voices (2004).
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5