Fúsi / Virgin Mountain

Titel: Fúsi / Virgin Mountain
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: Island/Danmark
År: 2015
Regi: Dagur Kári
I rollerna: Gunnar Jónsson, Ilmur Kristjánsdóttir, Sigurjón Kjartansson, Margrét Helga Jóhannsdóttir

Handling: 43-årige Fúsi bor fortfarande med sin mamma och lever ett stillsamt och monotont liv. Ankomsten av Sjöfn och unga Hera kommer därför att rubba hans vardagliga ungkarlsliv.

Omdöme: Fúsi (Gunnar Jónsson) är en man i medelåldern som jobbar med bagagehanteringen på Reykjaviks flygplats. Han lever ett inrutat liv där han bor med sin mamma och hennes sambo. Han besöker samma thairestaurang och äter där alltid samma mat. Som hobby bygger han tillsammans med en vän modeller av slag från andra världskriget. Dessutom tar han ofta en tur med bilen ner till vattnet där han lyssnar på samma radiostation, ringer in och önskar heavy metal-låtar som han lyssnar på i sin ensamhet.



När han en dag på sin födelsedag får en cowboyhatt och ett presentkort till en danslektion, förändras hans monotona vardag. Han vågar inte riktigt ta sina första danssteg, men träffar Sjöfn, en kvinna som han börjar umgås med. Kan det vara kärlek på gång för Fúsi? Dessutom flyttar en man in med sin lilla dotter Hera i samma hus där Fúsi bor. Då Hera inte har någon att leka med som nyinflyttad, skapas en vänskap mellan dem som inte uppskattas av alla.



Det man måste veta om Fúsi är att han är stor om en björn, men snäll och naiv. Värst är det dock att både han och mamman inte är de skarpaste knivarna i lådan. Det gör givetvis att man bjuds på diverse roliga situationer, speciellt som Fúsi inte direkt är världsvan vad det än handlar om utanför hans komfortzon.



Hur kan man inte gilla en film som använder låten "What Is Love" av Haddaway? Dessutom får Dolly Parton-låten "Islands in the Stream" en betydande roll och den är inte heller helt fel, speciellt som Fúsi vanligtvis inte lyssnar på den sortens musik. Annars är det jag gillar mest den lilla flickan Hera. Hon spelas förresten av regissörens dotter Franziska Una Dagsdóttir. Alla scener med henne och Fúsi är varma och roliga.



Något som får mig att fundera lite är att Fúsi borde vara välkänd i staden sedan tidigare. Förmodligen är det så att han liksom glidit under radarn när han bara skött sig själv och varit en laglydig medborgare. Men med tanke på vissa incidenter och situationer han hamnar i så borde han varit med om en del tidigare i sitt liv som man inte utforskar.



Det är helt klart så att jag gillar filmen mer under första halvan än andra. Detta då filmen går från att vara en lättsam och skön liten film till att bli desto mer allvarsam och mörk. Främst är det när Sjöfn blir deprimerad som filmen ändrar ton. Vet inte riktigt om jag gillar det. Med det sagt vandrar filmen inte iväg och behåller istället fötterna på jorden. Kanske blir det dock lite för sorgligt med tanke på hur filmen artade sig inledningsvis. Det känns som en film man behöver smälta ordentligt och kanske se om för att verkligen ta in allt. Detta då den alltså utvecklade sig på ett lite oväntat sätt som jag inte riktigt gillade under filmens gång.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

---

Om visningen: Utanför insläppet till Victoria 2 möter jag Henke och Jojjenito som varit på visningen innan. Själv kommer jag från en visning på Skandia som blev försenad. Skönt nog hade jag gott om tid på mig att komma fram till denna visning i god tid. Henke ska även på denna visning tillsammans med en kompis vid namn Johan S.

Inne i salongen visar det sig att det blir en fullsatt visning. Men istället för att volontärerna ber folk att flytta ihop, så kommer det in två personer långt efter att filmen dragit igång. Det är mörkt i salongen, men det är oundvikligt att missa de två som tar sig runt hela salongen för att pressa sig in till de två sista lediga platserna (på olika rader). Nu störde det inte så mycket, men hade man suttit på samma rad hade det givetvis blivit ett störningsmoment.

Efter filmen måste Henke och Johan S. snabbt lämna för att ta sig till nästa visning på Zita. Själv har jag gott om tid på mig till nästa visning så jag tar det lugnt. När jag kommer fram till t-banan möter jag dock Henke och Johan S. som missat t-banan.

Jag tar mig till en restaurang och beställer in min mat. När jag väntar på maten hör jag en man som sitter vid bordet bakom mig börja berätta sitt livs historia. Eller åtminstone sedan 2003. Jag fick för mig att det satt tre personer vid bordet - han själv, en vän och vännens flickvän. Det visade sig sen att det bara var han och kvinnan. En dejt. Hur som helst, han började berätta om hur han haft tarmcancer 2003 och sen några år senare testikelcancer. Inget jag vill höra när jag ska äta, eller annars heller. Han fortsatte att berätta om sitt ex som hade gjort abort tre gånger. Dessutom att hon brukade försvinna en gång i veckan. Han trodde hon var otrogen. När han hade nämnt det för en vän sa vännen att hon kanske gick till en bar för att varva ner. Då hade mannen gått runt på alla barer utan att hitta henne. Vännen hade då sagt åt honom att testa kasinot. Ja, där hittade han henne, jätteglad. Visade sig att hon hade ett spelberoende så de fick ekonomiska problem... Hmm, maten tog en halvtimme att få in och aptiten var helt borta när den väl kom.