Green Room

Titel: Green Room
Genre: Thriller/Rysare
Land: USA
År: 2015
Regi: Jeremy Saulnier
I rollerna: Anton Yelchin, Imogen Poots, Patrick Stewart, Macon Blair

Handling: Ett punkrockband bevittnar en fasansfull våldshandling och tas som gisslan i ett isolerat område av ett hårdfört gäng nynazister.

Omdöme: Regissören Jeremy Saulnier gjorde Blue Ruin (2013), en liten thriller som blev omtyckt på flera håll. Personligen var jag inte jätteförtjust i den, men värd en titt var den. I denna hans nästa film efter den visste jag inte så mycket om handlingen, mer än att ett punkrockband tas till fånga av nynazister. Varför och vad som följer sen var man givetvis lite nyfiken att ta reda på.



Punkrockbandet åker till en spelning långt hemifrån. Men spelningen blir en katastrof och de får inte ens ihop pengar till bensin. Arrangören tar på sig skulden och fixar istället en spelning genom sin kusin som garanterar en nätt summa. Enda kruxet är att det är en svartklubb för nynazister. Stället ligger ute i ingenstans. Väl på plats finner de en liten scen, ett dansgolv och en bar. Bakom scenen har de logen (även kallat "Green Room") där de kan förbereda sig.



Efter spelningen får de betalt och äntligen kan de ge sig av från denna skithåla som inte är det trevligaste stället att vistas på. Men så får en av bandmedlemmarna syn på något han inte borde ha sett. En ung tjej är död, knivhuggen till döds i deras Green Room. Bandmedlemmen hinner ringa larmcentralen, vilket gör att polisen är på väg. Det hela blir en otäck situation med nynazisterna som stänger in dem i Green Room. De kontaktar i sin tur ägaren av stället, Darcy (Patrick Stewart)...



Det är egentligen inget fel på själva upplägget där stora delar av handlingen utspelar sig i "det gröna rummet". Det blir ganska så blodigt och brutalt när bandmedlemmarna, tillsammans med en väninna till den döda tjejen, får kämpa för sina liv och försöka ta sig ur den prekära situationen de hamnat i. Ja, lite slashervarning faktiskt, och det är inte helt fel när man inte förväntar sig det.



Tyvärr leder det inte till någon jätteupplevelse som det kunde ha blivit. Stundtals är det bra och rått, men det stora problemet är att man inte har karaktärer som man direkt hejar på. Den man gillar mest är Patrick Stewart som Darcy. Men bandmedlemmarna med Anton Yelchin i spetsen är lite för bleka. Han är en riktigt trist skådespelare i mina ögon. Då skulle det vara Imogen Poots i rollen som Amber, väninnan till den döda tjejen som sticker ut lite. Hon får lite kick-ass scener att jobba med, men karaktären är inte heller någon man direkt hejar på.

Tilltalar nog vissa mer än andra. Det är helt ok för stunden, men kunde blivit mer minnesvärt i mitt tycke.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2

---

Om visningen: Kommer tidigt till Park (min enda film på denna biograf på årets filmfestival) eftersom det är en stor salong = risk för trängsel. Istället visar det sig vara folktomt och det blir i princip inga köer. Jag ställer mig ändå bakom två killar som ställer sig vid insläppet (till höger). Självklart börjar de istället släppa in till vänster där det inte hade bildats någon kö som på vår sida. Ingen kunde vara snäll och säga till om det när de såg oss stå och vänta på höger sida.

Salongen blir självklart långt ifrån fullsatt (jättestor salong), men det är ändå ganska välbesökt. Tror många hade sett regissörens förra film och var nyfikna på vad man skulle bjudas på nu.

Filmen visade sig vara utan text, något som på engelskspråkiga filmer inte brukar vara ett direkt problem. Här hade jag dock önskat mig text då det inte alltid var lätt att höra vad som sas.