Legend

Titel: Legend
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2015
Regi: Brian Helgeland
I rollerna: Tom Hardy, Emily Browning, David Thewlis, Chazz Palminteri

Handling: De identiska tvillingbrottslingarna Ronald och Reginald Kray terroriser London under 1950- och 1960-talet.

Omdöme: Jag kan inte påstå att jag hade några direkta förväntningar på denna gangsterfilm om de ökända tvillingbröderna Kray som styrde Londons undre värld på bl.a. 60-talet. Tom Hardy brukar vara duktig, men hur skulle han hantera de dubbla rollerna som Ronald respektive Reginald Kray?



Brian Helgeland är nog mest känd som manusförfattare efter att ha vunnit en Oscar för L.A. Confidential (1997) och varit nominerad för Mystic River (2003), båda gångerna baserades hans manus på böcker bör tilläggas. Även här baseras det på en bok (och verkliga händelser). Skillnaden är att Helgeland inte bara skrivit manuset, han har även regisserat. Tittar man på hans karriär som regissör är den inte lika etablerad. Dock gjorde han Payback: Straight Up (1999/2006), en klart underhållande och trevlig film som tål att ses (2006-versionen).



Här handlar det alltså om tvillingbröderna Kray och i synnerhet Tom Hardy som iklär sig bådas kostym. Det är inte alltid det funkar när en skådespelare tar sig an två roller i en och samma film. Skönt nog visar det sig inte bara att det funkar alldeles förträffligt med tvillingarna tillsammans på bild, de är även tillräckligt olika för att Hardy ska få briljera med båda rollerna.



Reginald (eller Reggie) är den normale av de två. Det är han som är mer sansad medan Ronald (med glasögonen) är psykopat och den skönare karaktären av de två. Även om detta är en uppgång och fall-historia så är det inte riktigt en gangsterhistoria i första hand. Istället blir det en historia om Reggie och hans Frances (Emily Browning). Hon är syster till en av männen som jobbar åt honom. De faller för varandra, men hon vill inte att han ska hålla på med gangsterverksamheten längre. Han lovar att det är slut med det. Självklart kan han inte hålla sitt ord.



Förväntar man sig en hårdslående gangsterhistoria blir man nog lätt besviken. Den slår till med full kraft i en scen mot slutet, men fram till dess rullar historien på. Personligen inledde filmen klart trevande. Man fick följa Reggie och Ronald lite lätt, men framförallt Reggie och Frances. Det är Frances som agerar berättarröst bör tilläggas. Det är "hennes" historia. Kanske därför man inte får ta del av tvillingarnas verksamhet fullt ut som man hade kunnat tro på förhand.



En bit in känner jag att filmen riskerar att bli för lättsam, för komisk när inte minst Ronald kommer med bisarra repliker och utspel. Men på något sätt kommer jag sakta men säkert in i denna stil. Den har något som drar in mig, även om det rent händelsemässigt inte sprakar om filmen. Den lever mer på stämningen den skapar och inte minst rollprestationerna av Tom Hardy.



Eftersom jag inte förväntade mig något speciellt har filmen till slut visat sig vara bättre än väntat. Även något annorlunda än väntat. På något sätt kändes det skönt att det inte blev en gangsterfilm i mängden. Visst hade man velat se mer av gangsterverksamheten, deras bråk med andra kriminella och inte minst en konfrontation med de amerikanska gangstrarna med Angelo Bruno (Chazz Palminteri) i spetsen som bara är med på ett hörn. Det kändes som historien inte utforskade gangsterbiten så mycket som man hade kunnat göra. Istället blev det en över två timmar lång berättelse sedd ur Frances perspektiv. Inte direkt vad man förväntade sig, men det blev inte direkt sämre för det. Stark trea till svag fyra.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5

---

Om visningen: Detta var en av de sista filmerna jag valde att köpa biljett till på årets festival. Dels var jag något tveksam till filmen (även om jag inte hade sett trailern) och dels skulle jag ha svårt att hinna till visningen. Som tur var visade det sig att Fiffi och Henke skulle på samma visning. Då kunde de ta en plats åt mig, vilket de också gjorde. Tack!

Det visade sig dock att visningen inte var fullsatt som jag hade förväntat mig. När jag kom fram runt en kvart innan filmen skulle börja var salongen halvtom (förvisso stor salong på Skandia). Det fylldes på en del innan filmen började, men det var långt ifrån fullsatt som jag hade befarat på förhand.

Visningen gick relativt smärtfritt. Dock blev det påtagligt att sätena inte var de skönaste. Med tanke på att filmen var en bit över två timmar så blev det inte den bästa bioupplevelsen. Kan ha varit att just den platsen jag satt på var extra sliten (det var trots allt precis i mitten). Jag kommer gå på fler visningar på Skandia (tre gånger till) så vi får se om det kommer upprepas.

Annars var förberedelserna inför visningen inte de bästa. Timmarna innan jag skulle till bion kände jag mig trött och var säker på att jag skulle ha svårt att hålla mig vaken under filmen. Inte blev det bättre av att jag började få ont i huvudet också. Men en huvudvärkstablett och en capuccino stabiliserade läget. Skönt nog var symptomen borta under visningen så det påverkade som tur var inte biobesöket.