Sisters

Titel: Sisters / Djävulens blodsband
Genre: Thriller/Mysterium/Rysare
Land: USA
År: 1973
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Margot Kidder, Jennifer Salt, William Finley, Charles Durning

Handling: En kvinnlig journalist bevittnar ett mord i en lägenhet i byggnaden mittemot, men polisen tror inte på att ett mord har skett. Med hjälp av en privatdetektiv tar hon upp jakten på sanningen, med risk för sin egen säkerhet.

Omdöme: Att Brian De Palma tagit en hel del inspiration från Alfred Hitchcock är smått omöjligt att missa, inte minst om man tittar på hans 70- och 80-tals filmer, men även senare. I denna tidiga De Palma-film är det extra påtagligt när han tagit hjälp av Hitchcocks gamla vapendragare Bernard Herrmann som står för musiken.



Upplägget är lika enkelt som klassiskt. Ett mord begås i lägenheten hos modellen/skådespelerskan Danielle Breton (Margot Kidder). Hon har bjudit hem en man som hon träffat under kvällen. Danielle har druckit en hel del under kvällen och är inte i toppskick. Morgonen därpå berättar hon för sin älskare att det är hennes födelsedag - som hon delar med sin tvillingsyster Dominique. Danielle mår inte bra och ber älskaren att gå till närmaste apotek och hämta lite läkemedel åt henne. Men när han återvänder till lägenheten blir han brutalt knivmördad.



Mordet bevittnas av Grace Collier (Jennifer Salt), en journalist som jobbar hemifrån och som bor i en lägenhet tvärs över gatan. Eftersom hon tidigare varit kritisk till polisens arbete i sina artiklar, får hon svårt att övertyga poliserna som kommer till platsen för att utreda larmsamtalet. Istället får Grace ta hjälp av privatdetektiven Joseph Larch (Charles Durning) och själv gräva i mysteriet. En intressant figur visar sig vara Danielles ex-make, en naziliknande Emil Breton (William Finley) som varit på platsen vid tidpunkten för mordet.



Jag hade sett denna film en gång för länge sen, men hade inte några starka minnen av den, förutom att den inte var så tokig. Två saker som är väldigt tydliga tidigt i filmen är dels att det är ganska så lågbudget och dels att skådespelarna, med Margot Kidder i spetsen är för svaga. Det visar sig en bit in att det blir bättre på båda punkterna. En av orsakerna är att Kidder kliver åt sidan och Jennifer Salt istället tar över huvudrollen när hennes karaktär börjar snoka i fallet.



Efter den något trevande inledningen blir filmen i princip bara bättre och bättre. Musiken av Bernard Herrmann är så där hypnotisk som den brukar vara. Det gör utan tvekan mycket för filmens stämning. Sen bjuds det på en del trevliga tekniska finurligheter. Inte minst när filmen går över i en split screen-sekvens där man antingen följer två karaktärer samtidigt eller en karaktär, men från två olika vinklar (filmade samtidigt). Ett roligt tilltag som man inte ser alltför ofta.



Filmens upplösning är av något blandad kvalité. Det blir lite för upprepande när man går in i drömmar, tillbakablickar och hypnos som håller på i ett par minuter. Denna sekvens hade inte behövt vara så lång och det känns som De Palma blir lite för övertydlig här. Man förstår redan ungefär hur det ligger till. Det känns snarare som utfyllnad för att nå upp till en speltid på över 90 minuter istället för strax under. Men allt som allt bjuds man på en trevlig tidig De Palma, bara man är beredd på att det är lite lågbudget (blodet känns t.ex. snarare som målarfärg) och att den tar ett tag på sig att komma igång på allvar.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

---


Andra som idag skriver om "syskon":

Filmitch
Jojjenito
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Har du inte sett den
Rörliga bilder och tryckta ord