Stockholm Filmfestival 2015

The Daughter (-4/5) - Australien
The Invitation (-4/5) - USA
La loi du marché (-4/5) - Frankrike
James White (-4/5) - USA
Louder Than Bombs (+3/5) - Norge
Legend (+3/5) - USA
Bølgen / The Wave (+3/5) - Norge
Closet Monster (+3/5) - Kanada
The Chosen Ones (+3/5) - Mexiko
The Summer of Sangaile (+3/5) - Litauen
Maryland (+3/5) - Frankrike
Fúsi / Virgin Mountain (+3/5) - Island
Ein Atem / One Breath (3/5) - Tyskland
Green Room (3/5) - USA
Honor Thy Father (-3/5) - Filippinerna
Zvizdan / The High Sun (+2/5) - Kroatien
Evolution (2/5) - Frankrike


Filmer sedda innan/utanför festivalen:
The Overnight (+3/5) - USA
Me and Earl and the Dying Girl (3/5) - USA
Dope (3/5) - USA
I Smile Back (3/5) - USA
Experimenter (2/5) - USA


Sammanfattning av Stockholm Filmfestival 2015 hittas här.


2015

Onsdag 11:e november:

Legend (+3/5) - USA
Om visningen: Detta var en av de sista filmerna jag valde att köpa biljett till på årets festival. Dels var jag något tveksam till filmen (även om jag inte hade sett trailern) och dels skulle jag ha svårt att hinna till visningen. Som tur var visade det sig att Fiffi och Henke skulle på samma visning. Då kunde de ta en plats åt mig, vilket de också gjorde. Tack!

Det visade sig dock att visningen inte var fullsatt som jag hade förväntat mig. När jag kom fram runt en kvart innan filmen skulle börja var salongen halvtom (förvisso stor salong på Skandia). Det fylldes på en del innan filmen började, men det var långt ifrån fullsatt som jag hade befarat på förhand.

Visningen gick relativt smärtfritt. Dock blev det påtagligt att sätena inte var de skönaste. Med tanke på att filmen var en bit över två timmar så blev det inte den bästa bioupplevelsen. Kan ha varit att just den platsen jag satt på var extra sliten (det var trots allt precis i mitten). Jag kommer gå på fler visningar på Skandia (tre gånger till) så vi får se om det kommer upprepas.

Annars var förberedelserna inför visningen inte de bästa. Timmarna innan jag skulle till bion kände jag mig trött och var säker på att jag skulle ha svårt att hålla mig vaken under filmen. Inte blev det bättre av att jag började få ont i huvudet också. Men en huvudvärkstablett och en cappuccino stabiliserade läget. Skönt nog var symptomen borta under visningen så det påverkade som tur var inte biobesöket.

---

Torsdag 12:e november:

Bølgen / The Wave (+3/5) - Norge
Om visningen: När jag anländer till biografen Grand upptäcker jag att de satt upp en dörr med kodlås på för att komma till toaletterna. Detta var något nytt, och inte särskilt trevligt. Men i dessa tider är det tyvärr nödvändigt. Skönt nog var det öppet, förmodligen för att det är mycket filmfestivalgäster som annars inte kommer in.

Insläppet går smärtfritt och jag är bland de första på plats. Väl inne i salongen när reklamen drar igång sätter sig en äldre herre, som visar sig vara pensionär bredvid mig. Vi börjar prata om festivalen och han nämner att han varit på några filmer redan igår. Han nämner även att det var ett besök på Torontos filmfestival för några år sen som fick honom att börja besöka Stockholms filmfestival de senaste fyra åren.

Det enda noterbara med visningen var annars att filmen hade engelsk text, vilket jag fann lite konstigt. Norsk film bör ha svensk text, känns liksom naturligare så. Men jag antar att de var lata nog att visa en kopia som visats på Torontos filmfestival tidigare i höst.

---

Ein Atem / One Breath (3/5) - Tyskland
Om visningen: När jag sitter i foajen på Grand och väntar på att insläppet ska börja till filmen, så sitter en äldre kvinna en bit bort och börjar hosta kraftigt. Givetvis hör jag henne sedan under filmens gång då hon får ett par hostattacker. Skönt nog avtog de en bit in i filmen och störde inte så mycket som jag först befarade.

Det enda andra störande som skedde var att någon åt något som luktade som saurkraut. Kvinnan som satte sig bredvid mig till höger åt något som verkade vara en sandwich eller liknande, så där hade vi nog boven. Känns som man kan äta sådana illaluktande saker innan man kliver in i salongen. Som tur var försvann den otäcka lukten ganska snabbt och återkom aldrig.

---

Fredag 13:e november:

The Daughter (-4/5) - Australien
Om visningen: Med ett Face2Face med regissören Simon Stone förväntades en fullsatt salong på fredagskvällen på biografen Sture. Skönt nog var det ingen kö när jag anlände runt en halvtimme innan filmen skulle börja. Däremot var det lång kö till festivalens biljettkassa och jag hörde någon nämna att de haft problem med uppkopplingen eller liknande vilket uppenbarligen strulade till det. Skönt att man själv är ute i god tid med biljetter...

Salongen blev nästan fullsatt och man presenterade regissören Simon Stone innan filmen skulle dra igång. Han inledde med att säga att det var första gången han var på besök i Stockholm och att det var en stor grej för honom då han inspirerats av skandinavisk film och inte minst Ingmar Bergman. Han nämnde även att filmen har en skandinavisk ton, men bad oss att inte döma den för hårt då det trots allt är en australiensisk film.

Filmen visade sig vara otextad vilket gjorde att ett äldre par lämnade salongen efter några minuter.

Under filmens senare delar hördes ett par tunga suckar från publiken. Det var uppenbart att det var för att dramat på duken var tungt och gripande. De tunga suckarna övergick sen till snörvlande, inte minst från tjejen som satt bredvid mig. Hon hade inlett filmen med att äta popcorn, godis och choklad, men övergick sen till att hålla sin jacka över sig som en snuttefilt och bli alltmer tagen av vad man bjöds på.

Face2Facet drog igång precis när eftertexterna började rulla. De allra flesta stannade kvar och regissören fick svara på moderatorns frågor. En moderator som inte direkt var proffsig. Men det gjorde inte så mycket när regissören visade sig vara väldigt pratglad. Lite för pratglad kändes det till en början. Han pratade om lite allt möjligt, men efter ett tag blev det intressantare. Han var uppenbarligen något självgod och gillade att höra sin egen röst.

---

Lördag 14:e november:

The Summer of Sangaile (+3/5) - Litauen
Om visningen: Eftersom jag var något försenad till biografen anlände jag när insläppet hade påbörjats. Väl inne i salongen visade det sig dock att det fortfarande fanns gott om bra platser och det blev kanske halvfullt till slut.

Efter att volontären sagt att man ska stänga av mobilen och att det inte är tillåtet med bild- och ljudupptagningar, kan filmen så börja. Men så fort filmen drar igång sitter en person snett framför mig till vänster som tar fram sin mobil och börjar fota och sen filma vid sammanlagt tre tillfällen på kort tid. Några minuter senare är det återigen någon, denna gång snett framför mig till höger som tar fram mobilen mitt under en kvällsscen. Idioten vill ta en bild, men har blixten på så hela salongen lyser upp. Personen inser snabbt sitt misstag och tar ner mobilen. Kort därpå gör hon ett nytt försök med avstängd blixt...

Just det, precis innan filmen börjar kommer några av de sista besökarna in och sätter sig hos sina vänner. En av killarna ser exakt ut som en smalare (och ung) version av den grekiske sångaren Demis Roussos!

---

Evolution (2/5) - Frankrike
Om visningen: Jag möter upp några kända ansikten (de s.k. Filmspanarna) vid trappan utanför insläppet. Efter lite festivalsnack ser vi att insläppet börjat och vi ställer oss i kö. Lite otaktiskt tänkte jag att vi inte ställde oss vid insläppet med en gång, men skönt nog fanns det gott om platser när vi kom in.

Efter en stund kommer volontärer in i salongen och ropar att det kommer vara en fullsatt salong och att de som har en ledig plats intill sig ska flytta in ett steg. Givetvis är det få som lyssnar på detta. En stund senare ber en volontär de som har en ledig plats intill sig att räcka upp handen och flera gör så. P.g.a. att flera åsnor inte flyttade in ett steg, trots att de blev tillsagda att göra så och visste att det var slutsålt, blev visningen försenad upp till tio minuter. Detta så att man kunde placera ut de sista besökarna, vilket tog extra tid när de med ledig plats intill sig vägrade att samarbeta. Ska det vara så svårt?

När filmen äntligen kunde sätta igång visade det sig att bilden inte fick plats på duken. Det var uppenbart eftersom förtexterna (som var till vänster på duken) inte fick plats. Första bokstaven eller två kapades helt enkelt. När förtexterna var över och filmen började på riktigt så att säga märkte man inte av det mer. Men som vanligt blir man lite fundersam till varför de inte kollar att allt är inställt och redo innan de släpper in besökarna och drar igång filmen.

Som tur var störde inget av detta resten av filmen. Synd bara att filmen inte var bättre så man hade mer positiva saker att tänka på och skriva om...

---

Söndag 15:e november:

Vilodag

---

Måndag 16:e november:

Honor Thy Father (-3/5) - Filippinerna
Om visningen: Anländer till Skandia-biografen för en trevlig tidig visning av filmen. Vi är ett par personer som står och väntar. Runt tio minuter innan filmen ska ta och börja har de fortfarande inte börjat släppa in. Då kommer den ansvarige på plats fram och informerar oss om att det tyvärr blivit en försening. Detta p.g.a. att "filmjuryn" sitter där inne och tittar på en helt annan film och att de startade sent. Han säger att insläppet kommer börja runt halv (alltså en kvart efter att filmen skulle ha börjat). Han avslutar med att säga att de kommer hoppa över reklamen och köra igång filmen direkt när vi väl kommit in.

Som tur var hade jag inte jättebråttom, men givetvis var det inte optimalt. Speciellt som man inte hade något att göra de extra 20-25 minuterna innan man fick komma in och ta en plats. En promenad runt kvarteret fick det bli.

Till slut släpptes man in vid halv, precis som det var sagt. Den stora Skandia-biografen blev långt ifrån fullsatt så man fick en hel rad för sig själv, skönt.

Innan filmen drog igång sa den ansvarige (samme man som informerade oss om förseningen) att orsaken till förseningen berodde på att Ai Weiwei (en kinesisk konstnär som festivalen samarbetar med) var inne i salongen med sin fru. De ville inte släppa in folk eller berätta om detta för att han inte skulle känna sig okomfortabel eller liknande. Han bad om ursäkt för dröjsmålet och filmen kunde äntligen dra igång runt tjugo minuter efter att den egentligen skulle ha börjat.

---

The Invitation (-4/5) - USA
Om visningen: Visningen (som ska börja kl. 22) går på Victoria 4. När insläppet vanligtvis påbörjas informeras vi som väntar att filmen innan blev försenad och att insläppet kommer börja ungefär när filmen skulle ha startat (med andra ord runt en kvarts försening). De säger att de skippar reklamen när jag frågar (eftersom det var detta de gjorde på en visning tidigare under dagen som var försenad).

När filmen äntligen ska sätta igång presenterar volontären filmen som "The Invasion" vilket får en del i publiken att reagera med "va?" och titta på varandra. Själv noterade jag givetvis också missen, men tyckte mest det var småkomiskt.

---

Tisdag 17:e november:

Zvizdan / The High Sun (+2/5) - Kroatien
Om visningen: Tidig visning på Skandia och när jag kommer fram har insläppet redan börjat. Volontären som scannar biljetterna vid insläppet är en gammal dam, en pensionär. Vanligtvis brukar det vara yngre förmågor så det var lite kul (och ovanligt) som omväxling.

På tal om inscanningen av biljetterna så känns det inte helt optimalt att scanna med mobiltelefonen. Det tar alltid lite för lång tid att scanna varje biljett (inte alltid det funkar) och många gånger har de endast en volontär som sköter insläppet. Känns som det kan bli onödigt stressigt för volontären när det strular med inscanningen.

Den stora salongen blev givetvis långt ifrån fullsatt och det är alltid skönt att kunna slå sig ner där man vill och kunna "bre ut sig" lite extra...

---

Onsdag 18:e november:

Vilodag

---

Torsdag 19:e november:

The Chosen Ones (+3/5) - Mexiko
Om visningen: På väg till visningen tar jag bussen som stannar precis utanför biografen Sture. Men turen som ska ta ungefär sex minuter tar istället en kvart och är packad med folk när den kommer fram. Jag hade gott om tid på mig, men vad som gjorde resan lite otrevlig var att kvinnan som satte sig bredvid mig luktade typ blöt hund (det regnade ute).

Väl på plats runt tjugo minuter innan filmen ska starta är det ingen kö. Men det står två volontärer vid insläppet och jag förstår då att de redan börjat släppa in. Innan jag går in frågar jag varför Face2Facet som skulle hållas är inställt (vilket jag läst på festivalens hemsida). De har ingen aning.

När jag kommer in i salongen är den i princip tom. Jag passar på att gå ut och gå på toa lite snabbt. När jag återvänder in har det satt sig två personer i mitten på raden jag gärna sitter på, typiskt. Men jag får trots det en bra plats (om än inte optimal). Fast bättre det än att känna att man måste gå på toa en bit in i filmen...

Volontären som presenterar filmen nämner inget om det inställda F2F. Efter filmen kände jag att det var extra synd då det hade varit intressant att höra regissören prata om filmen och svara på frågorna. Det var dessutom en av orsakerna till varför jag valde just den visningen (sista visningen av filmen).

---

La loi du marché (-4/5) - Frankrike
Om visningen: Är framme vid Grand alltför tidigt p.g.a. att Face2Facet på filmen innan inte blev av. Runt en halvtimme innan filmen ska börja ställer sig de första och börjar köa. Själv ställer jag mig i kön bakom dem med en kvart kvar. Några minuter senare börjar folk komma ut från filmen innan. När det så är runt fem minuter kvar innan filmen ska börja har det skapats en till kö vid sidan av den där jag står (och som alltså funnits i nästan en halvtimme).

Eftersom filmen innan skulle sluta tio minuter innan vår film ska börja och dessutom visar sig vara försenad, blir det inte insläpp till filmen förrän när den egentligen skulle ha börjat.

När de äntligen börjar släppa in släpper de (givetvis) endast in den andra kön som bildades. Blir irriterad på detta, men får tillsammans med de andra i "vår" kö glida in i den andra kön och få komma in. Väl inne får jag en ganska bra plats, men det tar ett tag innan jag kan släppa debaclet med insläppet (vilket jag inte riktigt gör).

Filmen sätter sedan igång nästan per omgående då man hoppar över reklamen (skönt).

Med runt en halvtimme kvar av filmen märker jag hur killen som sitter till vänster om mig plötsligt börjar få gamnacke. Efter kanske en kvart-tjugo minuter sparkar hans flickvän till honom så han vaknar till i högst en minut innan han åter får gamnacke.

Efter visningen ser jag den ansvariga för visningen stå utanför och svara på frågor som besökare har. Jag går fram till henne och informerar/tipsar om det inträffade vid insläppet. Att en kö fanns i en halvtimme och den andra i fem minuter. Att man kanske borde släppa in båda köerna. Hon svarar att det inte var så mycket folk så de släppte bara in på ena sidan (det var dock gott om folk på visningen, om än inte fullsatt). Hon sa dock att de skulle ta till sig och försöka tänka på det framöver. Vi får se hur det ser ut när jag går på min sista film som är på Grand...

---

Fredag 20:e november:

James White (-4/5) - USA
Om visningen: Tidig visning på Grand dit jag anländer när man redan slagit upp dörrarna till salongen. Det finns dock gott om bra platser och det blir långt ifrån fullt, vilket det inte heller ska vara på en tidig visning. Börjar uppskatta dessa tidiga visningar mer och mer, så länge man kan gå och inte är trött, vill säga.

Annars var det här en väldigt händelsefattig visning, vilket bara är positivt då man kan koncentrera sig fullt ut på filmen.

---

Louder Than Bombs (+3/5) - Norge
Om visningen: Kommer fram ungefär en halvtimme innan filmen ska dra igång på Victoria 2. Då är det redan lite kö, men jag passar på att snabbt gå på toa. När jag kommer tillbaka är kön borta då de redan släppt in folk. Inne i salongen visar det sig att det är gott om folk, åtminstone på den raden där jag föredrar att sitta. Väljer att sätta mig bakom den raden, ungefär där projektorn sitter. Längst ut på min rad och på raden framför ligger det förresten lappar med texten "reserverad" på som tar upp minst tio platser (mer om det senare).

Tre äldre kvinnor sätter sig till höger om mig. Efter ett tag tar de även två platser till vänster om mig. Nu är det tre platser lediga till vänster om mig. De håller platserna åt vänner som fastnat i t-banan. I slutet av reklamen beslutar de tre kvinnorna att flytta över till de tre platserna till vänster om mig och låta deras två vänner ta två platser som är närmare ingången.

När filmen drar igång och visar sig vara utan textning, säger kvinnan till vänster om mig "var är texten?", varpå någon på raden framför vänder sig om och hyschar åt henne.

Kanske två minuter in i filmen kommer så deras två vänner och slår sig ner bredvid mig. De sitter precis under projektorn så innan de sätter sig ner skymmer de bilden ett tag. Ok, nu kan man börja titta på filmen i lugn och ro tänker jag. Nej, kvinnan till vänster om mig pustar och suckar tungt under flera scener. Kvinnan som satt sig till höger om mig är förkyld så hon hostar och är snuvig filmen igenom.

Det blev alltså ingen optimal visning, men filmen var som tur var tillräckligt engagerande att man kunde blockera ut det värsta som pågick runt en.

Just det, de runt tio-tolv reserverade platserna längst ut på kanten användes aldrig som de var tänkta. Istället satte sig fyra-fem personer (vanliga, sena besökare) där när filmen precis skulle börja. Så här i efterhand kan jag tänka mig att regissören och några till kanske skulle ha varit på visningen (han hade varit på en tidigare visning av filmen på festivalen som haft ett F2F med honom). Men eftersom Joachim Trier kom att vinna Bronshästen denna kväll, var han istället och tog emot sitt pris. Det är åtminstone min slutsats.

---

Lördag 21:a november:

Maryland (+3/5) - Frankrike
Om visningen: Kort efter att man ställt sig i kön på Skandia får man reda på att visningen innan är tio minuter försenad. Därför kommer insläppet börja senare, men man ska hoppa över reklamen för att ta in tiden.

Fem minuter efter att filmen skulle ha börjat börjar man så släppa in. Men givetvis börjar man släppa in kön på andra sidan, trots att vår kö var på plats långt innan. Tillsammans med de som stod först i min kö beger vi oss till den andra kön när de uppenbarligen inte kommer börja släppa in vår kö på ett tag. Vi är inte glada över det hela när vi pratar med varann om situationen.

När man så kommer in (efter att ha ställt sig vid sidan av den andra kön för att komma in), visar det sig att de börjat släppa in kön där man stod från början. Det känns som man är i en dålig film. Alltid samma sak på festivalen.

Innan de drar igång filmen kommer den ansvarige fram och informerar oss om förseningen och tackar för att vi har överseende. Men istället för att dra igång filmen (som alltså redan är försenad, trots att man skippat reklamen) så pratar han om filmen i kanske fem minuter. Han läser trivia-sektionen på IMDb. Jag och många andra blir smått irriterade då vi bara vill att filmen ska dra igång.

När filmen slutar och eftertexterna dyker upp till skön musik som man gärna vill lyssna på, ja då stänger de av ljudet och den ansvarige dyker upp igen och ber oss att snabbt lämna salongen så att nästa film kan sätta igång. Man blir helt enkelt bortschasad som boskap. Riktigt irriterande, speciellt som åtminstone jag ville lyssna på musiken.

---

Fúsi / Virgin Mountain (+3/5) - Island
Om visningen: Utanför insläppet till Victoria 2 möter jag Henke och Jojjenito som varit på visningen innan. Själv kommer jag från en visning på Skandia som blev försenad. Skönt nog hade jag gott om tid på mig att komma fram till denna visning i god tid. Henke ska även på denna visning tillsammans med en kompis vid namn Johan S.

Inne i salongen visar det sig att det blir en fullsatt visning. Men istället för att volontärerna ber folk att flytta ihop, så kommer det in två personer långt efter att filmen dragit igång. Det är mörkt i salongen, men det är oundvikligt att missa de två som tar sig runt hela salongen för att pressa sig in till de två sista lediga platserna (på olika rader). Nu störde det inte så mycket, men hade man suttit på samma rad hade det givetvis blivit ett störningsmoment.

Efter filmen måste Henke och Johan S. snabbt lämna för att ta sig till nästa visning på Zita. Själv har jag gott om tid på mig till nästa visning så jag tar det lugnt. När jag kommer fram till t-banan möter jag dock Henke och Johan S. som missat t-banan.

Jag tar mig till en restaurang och beställer in min mat. När jag väntar på maten hör jag en man som sitter vid bordet bakom mig börja berätta sitt livs historia. Eller åtminstone sedan 2003. Jag fick för mig att det satt tre personer vid bordet - han själv, en vän och vännens flickvän. Det visade sig sen att det bara var han och kvinnan. En dejt. Hur som helst, han började berätta om hur han haft tarmcancer 2003 och sen några år senare testikelcancer. Inget jag vill höra när jag ska äta, eller annars heller. Han fortsatte att berätta om sitt ex som hade gjort abort tre gånger. Dessutom att hon brukade försvinna en gång i veckan. Han trodde hon var otrogen. När han hade nämnt det för en vän sa vännen att hon kanske gick till en bar för att varva ner. Då hade mannen gått runt på alla barer utan att hitta henne. Vännen hade då sagt åt honom att testa kasinot. Ja, där hittade han henne, jätteglad. Visade sig att hon hade ett spelberoende så de fick ekonomiska problem... Hmm, maten tog en halvtimme att få in och aptiten var helt borta när den väl kom.

---

Green Room (3/5) - USA
Om visningen: Kommer tidigt till Park (min enda film på denna biograf på årets filmfestival) eftersom det är en stor salong = risk för trängsel. Istället visar det sig vara folktomt och det blir i princip inga köer. Jag ställer mig ändå bakom två killar som ställer sig vid insläppet (till höger). Självklart börjar de istället släppa in till vänster där det inte hade bildats någon kö som på vår sida. Ingen kunde vara snäll och säga till om det när de såg oss stå och vänta på höger sida.

Salongen blir självklart långt ifrån fullsatt (jättestor salong), men det är ändå ganska välbesökt. Tror många hade sett regissörens förra film och var nyfikna på vad man skulle bjudas på nu.

Filmen visade sig vara utan text, något som på engelskspråkiga filmer inte brukar vara ett direkt problem. Här hade jag dock önskat mig text då det inte alltid var lätt att höra vad som sas.

---

Söndag 22:a november:

Closet Monster (+3/5) - Kanada
Om visningen: Visning på Grand och den sista filmen jag ser på årets festival. Filmen innan slutar nästan när vår film ska börja. Skönt nog blir det inga direkta köer och eftersom man inte hinner med reklamen så slipper man den.

En kvinna som sitter på samma rad, två platser till höger om mig med en tom plats mellan oss, tar efter runt halva filmen fram en chipspåse och börjar skramla ordentligt. Tänker först säga till om hon fortsätter, men när hon fått ordning på påsen är hon hyfsat tyst med den. Däremot hör jag varje tugga hon tar. Det håller sen på i några minuter, men filmen blockerar snart bort det då den är tillräckligt intressant.

På det stora hela en trevlig avslutning på festivalen och med det bästa soundtracket för året, härligt. Satt kvar under hela eftertexterna för musikens skull.

---