The Summer of Sangaile

Titel: Sangaile vasara / The Summer of Sangaile
Genre: Drama/Romantik
Land: Litauen/Frankrike/Holland
År: 2015
Regi: Alanté Kavaïté
I rollerna: Julija Steponaityte, Aiste Dirziute, Jurate Sodyte, Martynas Budraitis

Handling: 17-åriga Sangaile är fascinerad av flygplan, men är rädd för höjder. När hon möter den spännande Auste på en flyguppvisning blir de upp över öronen förälskade i varandra och tillsammans upplever de en sommar fylld av passion.

Omdöme: När man ska se sin första film från Litauen är det inte som att man har så mycket att jämföra med direkt. Men bara för att det inte är något stort filmland betyder det inte att man inte kan ge filmen en chans. I det här fallet visste jag att det skulle handla om en kärlekshistoria under en sommar, plus att det var landets Oscarsbidrag.



Sangaile (Julija Steponaityte) är en tonåring som studerar i huvudstaden Vilnius, men som är på besök hos föräldrarna över sommaren. Föräldrahemmet är en futuristisk villa belägen vid vattnet med egen brygga. Sangaile har alla förutsättningar för att få ett bra liv och bli vad hon än vill bli. Hennes fascination för flygplan och i synnerhet flyguppvisningar gör att hon besöker en flyguppvisning där hon träffar Auste (Aiste Dirziute), en tjej som jobbar extra där. Det bör tilläggas att det är en imponerande flyguppvisning som filmen inleds med.



Auste blir genast förtjust i Sangaile och ber henne leta upp henne på hennes arbetsplats - i kafeterian på det lokala kärnkraftverket. Till en början visar Sangaile inget direkt intresse för Auste, men ju mer de umgås med varandra, ju mer står det klart att de hittat varandra. De kan dela varandras hemligheter och drömmar, men även kärlek uppstår.



En sak som är svår att missa är skådeplatsen. Det är sommar på den litauiska landsbygden och allt är så där härligt somrigt. Det är bara ett problem - kärnkraftverket som är placerat så man ser det var man än befinner sig, som t.ex. nere vid badvattnet. Det blir en intressant dynamik att ha kärnkraftverket i ett romantiskt drama som det här. På samma sätt kan man säga att historien både är vacker som destruktiv. Sangaile har nämligen en otäck tendens att vilja skada sig själv...



Under filmens gång kommer jag att tänka på två filmer. Den ena är ryska Stalker (1979) som har en drömlik stämning och även den utspelar sig kring ett kärnkraftverk. Den andra är Blue Is the Warmest Color (2013), fast detta är en light-version. Det är nästan lite som man slår ihop dessa två filmer, vilket självklart blir en något udda men intressant kombination.



Om man sammanfattar filmupplevelsen så är den positiv. Den har helt klart något och man märker att regissören har ett sinne för en snygg stil. Detta till passande musik. Dock kan jag tycka att man har mer yta än innehåll ju längre in man kommer. Det känns som man snarare hade material till en halv film, kanske en timme och inte en långfilm på 90 minuter. Med det sagt blir det aldrig dåligt, bara att man tappar lite i tempo och att en del scener under filmens senare del mer kändes som utfyllnad.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

---

Om visningen: Eftersom jag var något försenad till biografen anlände jag när insläppet hade påbörjats. Väl inne i salongen visade det sig dock att det fortfarande fanns gott om bra platser och det blev kanske halvfullt till slut.

Efter att volontären sagt att man ska stänga av mobilen och att det inte är tillåtet med bild- och ljudupptagningar, kan filmen så börja. Men så fort filmen drar igång sitter en person snett framför mig till vänster som tar fram sin mobil och börjar fota och sen filma vid sammanlagt tre tillfällen på kort tid. Några minuter senare är det återigen någon, denna gång snett framför mig till höger som tar fram mobilen mitt under en kvällsscen. Idioten vill ta en bild, men har blixten på så hela salongen lyser upp. Personen inser snabbt sitt misstag och tar ner mobilen. Kort därpå gör hon ett nytt försök med avstängd blixt...

Just det, precis innan filmen börjar kommer några av de sista besökarna in och sätter sig hos sina vänner. En av killarna ser exakt ut som en smalare (och ung) version av den grekiske sångaren Demis Roussos!


Demis Roussos - eller besökaren på filmfestivalen?