A Man for All Seasons

Titel: A Man for All Seasons / En man för alla tider
Genre: Drama
Land: Storbritannien
År: 1966
Regi: Fred Zinnemann
I rollerna: Paul Scofield, Robert Shaw, Susannah York, John Hurt, Orson Welles

Handling: Filmatisering av Robert Bolts pjäs om filosofen och politikern Sir Thomas More och hans konflikt med kung Henrik VIII. More var en av Henriks närmaste medarbetare men vägrade stödja honom när han ville bryta med påven och reformera kyrkan p.g.a. att påven vägrade låta honom skilja sig.

Omdöme: Den stora vinnaren bland filmerna från 1966 med sex Oscarsvinster, bl.a. för bästa film, regi, manus och manlig huvudroll (Paul Scofield). I grunden bygger det hela på en pjäs av Robert Bolt som även skrivit filmens manus. Det blir därför en ganska så teatralisk film, även om den bygger på verkliga händelser som utspelade sig under kung Henrik VIII på 1500-talet. Filmen räknas som en av de allra främsta filmerna av det brittiska filminstitutet.



Redan under förtexterna sätter man tonen. Oscarsvinnande Georges Delerue (dock ej för denna film) hittar exakt rätt med perfekta toner och melodi när historien inleds och förtexterna rullar fram. Det sätter genast nivån och förväntningarna växer. Jag hade sett filmen en gång tidigare för länge sen och minns att jag gillade den. Så att det skulle vara en klassfilm visste jag på förhand. Inledningen bådar också gott. Ett mysigt kostymdrama är aldrig fel.



När så historien rullar på visar det sig att filmen inte är så minnesvärd som jag hade trott och önskat. Två problem uppenbarar sig. För det första är filmen lite för teatralisk för att bli riktigt bra, även om den inte alls är dålig. Det är bara något svårt att komma in i den fullt ut. För det andra utspelar sig lite för mycket av handlingen inomhus. Detta trots att man stundtals bjuds på en del fina utomhusscener som man gärna hade velat ha mer av.



Filmen blir dock bättre och bättre. Det är runt Sir Thomas More (Paul Scofield) som historien kretsar. Han hamnar nämligen i luven med kung Henrik VIII (Robert Shaw) som vill skilja sig för att gifta sig med sin brors syster. More ger inte sitt godkännande, vilket leder till att han blir kungens fiende. More är en intelligent, påläst och väldigt trofast och envis man. Det gör att han blir allt annat än enkel att ha att göra med när han ska övertalas.



En av filmens behållningar är annars det genomgående starka skådespeleriet. Här syns flera av dåtidens brittiska toppskådespelare, plus Orson Welles som kardinal Wolsey. Oscarsvinnande Paul Scofield är rakt igenom mycket bra och gör verkligen rollen till sin. Han axlade även rollen när det var en pjäs. Han påminner om Richard Burton, lite till utseendet, men även med rösten. John Hurt i sin genombrottsroll som Richard Rich sticker nog annars ut mest med sin fula frisyr och luriga karaktär som blir avgörande för More.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9