Cold Sweat

Titel: De la part des copains / Cold Sweat / Iskalla nerver
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: Frankrike/Italien/Belgien
År: 1970
Regi: Terence Young
I rollerna: Charles Bronson, Liv Ullmann, James Mason, Jill Ireland

Handling: Joe Martin är en amerikan bosatt i södra Frankrike som pressas till att transportera narkotika åt tre gangsters från hans tidigare liv. Den ene av dem är gangsterledaren kapten Ross. Situationen spårar ur när transporten misslyckas och Joes familj tas som gisslan.

Omdöme: En gammal hederlig Charles Bronson-film, det är egentligen aldrig fel. Mannen, mustaschen, myten. Man blir glad av att se honom och det i sig gör det värt att se mer av honom. Det är inte alltid de bästa prestationerna eller filmerna man bjuds på, men underhållningsvärdet är det oftast inget fel på. Då och då hittar man även en gömd liten pärla. Detta skulle inte visa sig vara en sådan.



Bronson spelar amerikanen Joe Martin som slagit sig till ro i södra Frankrike. Där seglar han runt med sin segelbåt och har det trevligt tillsammans med sin nya fru Fabienne (Liv Ullmann) och hennes 12-åriga dotter. Men så börjar de att få otrevliga samtal där någon frågar efter en man med liknande namn. Joe blir oroad, och det visar sig att han har skäl att vara det. De får nämligen snart påhälsning av en otrevlig typ - Whitey (Michel Constantin). Det visar sig att han och tre andra män från Joes förflutna rymt från fängelset och nu kommit för att göra upp med Joe.



Vad man behöver veta, och det som lockade mig till filmen, är att filmen är regisserad av Terence Young. Ja, den Terence Young som bl.a. regisserade de två första klassiska Bond-filmerna. Dessutom gjorde han den täta klassikern Wait Until Dark (1967). Detta är dock något annat. Klart svagare produktion, slarvigt och inte direkt engagerande. Intressant nog skulle han göra ytterligare två filmer med Bronson på kort tid.



Skådespelarmässigt dyker det upp några kända ansikten/namn i ett par av rollerna. Liv Ullmann som Joes fru är inte direkt bra, men värre är det med Jill Ireland som hippiebrud. Inte ens favoriten James Mason funkar direkt bra som sydstatsamerikan. Roligast blir det att se hans utstyrsel bestående av en horribelt ihopsatt kombination med skrikiga färger, en s.k. beppemössa och kaptenskavaj. Den för mig minst kände Jean Topart som Katanga är bäst, vid sidan av huvudattraktionen så klart. Charles Bronson är inte helt oväntat filmens behållning. Förutom mustaschen är det frisyren, fysiken och attityden som är så där skönt stencool. Det i sig gör att filmen inte blev helt bortkastad...

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
10 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0
IMDb: 5.7