Dangerous Liaisons

Titel: Dangerous Liaisons / Farligt begär
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien
År: 1988
Regi: Stephen Frears
I rollerna: John Malkovich, Glenn Close, Michelle Pfeiffer, Uma Thurman, Keanu Reeves

Handling: Den iskallt manipulerande markisinnan de Merteuil vill hämnas på sin f.d. älskare genom att låta sin vän Vicomte de Valmont förföra hans blivande unga hustru. Men Valmont är mer intresserad av att tvinga den sköna madame de Tourvel att trots sin höga moral bli hans älskarinna. Han räknar dock ej med att bli förälskad.

Omdöme: Kostymdrama är kanske inte min favoritgenre. Men egentligen spelar det ingen roll vilken genre det handlar om så länge filmen är bra. Stephen Frears film (baserad på en klassisk fransk bok) kom att få sju Oscarsnomineringar, varav den vann tre bl.a. för bästa manus. Personligen blir jag minst sagt förvånad att den inte vann ett par till Oscars då åtminstone två av prestationerna är Oscarsvärdiga.



Utan att gå in på handlingen för mycket så är det minst sagt gott om intriger. Merteuil (Glenn Close) och Valmont (John Malkovich) spelar ett högt spel. De har en gång haft ihop det och känslorna (åtminstone lusten) finns fortfarande i luften. Hon ber honom om en tjänst eller två. I gengäld ska han få en belöning av henne. Valmont ger sig genast i kast med sitt uppdrag - att få den oskuldsfulla Cécile (Uma Thurman) i säng. Det visar sig inte vara något problem för honom. Han vill dock samtidigt försöka vinna över den gifta Tourvel (Michelle Pfeiffer), något som blir en utmaning. Och så får man inte glömma den unge Danceny (Keanu Reeves) som fångat Céciles hjärta.



Vad bjuds man egentligen på? Vad bjuds man inte på borde vara frågan. Det är ett härligt förföriskt rävspel på hög nivå - eller är det på låg nivå? I vilket fall som helst är det en ljuvlig historia att följa och jag kan inte annat än att sitta med ett leende på mina läppar under långa stunder. För det är inte bara en sak som är på gång. Det är inte bara en karaktär som vill lura och stilla sina begär. Här finns mycket att njuta av under de två timmarna.



John Malkovich blev Oscarsnominerad för Places in the Heart (1984) och senare för In the Line of Fire (1993). Att han inte blev nominerad för denna roll som Valmont är helt ofattbart eftersom han lika gärna hade kunnat vinna. En sanslöst sliskig, charmig, komisk och ja, smått perfekt prestation av denna duktige skådespelare. Glenn Close och Michelle Pfeiffer är även de riktigt bra (nominerade), men det här är i mångt och mycket Malkovich film. Sitter mest och myser när han sätter igång.



Det är utan tvekan en klassfilm rakt igenom. Den känns naturlig på något sätt och har inga problem med att suga in en i denna värld och tidsperiod. Det är helt enkelt en fröjd att avnjuta en sån här film. För trots att jag hade sett den tidigare lyckades den vara minst lika bra som jag ville minnas den som. Under inledningen var jag lite tveksam till om den skulle lyckas, men sen fanns ingen återvändo när Malkovich och hans Valmont sätter in "charmen". En av de allra bästa filmerna från det starka året 1988.

5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5
IMDb: 7.7