Ghost

Titel: Ghost
Genre: Drama/Fantasy/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Jerry Zucker
I rollerna: Patrick Swayze, Demi Moore, Whoopi Goldberg, Tony Goldwyn

Handling: Det unga och framgångsrika New York-paret Sam och Molly lever lyckliga tillsammans. En kväll blir Sam nedskjuten och dödad av en okänd man på gatan och lyckan är slagen i spillror. Sam vill inte riktigt släppa taget om Molly och livet så han fortsätter att göra henne sällskap - som spöke. Problemet är att Molly varken kan se eller höra Sam samtidigt som han vet att hon svävar i livsfara. Han söker upp mediet Oda Mae Brown för att få hjälp med att kontakta Molly och varna henne.

Omdöme: Det är smått omöjligt att undvika denna film om man tittar på listor över romantiska filmer. Den dyker upp lite överallt nära toppen av de bästa romantiska filmerna som gjorts. Vad är det då som gör att den blivit så älskad och omtalad genom åren? Den skulle visa sig vara något annorlunda än vad jag hade trott.



Han, Sam (Patrick Swayze) är en duktig affärsman på Wall Street i New York. Hon, Molly (Demi Moore) är en duktig konstnär. Tillsammans köper och rustar de upp en ateljévåning med hjälp av Sams vän och kollega Carl (Tony Goldwyn). Livet leker och Molly och Sam kunde inte vara lyckligare tillsammans. Men så en kväll är olyckan framme. Sam blir skjuten när de är på väg hem. Men Sam lämnar inte Molly helt och hållet. Han hamnar i ett stadium där han fortfarande är närvarande som ett slags spöke. Nu måste han hitta ett sätt att kontakta henne då han upptäcker att hon svävar i livsfara.



Vad jag inte riktigt hade förväntat mig är att historien skulle vara en thriller. För efter den romantiska inledningen mellan Sam och Molly övergår det till att bli en thriller där Sam kämpar med att acceptera att han bara är ett spöke. Men när han märker att han kan kommunicera med mediet Oda Mae Brown (Whoopi Goldberg), förändras allt. Han måste nu övertyga både mediet och Molly om vad som hänt och vad som kommer att hända om de inte lyssnar på honom.



Whoopie Goldberg kom att vinna en Oscar för sin roll. Även om jag till en början var tveksam så gör hon en skön rolltolkning som blir minnesvärd. Det bör sägas att hon lättar upp stämningen i filmen och är är utan tvekan den comic relief som behövs. Man bör också ha i åtanke att regissören Jerry Zucker snarare är känd för sina komedier än något annat. Han ligger bl.a. bakom de klassiska komedierna Airplane! (1980) och The Naked Gun (1988) tillsammans med sin bror David Zucker. Så att humorn funkar är föga förvånande. På tal om Nakna pistolen-filmerna så är det ju i tvåan som man driver med en scen ur denna film, med samma musik för övrigt - Unchained Melody av "The Righteous Brothers".



Den romantiska biten mellan Sam och Molly är inte så dum den heller, men för egen del blir det lite för mycket thriller och för lite romantik. Nu gillar jag thrillers, men här är thriller-biten inte tillräckligt bra för att det ska funka vid sidan av romantiken. Själva fantasy-bitarna med Sam som spöke funkar bättre än väntat. Effekterna har ändå stått sig ganska väl och jag gillar att man inte lagt ner för mycket krut på stora fantasyscener. Dock är detta i mitt tycke inte någon romantisk klassiker, mycket för att det är för lite romantik för min smak.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0