Star Wars: The Force Awakens

Titel: Star Wars: The Force Awakens / Star Wars: Episode VII - The Force Awakens
Genre: Action/Äventyr/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA
År: 2015
Regi: J.J. Abrams
I rollerna: Daisy Ridley, John Boyega, Oscar Isaac, Adam Driver, Harrison Ford, Carrie Fisher, Max von Sydow

Handling: Trettio år efter Endorstriden och Darth Vaders död har Luke Skywalker försvunnit efter att ha känt ett ansvar för att den mörka sidan återigen kunnat ta makten. Både motståndsrörelsen och den mörka sidan inser emellertid hur viktig den sista jedimästaren kan komma att bli för utgången av den ständiga maktkampen. Ledtrådar till var Luke befinner sig finns i en BB 8-droid som av en slump hamnar hos en ung kvinnlig skrothandlare och en deserterad stormtrooper.

Omdöme: Regissören J.J. Abrams lyckades med två tidigare kända och omtyckta filmserier med filmerna Mission: Impossible III (2006) och Star Trek (2009), som för övrigt var hans långfilmsdebut respektive andra långfilm. Därför kändes det på förhand rätt med honom som regissör när man skulle fortsätta Star Wars-sagan. En originaltrilogi som kom 1977, 1980 och 1983. Över 30 år senare var det alltså dags för fortsättningen - "Episode VII".



Något som på förhand var av stort intresse var hur man skulle lyckas med Star Wars-känslan från originaltrilogin. Det blir relativt tidigt tydligt att den finns där, mycket tack vare att man inte bara sneglat på originalfilmerna, men även återskapat en hel del från dem. En del scener är snarlika och även storymässigt finns här många likheter, inte minst med den första filmen. Och det funkar. Det är nästan så jag tycker de sekvenserna och blinkningarna till originalfilmerna är bäst och tar en nästan tillbaka till glansdagarna.



Ett mycket lyckat drag är att ha med Harrison Ford som en åldrande Han Solo och hans hjälpreda Chewbacca. De två har en skön kemi ihop och det är i princip som det alltid varit mellan dem. Utan tvekan filmens behållning för egen del då jag alltid gillat Han Solo och inte minst Chewbacca. Det är extra kul att se att Ford har den rätta tajmingen så att humorn funkar, vilket var långt ifrån en självklarhet så lång tid efter originalfilmerna.



Ett av de svagaste partierna kommer kort efter att Han Solo och Chewbacca dyker upp för första gången. De konfronteras av två gäng som Han Solo är skyldig pengar (precis som i hans glansdagar alltså) och av misstag släpps något löst som Han Solo fångat och har i lasten. I princip hela denna sekvens hade man gärna fått klippa bort. Likaså hamnar filmen i något av en svacka här (ungefär halvvägs in) och det känns ett tag som det kan fortsätta gå utför. Skönt nog gör det inte det. När Poe dyker upp i sin X-wing stabiliseras åter filmen och resten av speltiden blir till belåtenhet.



Är det en karaktär som inte riktigt funkar på mig så är det en av de större rollerna i form av den avhoppade stormtroopern FN-2187 eller Finn (John Boyega) som han också kallas. Det är inte så att han förstör filmen totalt, men för egen del blir han ett störningsmoment under långa stunder. Man vill bara att han ska försvinna, möta sin överman. Speciellt känner jag att han tar utrymme från en annan karaktär, nämligen Poe Dameron (Oscar Isaac) som är motståndsrörelsens skickligaste pilot. Dessutom är Oscar Isaac en bättre skådespelare och karaktären av mer intresse.



Desto bättre funkar den andra stora karaktären Rey (Daisy Ridley) som är en kvinnlig motsvarighet till Luke Skywalker från originalfilmerna. Hon är en skrotsamlare som är fast på en planet utan framtid. Hon visar sig besitta kraften, men vet det inte än. Att hon kan ta hand om sig själv blir dock tydligt. Hon är även en bra pilot och kan fixa det mesta, vilket kommer till användning när hon träffar på Han Solo.



Den sista karaktären som är värd att nämna är Kylo Ren (Adam Driver) som får ses som Darth Vaders arvinge. Kanske att han inte är tillräckligt mystisk för min smak då han introduceras tidigt och sen visar "sitt rätta ansikte" lite för ofta. Här fanns lite mer att få ut kändes det som, men samtidigt är han inte fullärd och därför bör han kunna växa. Han har trots allt stora skor att fylla efter den store Darth Vader. Men jag gillar honom.



Vad är då slutomdömet av filmen? Det är en klart gedigen film som absolut inte gör bort sig. Man bjuds på gott om gammal god Star Wars-känsla för att tillfredsställa ett Star Wars-fan. Man lyckas bra med att ta tillbaka flera gamla karaktärer och skådespelare där Han Solo och Chewbacca är bäst. Filmen hade inte funkat lika bra utan dem. Rey funkar bra som huvudkaraktär och Daisy Ridley gör absolut inte bort sig i rollen. Lite av ett fynd där - bra casting.



På minussidan är det väl att den kör lite för mycket på säkerhet eftersom man lånat en hel del från originaltrilogin. Men det är inte bara negativt eftersom man i och med detta stundtals även lyckats skapa den rätta Star Wars-känslan. Karaktären Finn hade jag gärna varit utan alternativt tonat ner honom (kunde ha försvunnit en bit in utan problem). Sen är en sekvens lite si och så där Millennium Falcon hamnar i en jakt. Känns som den klumpiga Falcon plötsligt kan vända på en femöring.



Avslutningsvis måste jag säga att musiken av John Williams (som ju även stod för musiken till originalfilmerna) inte är så magisk som den var i originaltrilogin. De gamla tonerna är så klart fortfarande bra och passande, men det nya är desto mer mediokert (även om det fortfarande är riktigt bra i de mer dramatiska scenerna). Som helhet är det en film att se. Den slår inte originalfilmerna (åtminstone den första - min favorit), men det förväntade man sig inte heller. Minst en svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.9

---

Filmen sågs först i 3D och det är trist hur onödigt det är med filmer som inte alls behöver 3D eller utnyttjar formatet. Nu var det inte så där jättestörande, men detta är utan tvekan en film som lika gärna hade kunnat visas/ses helt utan 3D.

Två dagar senare sågs filmen i IMAX (och 3D) och även denna gång kändes 3D onödigt. Dock funkade det bättre, förmodligen för att tekniken är lite modernare så man i princip helt slapp att det blev suddigt i vissa scener som det annars ofta blir i 3D.

Vad gäller IMAX (i Solna) så var ljudet väldigt högt och genomträngande, åtminstone under reklamen och under de trailers som visades innan filmen. Under filmens gång var det inget jag tänkte på. Däremot kändes det inte som en wow-upplevelse med IMAX-duken. Dessutom märktes inte några IMAX-scener av (där HELA duken täcks från tak till golv). Detta märktes av (och uppskattades) på IMAX-visningen av Interstellar (i Prag). Kändes också som duken var lite större i det fallet.

Efter en sökning på nätet visar det sig att duken i Solna är 22x11m medan duken i Prag är/var 25x14m...

---

Filmen sågs på IMAX med två andra som skriver om filmen:
Henke
Jojjenito