Youth

Titel: Youth
Genre: Drama/Komedi
Land: Italien/Frankrike/Schweiz/Storbritannien
År: 2015
Regi: Paolo Sorrentino
I rollerna: Michael Caine, Harvey Keitel, Rachel Weisz, Paul Dano, Jane Fonda

Handling: Fred och Mick är två gamla vänner som är på semester på ett elegant hotell i alperna. Fred, en kompositör och dirigent, är nu pensionerad. Mick, en filmregissör, är fortfarande aktiv. De ser med nyfikenhet och ömhet på sina barns förvirrade liv, Micks entusiastiska unga författare, och andra hotellgäster. Medan Mick försöker slutföra manuskriptet till vad han föreställer sig ska bli hans sista stora film, har Fred inga som helst intentioner att återuppta sin musikkarriär. Men någon därute vill till varje pris höra honom dirigera igen.

Omdöme: Detta skulle bli min tredje bekantskap med Paolo Sorrentino, lite av en vattendelare möjligtvis. För jag blev besviken på hans Oscarsvinnande La grande bellezza / The Great Beauty (2013). Däremot imponerades jag desto mer av den första filmen jag såg av honom, The Consequences of Love (2004). Jag visste att denna film skulle vara mer lik hans Oscarsvinnare så förväntningarna var inte så jättehöga.



Vad är det man bjuds på då? Veteranerna Michael Caine och Harvey Keitel syns som den pensionerade dirigenten Fred respektive den fortfarande aktive filmregissören Mick. De är gamla vänner och relaxar på ett alphotell i Schweiz. Där befinner sig även en rad andra mer eller mindre udda figurer. Freds dotter och tillika assistent Lena (Rachel Weisz) ska egentligen iväg på semester med sin kille (Micks son). Men det strular till sig rejält. Skådespelaren Jimmy Tree (Paul Dano) laddar för sin senaste roll. Och så finns en udda, överviktig sydamerikansk f.d. fotbollsspelare (Maradona tro?) och kurerar sig på hotellet...



Till en början är det lite svårt att få grepp om filmen som hoppar ganska friskt mellan verklighet, dröm och fantasi. Vissa karaktärer dyker upp utan att de introduceras och det tar sen lång tid innan man förstår vilka de är. Men de flesta får en betydelse allt eftersom. Likaså blir filmen bättre när man kommit in i den. Den blir då även förvånansvärt rolig. "Maradona" är klockren filmen igenom, men dialogen är ofta rolig och finurlig och likaså dyker det upp andra udda karaktärer man skrattar åt.



Det hela känns faktiskt lite som en Wes Anderson-film på sina håll. Inte lika färgglatt och quirky, men fotot är absolut snyggt (speciellt hur man lyckats fånga det vackra bergslandskapet runt hotellet) och vissa karaktärer påminner om de man hittar i nämnda regissörs filmer. Dessutom blir det inte svårt att se att filmen 8½ (1963) är lite av en inspirationskälla med tanke på att man läser att den filmens regissör Federico Fellini varit en stark inspiration på Paolo Sorrentino.



Michael Caine gör en av sina bättre roller på senare år och får också en bra karaktär att jobba med. Har alltid gillat honom så det är kul att han får något att jobba med och inte bara sätts i en mindre roll. Dessutom spelar han rollen lite annorlunda än man hade förväntat sig, vilket bara är ett plus. Tycker nog alla kända ansikten sköter sig bra. Däremot är det lite si och så med de okända som ibland känns amatörmässiga (vissa spelar sig själv).



Varför heter filmen Youth egentligen? Ja, våra två vänner är omgivna av ungdom och tänker tillbaka på svunna tider. Men de agerar även lite som mentorer åt de yngre. Dessutom får Fred (Caine) en del att fundera på när han blir ombedd att komma ur sin pension och dirigera för den brittiska drottningen på hennes födelsedag. Han får då en del att tänka på vilket får honom att drömma, fantisera och även tänka på sin hustru.

Kan tycka att historien och manuset lämnar en del att önska. Fanns scener som kunde/borde tagits bort och annat som borde fått mer utrymme för att bli något mer. Gillade den mer än The Great Beauty, men absolut inte lika mycket som The Consequences of Love.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5