Good Morning, Vietnam

Titel: Good Morning, Vietnam
Genre: Komedi/Drama/Krig
Land: USA
År: 1987
Regi: Barry Levinson
I rollerna: Robin Williams, Forest Whitaker, J.T. Walsh, Bruno Kirby

Handling: Klädd i en helt regelvidrig uniform och med ett uppträdande som driver överordnade till hjärtinfarkt, anländer discjockeyn Adrian Cronauer till Saigon när kriget var nytt och fortfarande ganska okänt. Redan morgonen därpå vrålar han ut sitt "Good Morning, Vietnam" följt av rockmusik. Han är dagsmarscher bakom den gräns man satt upp för programinnehållet. Han blir soldaternas idol, befälens mardröm och civilbefolkningens märkligaste upplevelse av en västerlänning.

Omdöme: Mitt under brinnande krig kan det behövas en moralhöjare. Det är exakt vad Adrian Cronauer (Robin Williams) blir när han flygs in som radiopratare/discjockey till Saigon under Vietnamkriget. Det högsta hönset är den som plockat in honom, men på radiostationen är det Sgt. Major Dickerson (J.T. Walsh) som bestämmer och han gillar inte Cronauers stil, humor och ja, inget med honom.



Cornauer blir dock snabbt populär bland medarbetarna på radiostationen, inte minst Edward Garlick (Forest Whitaker) som agerar hans assistent och chaufför. Men framförallt blir han jättepopulär bland männen på slagfältet som behöver exakt vad han står för. Samtidigt blir Cronauer förtjust i en lokal flicka vid namn Trinh. För att komma henne nära måste han dock få familjens godkännande och allt startar med hennes bror Tuan. Men allt visar sig inte bli en dans på rosor för Cronauer och de övriga. De befinner sig trots allt mitt i Vietnamkriget, något han och de övriga blir varse om.



Det är en intressant blandning av genrer som funkar överraskande väl. För om första halvan av filmen snarare är en ren komedi, om än med en bitvis allvarlig ton, så är andra halvan snarare ett drama och krigsdrama. Jag tycker det är bra att filmen inte blir för lättsam eller fånig för den delen. Robin Williams gör givetvis sin roll bra och man märker att mycket är improviserat från hans sida, inte minst när han pratar i radio. Men jag tycker även han visar upp en mänsklig sida utan att behöva agera särskilt mycket. Det kommer liksom naturligt för honom.



Även om jag hade sett filmen tidigare är det en typ av film som inte sätter sig så där värst mycket, vilket kan ses på både gott och ont. Fördelen är givetvis att man kan se om den utan att minnas alltför mycket av handlingen. Nackdelen är däremot att det säger en del om att den inte är så pass minnesvärd som man kanske hade önskat sig. Den är liksom varken jätterolig eller så där jättegripande för att verkligen sätta sig. Men det behöver inte alltid vara helt fel det heller.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3