Room

Titel: Room
Genre: Drama
Land: Kanada/Irland
År: 2015
Regi: Lenny Abrahamson
I rollerna: Brie Larson, Jacob Tremblay, Joan Allen, William H. Macy

Handling: Efter att ha flytt från fångenskapen de befunnit sig i ett halvt decennium kämpar en ung kvinna och hennes femåriga son med att anpassa sig till den märkliga, skrämmande och samtidigt fantastiska världen utanför deras enrumsfängelse.

Omdöme: Mamma Joy (Brie Larson) och hennes femårige son Jack (Jacob Tremblay) får dagarna att gå i det lilla utrymmet som är deras hem. Enda solljuset kommer från ett takfönster upp mot himlen. Det är det enda Jack känner till om utsidan. De har nämligen varit inlåsta i detta rum i hela hans liv. Han har aldrig varit utanför rummet. Joy har varit där i sju år efter att ha blivit kidnappad och hållits fången av en man hon kallar "Old Nick". En man som ger henne diverse förnödenheter hon ber om.



Nu när Jack fyllt fem år känner Joy att det är dags att berätta om hur verkligheten ser ut. Att det finns en stor värld utanför rummet. Att de måste försöka komma ut, rymma på något sätt. Om hon bara kan få ut Jack så kan han be om hjälp. Men vad händer om de nu skulle komma ut? Det har trots allt gått sju år sen Joy var fri och då var hon 17 år. Och Jack har aldrig varit utanför rummet så hur ska han kunna hantera situationen?



Eftersom jag inte brukar vilja veta så mycket om en film jag vet att jag vill se så trodde jag att i princip hela filmen skulle utspela sig i rummet. Det visar sig dock att filmen är indelad i tre faser. Den första är i rummet, den andra handlar om flyktförsöket och den tredje handlar om livet utanför rummet. Helt enkelt en överlevnadsfilm i tre steg. Enklast är det givetvis att bara finna sig i situationen. Det svåra är att våga göra något och ta itu med en stor förändring.



Historien är berättad ur pojken Jacks perspektiv och han agerar emellanåt även berättarröst. Den långhårige Jack tror man först är en liten flicka. Han har nämligen aldrig klippt håret. Han har också blivit uppfostrad med att styrkan ligger i håret. I Jacob Tremblay har man verkligen hittat ett fynd till barnskådespelare. Det tar någon scen att känna på pulsen så att säga, men sen får man en övertygande och naturlig prestation som lille Jack. Hör hemma bland Barnskådespelare - inte bara jobbiga.



Det är både en småjobbig som vacker film man tar del av. Fångenskap är givetvis alltid jobbigt och även om den inte är grafiskt jobbig som den lätt hade kunnat vara så är det den psykiska påfrestningen som gör sig påmind. Å andra sidan får Jack och Joy känna på friheten och en helt annan värld. Jack är van vid den "skyddade" miljön som rummet varit. Han har inte heller träffat andra människor så för honom är det en stor omställning. Frågan är bara vem som anpassar sig bäst när det kommer till kritan.



Inte så stark och kraftfull som jag hade förväntat mig, men samtidigt lite annorlunda. Jacob Tremblay är den lysande stjärnan även om Brie Larson (som jag på allvar fick upp ögonen för i Short Term 12 (2013) - en annan liten-men-stor film) också är klart övertygande som mamma Joy. Det är en bra film som får en att känna, det är inget snack om den saken. Lite mer hade jag dock velat känna för att det skulle bli en riktig toppfilm att minnas och tänka tillbaka på. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt 7.5
IMDb: 8.3