Road to Perdition

Titel: Road to Perdition
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 2002
Regi: Sam Mendes
I rollerna: Tom Hanks, Paul Newman, Jude Law, Daniel Craig, Stanley Tucci, Jennifer Jason Leigh

Handling: Michael Sullivan jobbar som torped åt gangstern John Rooney. En kväll råkar hans son se vad han jobbar med, vilket inte gillas av Michaels överordnade. Deras vedergällning blir grym och Michael ger sig själv ut för att hämnas.

Omdöme: Efter regidebuten med Oscarsvinnaren American Beauty (1999), gjorde Sam Mendes denna sexfaldigt Oscarsnominerade film (varav en vinst för fotot). Det skulle bli veteranen Paul Newmans sista filmroll (som han även blev Oscarsnominerad för).



Kort och gott berättar historien om sex veckor under vintern 1931 när sonen Michael Sullivan, Jr. får reda på vad pappa Michael Sullivan (Tom Hanks) egentligen jobbar med och tiden de spenderar tillsammans. Sonen upptäcker nämligen att pappa är en torped som jobbar åt John Rooney (Paul Newman), en fadersgestalt för pappa Michael. Efter upptäckten vänder sig Rooney mot dem vilket leder till att far och son måste ge sig ut på vägarna, både för att fly och för att utkräva sin hämnd.



Det visar sig snart att det inte bara är John Rooney som Michael och hans son måste se upp med. Johns son Connor (Daniel Craig) har nämligen en egen agenda som utsätter dem för livsfara. Som om det inte vore nog sätts en kontraktsmördare på dem. Det är en udda karaktär vid namn Harlen Maguire (Jude Law) som förutom att döda folk mot betalning även tar bilder av offer på mordplatser runt om landet.



Filmens första trekvart, upp till en timme är på det stora hela riktigt bra och stämningsfulla. Här får vi lära känna Michael och se honom jobba tillsammans med Connor åt John Rooney. När sen far och son Sullivan ger sig ut på vägarna och det blir till en slags roadmovie så tappar filmen en del. Det är ingen jättesvacka, men den stämningsfullhet som man genomgående kände av under filmens första halva övergår mer till att bli en far-son historia. Sonen lär sig köra bil, de rånar lite banker samtidigt som Harlen Maguire skuggar dem.



I princip blir filmen något svagare när Paul Newman och Daniel Craig försvinner från historien. Det blir en lite för lång passage där man bara följer far och son Sullivan, även om Harlen Maguires närvaro gör sig påmind. Det hela tar sig sen när man börjar nå upplösningen. Dock är det alltså lite synd att far-son historien tar upp för mycket plats ett tag. Man vill helt enkelt se mer av helheten och inte bara en mans (och hans sons) historia. Dock är det filmens kärna så lite överseende får man ha.



Prestationerna är genomgående solida utan att kanske vara direkt Oscarsvärdiga. Hanks gör vad man är van vid från honom. Newman är bra när han är med, men försvinner från handlingen lite för länge under andra halvan. Law är småäcklig och har väl den roligaste karaktären att jobba med. Craig, som tio år senare skulle återförenas med Sam Mendes när de gjorde Bond-filmen Skyfall (2012), är dock nästan roligast att se som den elake sonen till gangsterbossen. Känns bara som han hade kunnat få större utrymme under andra halvan av filmen.



Det är en film som håller hög kvalité i det mesta. Det Oscarsvinnande fotot av Conrad L. Hall (hans sista film innan han dog) är genomgående snyggt, inte minst inledningsvis när man sätter filmens ton. Oscarsnominerade musiken av Thomas Newman är även den bra och sätter också tidigt tonen. Under far-son turnén har den kanske en liten svacka, precis som filmen har. Men även om filmen gör mycket bra hade jag alltså velat se en lite bredare historia under mittdelen. Hade då förmodligen gett filmen samma tyngd som den lyckades ha under inledningen. Med det sagt är detta en film jag nog uppskattade lite mer nu än när filmen kom. Svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7