The Danish Girl

Titel: The Danish Girl
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien/USA/Danmark/Belgien/Tyskland
År: 2015
Regi: Tom Hooper
I rollerna: Eddie Redmayne, Alicia Vikander, Matthias Schoenaerts, Ben Whishaw

Handling: Vad händer när den man älskar vill byta kön? Baserat på den sanna historien om danska konstnären Einar Wegener och hans fru Gerda.

Omdöme: Det tog emot att se denna film. Dels för att ämnet inte alls lät lockande, men främst för att Eddie Redmayne axlade huvudrollen. Ända sen jag såg honom i My Week with Marilyn (2011) har jag haft svårt för honom (hans utseende). Det är något äckligt med honom. Däremot vann han ju en Oscar för The Theory of Everything (2014) och är duktig. Vissa gånger har man bara inte en skådespelare som favorit, snarare tvärtom.



Denna historia handlar om konstnärsparet Einar (Eddie Redmayne) och Gerda Wegener (Alicia Vikander). Einar målar landskap och är den mer kända av de två medan Gerda målar porträtt. Hon har talangen, men har inte hittat ett intressant objekt att måla - än. En dag kliver Lili in i bilden. Lili är Einar, fast hans feminina sida. Det visar sig nämligen att Einar känner sig fången i sin kropp som man och är egentligen en kvinna. Han börjar tro att han är Lili, vilket givetvis blir en chock för Gerda (och tittaren).



Gerda får nu ett intressant objekt att måla och blir på så vis en erkänd konstnär. När hon får chansen att ställa ut i Paris åker hon dit med Einar som börjat träffa olika läkare i hopp om att få hjälp. Väl i Paris försvinner Einar i princip helt och blir istället Lili. En Lili som till slut kommer i kontakt med specialistläkaren professor Warnekros (Sebastian Koch) från Dresden. Det blir ett möte som förändrar allt.



Det tog som sagt emot att se filmen och inledningen är smått olidlig att ta sig igenom. Att se Eddie Redmayne som man är plågsamt och inte blir det bättre av att han i princip helt visar upp sig naken. Scenen när han står framför spegeln och leker Buffalo Bill från The Silence of the Lambs (1991) var riktigt otäck. Dessutom kunde jag under stora delar av inledningen inte titta på Redmaynes ansikte, plågsamt.



Men, och det är ett stort men. Filmen blir faktiskt inte så plågsam att ta sig igenom som befarat. Man bjuds nämligen på flera saker som funkar. Eddie Redmayne som Lili blir på något sätt fascinerande. Det är inte längre han (på sätt och vis) då han har ett annat sätt att uppföra sig, le och visa blyghet på. Därför blir också filmen lättare att ta sig igenom när de beger sig till Paris och han i princip bara är Lili.



Filmen har även andra stabila prestationer av Alicia Vikander, Matthias Schoenaerts och Ben Whishaw. Vikander som Gerda är rakt igenom bra. Till en början tycker jag nog hon är bättre än Redmayne och får då även större utrymme, men hennes karaktär försvinner en aning från handlingen under senare delen av filmen. Trots allt något konstigt att hon blev Oscarsnominerad för bästa biroll och inte huvudroll kan jag tycka.



Två andra saker som sticker ut och är värda att nämna är delvis fotot och musiken. Tycker man lyckats fånga landskapsfotot så det påminner om tavlor och det gör sig mycket snyggt. Även 1920-talets Köpenhamn och Paris har fångats bra med platserna och byggnaderna man filmat. Sen har man musiken av Alexandre Desplat som i princip alltid levererar vacker och passande musik. Tom Hooper har siktat på en ny Oscarsvinnare som hans The King's Speech (2010). Åtminstone är detta bättre än hans fruktansvärt miserabla Les Misérables (2012).


Eddie Redmayne när det är plågsamt att se honom...

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9