Before Sunrise

Titel: Before Sunrise / Bara en natt
Genre: Drama/Romantik
Land: USA/Österrike/Schweiz
År: 1995
Regi: Richard Linklater
I rollerna: Ethan Hawke, Julie Delpy, Dominik Castell, Erni Mangold

Handling: Amerikanen Jesse möter fransyskan Celine på tåget till Wien. De beslutar sig för att spendera en kväll tillsammans och ett starkt band knyts mellan dem, men de vet att deras förhållande är omöjligt.

Omdöme: Det är mitten av sommaren och fransyskan Celine (Julie Delpy) sitter på tåget mot Paris där hon studerar. Ett tysktalande par bredvid henne börjar gräla, vilket får henne att byta plats. Hon hittar en plats intill amerikanen Jesse (Ethan Hawke). Han är på väg till Wien där han morgonen därpå ska ta flyget hem till staterna. De två börjar prata och konversationen fortsätter snart i matvagnen. När de anländer till Wien och ska ta farväl kommer Jesse med den galna idén att hon ska kliva av med honom så att de kan spendera kvällen tillsammans.



Det är sommar, två turister är i vackra Wien, har flera timmar på sig att umgås och lära känna varandra bättre. Snart formas en kärlekshistoria ur det hela, trots att de vet att det hela är omöjligt. Hon ska fortsätta sina studier i Paris och han ska hem till sitt i USA. Trots detta försöker de släppa tankarna på nästa dag och bara leva i nuet. De har kul ihop och tar vara på varje minut fram till det oundvikliga farvälet morgonen därpå.



Jag gillar att det hela är så där oskuldsfullt och harmlöst. Det är mitten av 90-talet i en annan, mindre komplicerad tid känns det som. Man låter också de två få den tid som krävs för att utveckla en fin historia tillsammans, utan att det känns tillgjort eller särskilt tillrättalagt. Visst är männen på bron tillgjorda, visst känns inslaget med sierskan på kaféet onödigt och visst är poeten vid floden ett enkelt trick för att skapa lite romantik. Men på det stora hela funkar det. Bäst är det dock när Jesse och Celine bara får vara ensamma, vandra runt eller åka spårvagn runt Wien (i en enda skönt lång tagning) och umgås.



Det är egentligen två scener under senare delen av filmen som får mig att känna att det här är bra, klassisk romantik. Först är det när de sitter på restaurangbåten och börjar prata om att ta avsked och om de ska ses igen eller inte. Den konversationen får tankarna att sätta igång och tänka på nästa del i trilogin. Den andra scenen är på slutet när de är på tågstationen och ska ta farväl. Kommer man falla i fällan att ge ett lyckligt slut eller kan man bibehålla magin ända tills eftertexterna börjar rulla? Svaret är värt att ta reda på. Filmen gör rätt val.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.1