torsdag 3 mars 2016

Mina favoritfilmer - 1967

Även om bredden saknas med få filmer utanför topp tio som kan slåss om platserna, så är det ett riktigt starkt år. Många härliga filmer som jag gärna återbesöker. De sju översta platserna hade alla kunnat vara i topp ett svagare år. Den film som är etta är dock ohotad - en fullpoängare.

På topp tio återfinns filmer från:

6 USA
3 Frankrike
1 Japan

Uppdatering: Plats #10 (Horí, má panenko / The Firemen's Ball) tas bort från listan och ersätts med Oscar. 8/8-20


#10 Oscar (Édouard Molinaro)



När neurotiske affärsmannen Bertrand får reda på att hans dotter är med barn, kan han inte annat än ge samtycke till att hon gifter sig. Men när mannen han tror är hennes fästman - som för övrigt har förskingrat 60 miljoner francs av Bertrand - visar sig vara kär i en annan kvinna, som i sin tur utgett sig för att vara Bertrands dotter - då blir situationen knepigare. Och det är bara början...

Louis de Funès i högform i denna franska komedi som bygger på en pjäs. Gott om humor med förväxlingar och komplikationer hemma hos de Funès som drivs till vansinne. Klassisk gammal hederlig hysterisk komedi.


#9 A Colt Is My Passport (Takashi Nomura)



Shuji Kamimura är en frilansande lönnmördare som hyrs av ett gangstergäng för att döda rivalernas boss inom 24 timmar. Han accepterar och sätter igång med sin vanliga effektivitet, men saker och ting börjar gå snett. Gänget som hyrde honom är missnöjda med platsen han valde för jobbet och det andra gänget är ute efter hämnd. Jakten sätter igång, och lönnmördaren och hans medhjälpare får fullt upp med att försöka komma undan.

Härlig blandning mellan film-noir och spaghettivästern i denna japanska pärla. Många minnesvärda scener, inte minst avslutningen med en klart tillfredsställande uppgörelse.


#8 Un homme de trop (Costa-Gavras)



Året är 1943 och Frankrike är ockuperat av nazisterna. När en grupp beväpnade partisaner fritar tolv dödsdömda motståndsmän visar det sig att de får med sig en fånge för mycket från fängelset. Vem är denne trettonde man? En förrädare?

En bortglömd film som förtjänar att återupptäckas. Gott om bra action och en realistisk inblick i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget.


#7 Cool Hand Luke (Stuart Rosenberg)



Luke Jackson, en ung man som avreagerat sig på det meningslösa livet i sin inkrökta hemort genom att demolera parkeringsautomater hamnar i fängelse. Där låter han ingen hunsa honom, varken medfångar eller vakter kan knäcka hans rebelliska sinnelag...

En minnesvärd prestation av både Paul Newman och George Kennedy i denna fängelsefilm med glimten i ögat.


#6 Wait Until Dark (Terence Young)



Susies make får av misstag med sig hem en docka från en resa. Dockan innehåller knark och en liga är ute för att finna dockan. De tror att Susie, som är blind, vet var dockan finns och pressar henne allt mer för att få reda på var.

Tät, klaustrofobisk thriller där Audrey Hepburn får spela en mycket utsatt person och gör det bra. Det är svårt att inte känna med henne när Richard Crenna och inte minst Alan Arkin terroriserar henne.


#5 In the Heat of the Night (Norman Jewison)



Virgil Tibbs är på genomresa i södra USA och grips misstänkt för ett mord endast på grund av sin mörka hudfärg. När det visar sig att han i själva verket är oskyldig och därtill polis specialiserad på mord, låter hans chef i Philadelphia honom stanna kvar för att bistå den lokala polismyndigheten. Det blir en svår uppgift för Virgil, såväl att lösa mordgåtan som att handskas med fördomarna från lokalbefolkningen, inte minst från sin kollega Bill Gillespie.

Klassiker som lyckas bibehålla intresset och mystiken filmen igenom. Detta genom att det inte endast handlar om ett mordfall utan även om bl.a. rasism och lite annat.


#4 Point Blank (John Boorman)



Walker blir bedragen av sin fru och blåst av sin kompanjon som snor hans pengar och skjuter honom efter en stöt. Vad de inte räknar med är att han överlever. Nu är han tillbaka och vill ha sin hämnd och sina pengar.

Härligt skön film som tillhör bland de bättre hämndfilmerna. Flera klassiska scener och med en cool Lee Marvin i huvudrollen. En av få svagheter med filmen är dess musik. Fick senare en remake i och med Payback (där Director's Cut versionen inte alls är dum, men inte kan mäta sig med detta original).


#3 The Dirty Dozen (Robert Aldrich)



En amerikansk major får i uppdrag att träna ett dussin straffångar för ett självmordsuppdrag under andra världskriget. Lyckas man genomföra operationen och överleva benådas fångarna.

Härlig klassiker som tål att ses om. Skön humor, sköna karaktärer och gott om action för att man ska bli nöjd och mer därtill.


#2 Le samouraï (Jean-Pierre Melville)



En torped blir under ett uppdrag sedd av en kvinnlig barpianist. Vid polisens vittneskonfrontation väljer dock pianisten att inte peka ut mördaren trots att hon vet vem det var.

Mycket stämningsfull och atmosfärisk film med sparsamt med dialog där man får en riktigt cool huvudkaraktär spelad av Alain Delon.


#1 The Graduate (Mike Nichols)



Den naive och lite tafatte collegestudenten Benjamin inleder ett förhållande med den mycket äldre Mrs. Robinson. Det hela kompliceras när Benjamin träffar Mrs. Robinsons dotter.

Klassisk film på alla sätt och vis. En favoritfilm som har gott om humor, men även en allvarlig ton när det behövs. Samtidigt är den elegant ihopsatt med ett genomtänkt foto, klippning och perfekt musik av Simon & Garfunkel.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Horí, má panenko / The Firemen's Ball
In Cold Blood
Robbery
You Only Live Twice

---

Sämsta filmen: Bedazzled

Inte alls rolig och skriker sunkigt 60-tal om den.


Största besvikelsen: Bonnie and Clyde

En klassiker som jag inte riktigt ser storheten i.

6 kommentarer:

  1. Ok, jag har inte sett så förtvivlat mycket från de årtal du är nere vid nu för tiden...

    10-8 inte sett

    7 Cool hand Luke - inte sett, men den är en omtalad film, halvsugen

    6 Wait until dark - inte sett, men Audrey Hepburn, halvsugen

    5 In the heat of the night - såg den i skolan, var nog ganska bra men jag tyckte den var tråkig när jag var ung (tonåren)

    4. Point blank - inte sett. Däremot har jag sett Payback vilken jag tyckte var ganska bra. På vilket sätt är director's cut att föredra?

    3. The dirty dozen - en favoritfilm när jag var ung. Tveksamt om den skulle stå sig lika bra idag...

    2. Le samourai - såg den under Decennier. Helt ok, ganska bra under vissa delar. 3/5

    1. The graduate - såg som ung och återtittades under Decennier. En suverän film som kanske tappar lite, lite under andra halvan för att avslutas med ett bejublat höjdarslut. 4,5/5

    Bubblare: You only live twice (...Mr. Bond). Given på min lista.

    Bonnie and Clyde. Såg när jag var ung och tyckte då att den var tråkig. Och i och med att Faye D spelar en av huvudrollerna så är jag totalt ointresserad av den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Tack för den utförliga kommentaren!

      Cool Hand Luke, Wait Until Dark och In the Heat of the Night är alla klassikers som tål att ses både en och två gånger.

      Vad gäller Director's Cut-versionen så har jag endast sett den versionen av Payback. Men av vad jag läst så är det versionen att se (bioversionen var inte regissörens version och var lättsammare än DC-versionen). Point Blank är dock en mycket bra film helt i min smak.

      The Dirty Dozen har funkat alla gånger jag sett den. Gammal goding jag gärna ser ett par gånger till.

      Le samouraï är en av Melvilles bättre filmer och det är en film som växt på mig genom åren (gick t.ex. från runt en svag fyra till en fyra/stark fyra vid omtitt).

      The Graduate är en solklar femma i min bok. Mycket, mycket bra på alla sätt och vis. Snacka om en film som får ihop allt!

      Ser gärna Bond-filmer på listan och vet att du gillar You Only Live Twice mer än vad jag gör. Inte en favorit för egen del, men jag gillar den och nära, nära listan var den. Kanske att den kan leta sig in så småningom.

      Bonne and Clyde behöver jag egentligen se om, men ja, något överskattad tycker jag den allt är i nuläget.

      Radera
  2. Oj, ju längre tillbaka i tiden du går, desto färre filmer har jag sett. Här är det bara #1 och #5 (som jag tyvärr inte minns något av. Men jag noterar i alla fall att #6 är regisserad av Hammer-veteranen Terence Young

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Det är väl egentligen bara naturligt att man sett färre filmer ju längre bak i tiden man går.

      Terence Young är ju annars mest känd som Bonds "skapare" då han regisserade de två första filmerna Dr. No och From Russia with Love plus den fjärde filmen, Thunderball.

      Radera
    2. Mittåt, jag tänkte på Terence Fisher. Inte alls samma sak :D

      Radera
    3. Sofia: Ah, jag förstår. Terence Fisher kände jag inte till.

      Radera