The Holcroft Covenant

Titel: The Holcroft Covenant / Träffpunkt Genève
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1985
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Michael Caine, Victoria Tennant, Anthony Andrews, Michael Lonsdale, Mario Adorf

Handling: En framgångsrik arkitekt får plötsligt ärva 4,5 miljarder dollar. Pengar som nazisterna gömt undan till kommande generationer. Allt han behöver göra är att samla de övriga två arvtagarna, de äldsta barnen till högt uppsatta nazister, och skriva under ett dokument så är pengarna tillgängliga i Schweiz. Men så stora summor lockar fram onda skuggor ur det förflutna...

Omdöme: Upplägget får det nästan att vattnas i munnen. Tre högt uppsatta naziofficerare har gömt en stor summa som ska överlämnas till deras tre äldsta barn långt efter tredje rikets fall. 40 år senare är det så dags. Arkitekten Noel Holcroft (Michael Caine) kontaktas och flyger till Genève där han träffar bankiren Ernst Manfredi (Michael Lonsdale). Han har dokument och information som Holcrofts far, general Heinrich Clausen lämnat till honom. Holcroft har fått ärva 4,5 miljarder dollar som han ska dela på med två andra. Han måste nu ta kontakt med dem och tillsammans ska de skriva på dokumenten för att få pengarna. Givetvis blir det inte så enkelt. Någon eller några vill döda honom och de övriga.



Jag har sagt det förr och jag säger det igen - en film med dålig filmmusik kan sällan bli bra. Precis som en film med riktigt bra filmmusik sällan är usel. Så blir det även här där det blir smärtsamt uppenbart att kompositören inte verkar veta vad han håller på med eller har någon känsla för vad för slags musik som krävs. Han står endast som Stanislas i för- och eftertexterna (jag förstår varför han "gömmer" sig). Hans fullständiga namn är Stanislas Syrewicz, en polsk kompositör som inte hör hemma inom film då han förstörde denna film och allt vad stämning heter.



Bov nummer två i dramat är manuset. Det är alldeles för krångligt för sitt eget bästa. Nu har jag inte läst Robert Ludlums bok (som bl.a. skrev The Bourne Identity som kom som film både 1988 och den bättre versionen 2002), men filmen lär som jag förstår det endast följa boken inledningsvis. Det är också denna del av filmen som är bäst, runt den första halvtimmen. Då sitter man mest och småmyser när premissen serveras med nazistskatter, arv och ett spionmysterium på det. Precis som med The Bourne Identity så finns det potential för en bra remake.



En intressant och lite kul notering är att det från början var tänkt att James Caan skulle axla huvudrollen som Holcroft. Men när han hoppade av i sista stund precis som man skulle börja filma, fick man ersätta honom snabbt. Förmodligen tog man nästa namn i skådespelarkatalogen alternativt den med liknande efternamn då man valde Michael Caine. Den ena amerikan, den andra engelsman. Bara en av skillnaderna mellan de två. Nu gillar jag båda, men det är trots allt lite lustigt. Caine lär ha tackat ja utan att ha läst manuset eftersom han gärna ville jobba med John Frankenheimer. Problemet var att han senare upptäckte att han inte förstod manuset när han väl läste det ordentligt.



Filmen är dock inte bara dålig. Den har nämligen en stadig regi av Frankenheimer som har satt ihop en duglig film som ser bra ut och får ett par gedigna prestationer (om än av blandad kvalité på vissa håll). Vid sidan av Caine, som bjuder på gott om sedvanlig brittisk humor, syns Victoria Tennant och Anthony Andrews som syskonen Johann och Helden. De är ojämna, men funkar. Självklart blir det roligast att se Michael "Hugo Drax" Lonsdale som dock endast är med i två scener, synd. Han spelade senare en mer minnesvärd roll i en desto bättre Frankenheimer-film, nämligen Ronin (1998).

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7