
Titel: Eddie the Eagle
Genre: Komedi/Drama/Sport
Land: Storbritannien/USA/Tyskland
År: 2016
Regi: Dexter Fletcher
I rollerna: Taron Egerton, Hugh Jackman, Christopher Walken, Jim Broadbent
Handling: Michael "Eddie" Edwards var en osannolik men modig brittisk backhoppare som aldrig slutade tro på sig själv. Med hjälp av den rebelliska och karismatiska coachen gav Eddie aldrig upp utan tog sig till de olympiska vinterspelen i Calgary 1988. Där vann han fansens hjärtan och blev känd som "Eddie the Eagle".
Omdöme: Bakom filmen (som producent) ligger Matthew Vaughn som bl.a. har Layer Cake (2004), Kick-Ass (2010), X-Men: First Class (2011) och Kingsman: The Secret Service (2014) på sin resumé som regissör. Här har han tagit hjälp av sin vän Dexter Fletcher som hade en av huvudrollerna i Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) som Vaughn också producerade (med Guy Ritchie som regissör). Vaughn och Fletcher har valt att ge rollen som "Eddie the Eagle" till Taron Egerton som ju hade huvudrollen i Kingsman: The Secret Service (2014).

Historien om "Eddie the Eagle" var något jag ville se. Som ung mindes jag honom hoppa backhoppning med minst sagt blandat resultat. Han var olik andra hoppare med en konstig stil och en otäck förmåga att kunna ramla, ordentligt. Att se denna underdog-historia glädjer mig med tanke på att den är gjord på rätt sätt. Eddie är en karaktär som man lätt skulle kunna göra en renodlad komedi om. Visst skildras han inte som en vanlig idrottare, men så var han också annorlunda. Han hade inte de fysiska förutsättningarna. Han hade inte generna för att vara en elitidrottare. Trots det vägrade han att ge upp sin dröm om att vara med i de olympiska spelen. Han skulle bara dit - vad som än krävdes.

Eddie (Edgerton) beslutar sig för att satsa på backhoppning efter att inte ha kommit med i det brittiska skidlaget i utförsåkning. Han beger sig ner till Tyskland för att lära sig backhoppa. Problemet är bara att han är i 20-års åldern. Vanligtvis börjar man i 5-6 åldern första gången. Men Eddie tänker inte ge sig. Istället träffar han på Bronson Peary (Hugh Jackman), en f.d. talangfull amerikansk backhoppare som motvilligt går med på att lära Eddie grunderna.

Vissa gånger känns det som Taron Egerton spelar över, men till stor del känns han genuin i rollen som den glasögonprydde Eddie. Man känner för Eddie och hans historia. Han blir motarbetat och borde egentligen lägga av flera gånger om, inte minst efter att ha ramlat och slagit sig ordentligt ett par gånger. Men som den typiska underdog-historien blir detta en feelgood film som man har svårt att värja sig emot.

Några saker kunde filmen dock gjort bättre. Ett störningsmoment är t.ex. att man i rollen som den finske backhopparen Matti Nykänen har Edvin Endre. Förmodligen gick man bara efter utseende och inte efter att faktiskt ha någon som passar. Varför ha en svensk skådespelare (som dessutom är svag) istället för en finsk som det borde ha varit? Sen ligger filmen några gånger på gränsen att bli för smörig, men reder ut det för det mesta. Mycket tack vare den sköna 80-tals inspirerade musiken som fångar rätt stämning. En stark trea till denna trevliga historia.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6