I lagens namn

Titel: I lagens namn
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Sverige
År: 1986
Regi: Kjell Sundvall
I rollerna: Sven Wollter, Stefan Sauk, Anita Wall, Ernst Günther

Handling: Häll och hans tre poliskollegor har tröttnat på buset och åklagarnas milda hållning mot brottslingar. De har därför tagit lagen i egna händer och skrämmer slag på Stockholms undre värld. Deras metoder är hot, våld, trakasserier och framförallt genom att vara poliser.

Omdöme: Efter den lyckade polisfilmen Mannen från Mallorca (1984) gjordes ytterligare en polisfilm baserad på en bok av Leif G.W. Persson. I det här fallet bygger historien på den s.k. basebolligan som bestod av en grupp poliser som trakasserade och använde sig av övervåld mot kriminella i Stockholm i början av 1980-talet.



I filmen handlar det om fyra poliser ledda av Häll (Stefan Sauk) som kör piketbuss runt Stockholm på natten. De har siktat in sig på två narkomaner som kallas Puma och Näbben. Via dem försöker de sätta dit restaurangägaren Danucci som har ryktet om sig att vara "gudfadern" i den undre världen av drogförsäljning, men ingen har lyckats sätta dit honom. Narkotikaroteln har redan span på Danucci och deras utredning kommer kollidera med Häll och hans tre kollegor.



Mellan Häll och narkotikaspanarna har vi kriminalinspektör Jarnebring (Sven Wollter) som utreder ett dödsfall i en fyllecell hos polisen. Misstankarna riktas tidigt mot Häll, men snart får han även nys om affärerna kring Danucci. Det blir upp till Jarnebring att försöka lösa fallet och ta reda på vad Häll och narkotikaspanarna med den ansvarige Walltin (Ernst Günther) i spetsen egentligen har i görningen.



Jag vet inte riktigt vad det är med den här svenska polisfilmen, men jag gillar den. Kanske är det en viss nostalgi som infinner sig varje gång jag ser den då jag första gången såg den i min barndom. Det är en film som är långt ifrån perfekt, men den har en realism samtidigt som den fångar 80-talet på ett bra sätt. Det är helt enkelt som en tidskapsel av en svunnen tid.



Två saker som jag tycker höjer upplevelsen ett snäpp eller två är dels den sköna känslan filmen förmedlar. Det är mysigt på något sätt trots att miljöerna inte är de finaste, fotot inte är det bästa och produktionskvalitén inte är den bästa. Sen är det musiken som funkar bra och sätter stämningen. Dessutom är den smårolig när Häll och Jarnebring kör på utan att bry sig om vad andra tycker. Men även om den är smårolig så är den också ganska brutal på sina håll med dödsmisshandel, narkotikahandel, dödsskjutning och annat smått och gott. Helt enkelt lite av Leif G.W. Perssons syn på polisverksamheten.

En av de bättre svenska polisfilmerna tillsammans med toppfilmen Mannen på taket (1976) och nämnda Mannen från Mallorca (1984).

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.1