Lorenzo's Oil

Titel: Lorenzo's Oil / Lorenzos olja
Genre: Drama
Land: USA
År: 1992
Regi: George Miller
I rollerna: Nick Nolte, Susan Sarandon, Peter Ustinov, James Rebhorn

Handling: En verklighetsbaserad berättelse om paret Odones kamp för sin sjuke son Lorenzo som drabbats av ALD, en obotlig sjukdom som bryter ner det centrala nervsystemet.

Omdöme: Ungefär vad filmen gick ut på visste jag på förhand, utan att veta några specifika detaljer. Vad jag däremot inte riktigt var beredd på var vilken typ av film jag skulle få se. Ett familjedrama av något slag tänkte jag, men det visar sig snarare vara ett tungt och ofta jobbigt och påfrestande drama.



Manus och regi står George Miller för, australiensaren som annars är mest känd för sina Mad Max-filmer. Detta var dock något lite annat och skulle ge honom hans första Oscarsnominering (för manuset). Det är en historia om paret Augusto (Nick Nolte) och Michaela Odone (Susan Sarandon) som får det hjärtskärande beskedet att deras 5-årige son Lorenzo (som fint spelas av fem olika skådespelare under filmens gång) lider av den obotliga sjukdomen ALD.



Eftersom sjukdomen är ovanlig, relativt nyligen upptäckts och bara drabbar pojkar i åldrarna mellan 5 och 10 år, har paret Odone inte mycket hopp. Inte heller de andra föräldrarna de kommer i kontakt med som är i samma sits. Odones kommer dock i kontakt med den ledande doktorn i fältet, professor Nikolais (Peter Ustinov). Via honom går de med på att experimentera med en ny diet. Men pappa Augusto nöjer sig inte med det. För att kunna komma till botten med problemet och veta vad läkarna och forskarna pratar om behöver de sätta sig in i ämnet. Så de båda börjar läsa på dag och natt, något som leder till oanade upptäckter.



Det är inget snack om att det här är en sorglig och jobbig film att ta sig igenom. Under långa stunder känns det bara hopplöst och man undrar varför man som tittare ska behöva gå igenom så många jobbiga scener och situationer. För när man kommit lite mer än halvvägs in i filmen har man gett upp hoppet och ser hur nära slutet familjen Odones kommit. Ändå kämpar de på. Det är den där kampen och instinkten om att aldrig ge upp och att kämpa för sitt barn som blir det tydliga budskapet när man når slutet.



Jag kan inte säga att jag fick den film jag trodde att jag skulle få se. Är inte heller säker på om jag fick en film jag tycker är så bra som den kunde ha blivit. Men en sak är säker och det är att den får en att känna. Känna med familjen Odone och vad de går igenom. Det är en kraftfull film utan att dra på för fulla muggar. Tror det till stor del har att göra med att man inte har en amerikansk regissör som nog hade spätt på mer och gjort det hela emotionellt på ett mer tillrättalagt sätt. För egen del hade det nog funkat bäst om man hamnat någonstans i mitten. Nu blir det ofta för tungt och utan hopp. Men det går inte att komma ifrån att det är en stark historia och skönt nog är det inte bara mörker som man länge känner.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2