Monkey Shines

Titel: Monkey Shines / Ett experiment i skräck
Genre: Drama/Sci-Fi/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1988
Regi: George A. Romero
I rollerna: Jason Beghe, John Pankow, Kate McNeil, Stanley Tucci

Handling: När en man blir totalförlamad får han, i ett experimentförsök, en smart apa som skall hjälpa honom med vardagssysslor. Men något går väldigt snett och apan beter sig inte riktigt som det är tänkt.

Omdöme: Av någon anledning var jag säker på att detta var ännu en Stephen King-historia som blivit till film. Istället är det den gamle räven George A. Romero som ligger bakom (och bygger på en bok av en Michael Stewart). Romero är ju mest känd för sin "Trilogy of Dead" som innefattar Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) samt Day of the Dead (1985). Dessutom har han bl.a. även gjort den svaga The Crazies (1973), vars remake var bättre, och den något bättre vampyrfilmen Martin (1977).



Här bjuds det på djurskräck i form av en apa som kallas för Ella. Ella har varit med om ett laboratorieexperiment där hon injicerats för att göra henne intelligentare. Den smått galne forskaren (vad annars) Geoffrey (John Pankow) känner att han gjort vissa framsteg med Ella. När hans vän Allan (Jason Beghe) blir förlamad efter en olycka, donerar Geoffrey apan Ella till Melanie Parker (Kate McNeil) som tränar upp apor så att de ska kunna hjälpa förlamade i hemmet. Ella blir till stor hjälp för Allan, men eftersom hon pumpats med injektioner blir hon snart okontrollerbar.



Filmen kan ses som en blandning mellan Re-Animator (1985) och Misery (1990). Detta eftersom forskaren Geoffrey experimenterar på ett liknande sätt (fast på djur och sig själv till viss del) och man bjuds på en hel del humor. Man skrattar nämligen allt mer åt händelserna, replikerna och inte minst apan Ellas påhitt. Dessutom är den förlamade Allan i en liknande situation som James Caan var i och tas inte bara hand om av apan Ella utan även av sin jobbiga mor och en anställd sjuksköterska som är hur grinig som helst.



Om man bara har lite tålamod så bjuds det på god underhållning. För inledningsvis känns det mest som en TV-såpa när Allan blir förlamad, förlorar sin flickvän som springer iväg med Allans doktor (en passande Stanley Tucci för övrigt) och inte har någon lust att leva. Men när han får apan Ella som sällskap blir filmen sakta men säkert bättre och inte minst mer komisk. Det är svart humor som gör att filmen har en viss nerv, men inte riktigt kan tas på fullt allvar. Dessutom är den okände Jason Beghe i huvudrollen som Allan svag, inte minst när han är upprörd då han verkar vara full eller något. Utseendemässigt påminner han för övrigt en del om Ryan O'Neal.



Sammanfattningsvis är detta mer komiskt än spännande, men det funkar det också. Hade filmen bara varit bättre under första tredjedelen hade betyget kunnat bli högre än det nu blir. Å andra sidan är det alltid bättre om en film blir bättre än att den tappar ju längre in man kommer. Sen är det inget snack om att apan Ella stjäl showen så att säga. Allt som har med apan att göra är klart välgjort och övertygande.



2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2