fredag 6 maj 2016

My All American



Titel: My All American
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2015
Regi: Angelo Pizzo
I rollerna: Aaron Eckhart, Finn Wittrock, Sarah Bolger, Juston Street

Handling: Vad Freddie Steinmark vill helst av allt i världen är att spela amerikansk fotboll. Sett till sportens atletiska standard anses han vara för liten, men han är fast besluten att träna hårt. En dag upptäcks han av ingen annan än den legendariska University of Texas-coachen Darrell Royal, och han får ett stipendium och en chans att spela för Longhorns. Freddie beger sig till Austin, Texas med sin high school-förälskelse Linda, fast besluten att ta en plats i laget.

Omdöme: Mannen som skrev manuset till den inspirerande fotbollsfilmen Rudy (1993) har här både skrivit och regisserat ännu en verklighetsbaserad amerikansk fotbolls-historia. Denna gång handlar det om Freddie Steinmark (Finn Wittrock), killen från Colorado som har stora drömmar, ett stort hjärta, vilja som få och talang. Men han är långt ifrån fysiskt optimal för sporten. Han får dock chansen att ansluta sig till University of Texas där han både får spela och plugga.



Freddie blir snart en viktig kugge i laget och imponerar i match efter match. Så pass att laget går fram till att bli ett av landets allra bästa lag för första gången någonsin. Tränaren Royal (Aaron Eckhart) förlitar sig blint på att Freddie ska leverera i försvaret när det gäller som mest. När de så kommer till säsongen som de tänkt vinna allt, börjar Freddie få ont i ena benet. Han tänker dock inte kliva åt sidan utan han biter ihop och för laget till seger efter seger. Problemet är bara att benet inte blir bättre...



Det är lite bisarrt när man tänker på hur många lovande unga spelare som finns runt om USA, bara i en sport. Många av dessa kommer inte bli proffs när de lämnar skolan efter studierna. Trots det ger de allt under flera års tid och är bland de bästa atleterna i landet, ja världen. Skador kan sätta stopp för potentiella proffskarriärer, men även mycket annat som att istället satsa på en yrkeskarriär eller familjen. Bara i ett enda universitetslag kan det vara 200 spelare som slåss om upp till 100 platser för att ha chansen att få vara med under säsongens matcher.



Man får ta del av en film som tidigt slänger in en i fotbollens värld med en massa träning och matcher. Man har därför väldigt lite uppbyggnad innan man slängs in i hetluften, något som skiljer sig en del från många andra filmer i genren. Till en början känns det som fel väg att gå, men filmen berättar egentligen två historier. Den ena handlar om Freddies framgångsrika fotbollskarriär för universitetslaget Texas Longhorns. Den andra handlar om hans kamp med sitt onda ben som blir ett obehagligt hinder. Till det får man en del kärlek och tankar om framtiden.



Denna verklighetsbaserade historia om Freddie Steinmark utspelar sig runt mitten till slutet av 1960-talet. Okänd för de flesta, men inom universitetsfotboll är han nog svårglömd. Detta inte minst av två anledningar. Den ena att han skadad som han var medverkade i en klassisk match som dåvarande presidenten Richard Nixon besökte på plats och som sägs vara en av århundradets matcher (åtminstone inom universitetsfotboll). Den andra i och med efterspelet och hans besök under speciella omständigheter på säsongsavslutningen - Cotton Bowl.



Trots att filmen har välgjorda fotbollssekvenser har den tyvärr en tendens att bli lite för pompös och utdragen under de senare delarna. Det gör att den känslomässiga effekten övergår till att bli för mycket. Filmen slutar helt enkelt inte när man känner som mest och drar istället på ännu mer. Speltiden rullar upp mot två timmar och det blir helt enkelt för mycket när man når slutet. En mer erfaren regissör hade kanske rättat till detta och på så vis skapat en lite mer nedtonad och balanserad film som hade gett bättre effekt. Välgjort och sevärt är det dock.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

4 kommentarer:

  1. Denna har jag inte sett, eller ens hört om, så jag tackar för tipset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Det var egentligen tänkt att jag skulle se We Are Marshall (2006). Men när jag började titta på den tyckte jag mig känna igen det. Jag pausade och kollade om jag skrivit om den. Mycket riktigt skrev jag om den för runt ett år sen. Så det blev denna istället som jag hade som backup och det var inte så dumt faktiskt.

      Radera
    2. Lustigt för jag råkade också se om den utan att ens komma ihåg att jag redan sett och skrivit om den. Första titten var jag bara mja, andra titten och jag älskade den...

      Radera
    3. Henke: Läste precis det i din kommentar till We Are Marshall. Jag borde gilla den mer så inte omöjligt att jag ger den en till chans någon gång.

      Radera