Psycho II

Titel: Psycho II
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller/Rysare
Land: USA
År: 1983
Regi: Richard Franklin
I rollerna: Anthony Perkins, Meg Tilly, Robert Loggia, Vera Miles, Dennis Franz

Handling: Det har nu gått 22 år sedan motellägaren Norman Bates låstes in på mentalsjukhus efter att ha dömts för ett flertal mord. Nu får han äntligen komma ut i frihet och återvänder till motellet och sitt hem.

Omdöme: Nej, det är inte Hitchcock som regisserat. Nej, den är inte i svartvitt (förutom inledningen som är en tillbakablick). Och nej, man kan inte jämföra med originalet. Men Anthony Perkins är tillbaka som Norman Bates, motellet och huset är tillbaka, och dessutom får man faktiskt en film som funkar.



För regin står australiensaren Richard Franklin vars film innan denna var den Hitchcock-inspirerade Road Games (1981). Intressant nog träffades Franklin och Hitchcock under tiden Franklin studerade och besökte även Hitchcock på ett par filminspelningar. Så han var ett bra val som regissör till denna film, om än inte så känd.



Norman Bates (Anthony Perkins) är äntligen fri efter att hans doktor Bill Raymond (Robert Loggia) friskförklarat honom. Norman återvänder till Bates Motel och det närliggande huset. Motellet drivs av Mr. Toomey (en skönt sliskig Dennis Franz som höjer filmen så fort han dyker upp) som låtit det förfalla och blivit ett tillhåll för besökare som vill "ha lite kul" med festande och droger. Norman accepterar inte detta och avskedar honom. Konstigt nog försvinner Mr. Toomey kort efter det...



Norman träffar Mary Samuels (Meg Tilly) på matstället där han jobbar när han kommit ut. Mary har precis gjort slut med pojkvännen och har ingenstans att bo. Eftersom Norman bor i närheten och har gott om plats erbjuder han henne att stanna hos honom. De två kommer bra överens och hon gillar vad han gjort för henne på jobbet, men hon känner sig inte helt komfortabel väl hemma hos Norman. Kan Mary ha en annan anledning till att vilja umgås med Norman?



Till en början är jag inte alls övertygad om att det här är någon bra idé. Man ska helst låta en klassiker som originalet är vara. Sakta men säkert lyckas dock denna film skapa något eget. Anthony Perkins är skön att skåda som Norman Bates och är så där härligt nervös och förvirrad. Meg Tilly, två år innan hennes Oscarsnominerade roll i Agnes of God (1985) funkar bra och har ett bra samspel med Perkins. Hon lär dock inte ha gillat inspelningen då hon inte kom överens med Perkins som fick all uppmärksamhet.



Man kan inte riktigt jämföra med originalet då filmerna skiljer sig åt ganska mycket. En viktig skillnad är inte minst musiken där Bernard Herrmann ersatts med Jerry Goldsmith. Nu är musiken inte alls tokig, men har ingen chans mot originalets toner. Om det är en sak jag saknar i filmen så är det att Norman åter borde driva Bates motellet. Men storyn bjuder faktiskt på en hel del annat man kan glädjas åt och blir småtrevlig mest hela tiden. Om man inte förväntar sig en kopia av originalet så är den värd en titt. Quentin Tarantino lär t.o.m. tycka att denna är bättre än originalet, bara en sån sak.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4