tisdag 3 maj 2016

Remember the Titans



Titel: Remember the Titans
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2000
Regi: Boaz Yakin
I rollerna: Denzel Washington, Will Patton, Ryan Gosling, Kip Pardue

Handling: Herman Boone blir anställd som tränare för T.C. Williams High Schools fotbollslag, trots att han är svart och laget redan har en framgångsrik vit tränare. Detta sker i Virginia under början av 1970-talet då skolan precis börjat integreras och låter svarta få gå i samma skola som de vita. Förvecklingar uppstår givetvis, men går coachen i land med sin uppgift att göra dem till ett vinnande lag?

Omdöme: Disney ligger bakom denna verklighetsbaserade historia, något som är lite illavarslande men inte särskilt ovanligt när det kommer till sportfilm. För regin står turk-amerikanen Boaz Yakin vars regidebut Fresh (1994) var en frisk fläkt. Även denna film visar sig vara gjord med fast hand.



Denzel Washington må inte vara en personlig favorit, men han är allt som oftast bra och levererar stabila prestationer. Så är även fallet här då han spelar Herman Boone som får jobbet som huvudcoach för det amerikanska fotbollslaget Titans i Virginia. Nuvarande huvudcoachen Bill Yoast (Will Patton) får kliva åt sidan, trots att han varit framgångsrik. Skolan vill nämligen ha en svart tränare och integrera de svarta spelarna i laget som endast bestått av vita spelare.



Till en början blir det en historia om rasfrågan. Vita och svarta kommer inte överens och de vita spelarna tror att en svart tränare kommer att förfördela "sina egna". Snart märker de dock att tränare Boone är hård mot alla, oavsett hudfärg. Tränarna Boone och Yoast lyckas få spelarna att förstå att de måste lära sig att spela för varandra. Detta gör att de blir ett sammansvetsat gäng där det inte spelar någon roll vad din hudfärg är. För utomstående blir det dock inte lika enkelt att acceptera.



Även om filmen lyckas bli bättre efter den inledande rasfrågan avklarats, finns här lite för mycket Disney-vibbar. Det innebär att det blir lite för hjälteaktigt med musiken och allt vad det innebär. Det finns en kompisrelation som sticker ut en del som gör att filmen blir lite emotionell på rätt sätt när olyckan är framme. Dock saknar man fortfarande mer av helheten. Själva matchsituationerna är t.ex. inte speciellt intressanta. Det är vad som händer utanför som man lyckas bäst med. Det är här regissören känns mest komfortabel. En gedigen film utan att lyckas höja sig tillräckligt för att bli direkt minnesvärd.



Avslutningsvis två noteringar vad gäller skådespelarna vid sidan av huvudpersonerna Denzel Washington och Will Patton. En Patton som jag förresten kände igen från trevliga thrillern No Way Out (1987) där han spelade skurk. Det är en ung Ryan Gosling som här bara var 19 år. Ingen direkt utstående prestation, men ändå noterbar. En som stod ut desto mer var annars Hayden Panettiere i rollen som Sheryl Yoast, dotter till tränaren Yoast. Endast 10 år gammal, men får ganska stort utrymme som den passionerade flickan som hellre vill analysera spelen än att leka med dockor. Duktig och inte en jobbig barnskådis.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.8

4 kommentarer:

  1. Mja, det snällaste jag kan säga om den här är "välgjord"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Ja, välgjord är den och det räcker en bit. Höjer sig inte över mängden, men gör inte heller bort sig. Välgjord men medioker.

      Radera
  2. Tycker den är helt ok till bra. Är inte speciellt känslig för dess amerikanska känslosvall som vissa andra bland bloggarna. Visst är det en produktion som skulle passa på The Hallmark channel och den rycker i känslotrådar hejdlöst, men det behöver inte vara fel per definition. Jag tycker filmen funkar för vad den är. 3/5.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Ja, den är ok. Men har lite svårt för sättet man försökt få tittaren att känna. Det är lite för tillrättalagt för min smak.

      Radera