
Titel: 2010: The Year We Make Contact / 2010: Året då vi får kontakt
Genre: Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Roy Scheider, John Lithgow, Bob Balaban, Helen Mirren
Handling: I denna fristående uppföljare till "2001: A Space Odyssey" sänds ett sovjetiskt rymdskepp ut till Jupiter för att undersöka vad som hände med rymdskeppet Discovery nio år tidigare. Tillsammans med den sovjetiska besättningen finns även tre amerikaner ombord.
Omdöme: Denna fristående uppföljare till Stanley Kubricks klassiker 2001: A Space Odyssey (1968) tar vid 9 år efter den första historien. Amerikanerna jobbar på att skicka upp en besättning till Jupiter för att ta reda på vad som hände rymdskeppet Discovery. Men Sovjetunionen är redan startklara och kommer hinna dit före. Dr. Heywood Floyd (Roy Scheider) får chansen att följa med på uppdraget eftersom han kan mest om Discovery. Tillsammans får han med sig två andra amerikaner - Discoverys designer Dr. Curnow (John Lithgow) och HAL 9000:s skapare Dr. Chandra (Bob Balaban).

Efter en stund på jorden, där USA och Sovjetunionen är mitt i en politisk konflikt som håller på att eskalera, är det så dags för amerikaner och sovjeter att samarbeta uppe i rymden. Ansvarig ombord det sovjetiska rymdskeppet Leonov är Tanya Kirbuk (Helen Mirren) som förvisso inte styr över de tre amerikanerna, men fattar ändå de flesta av besluten ombord. Hon och Dr. Floyd ser inte saker på samma sätt till en början, något de måste börja göra när det börjar hetta till om öronen. Något stort håller nämligen på att hända när de når Discovery...

Detta är en film som givetvis har svårt att följa i originalets fotspår, men likväl är det en intressant fortsättning på historien. För regin står Peter Hyams som några år tidigare gjorde den inte så tokiga sci-fi/thrillern Outland (1981). Det är egentligen inget större fel på produktionen som bjuder på snygg design och fungerande effekter. Inte lika snyggt som i originalet, men fullt dugligt.

En sak som filmen kunde lyckats bättre med är att skapa en tätare stämning. Den är ofta nästan där, det är liksom på gång flera gånger men tar inte nästa steg. Man känner t.ex. aldrig den där riktiga känslan av att bli helt uppslukad av vad man får se, även om filmen håller uppe intresset rakt igenom.

Bäst och mest nervkittlande blir det när HAL 9000 startas upp igen. Besättningen är fullt medveten om vad den är kapabel till och det leder till en något tryckt stämning när de behöver hjälp av HAL 9000 för att ta sig tillbaka till jorden. Sevärd rymdfilm, även om den aldrig riktigt lyfter.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar