Constantine (Revisited)

Titel: Constantine
Genre: Fantasy/Skräck/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2005
Regi: Francis Lawrence
I rollerna: Keanu Reeves, Rachel Weisz, Shia LaBeouf, Tilda Swinton, Pruitt Taylor Vince, Djimon Hounsou, Peter Stormare

Handling: Exorcisten John Constantine har bokstavligen rest från helvetet och tillbaka. Han möter polisen Angela Dodson som är övertygad om att hennes djupt troende tvillingsyster Isabel inte har tagit livet av sig utan istället blivit mördad. För att lösa fallet måste de vada genom en värld fylld av demoner och änglar som bara existerar i landskapet precis under det nutida Los Angeles. Fångade i en serie ockulta händelser blir de båda ofrivilligt indragna i kriget och måste se till att det blir fred mellan de två sidorna, kosta vad det kosta vill.

Omdöme: Jag minns än idag hur jag gick på bio med några vänner och såg denna film kort efter premiären. Det var en film jag inte direkt kände för, eller rättare sagt som jag inte trodde på. Men det visade sig bli en klart tillfredsställande film, faktiskt över förväntan. Frågan var om den var särskilt bra som jag tyckte då eller om den inte riktigt håller nu när det var dags för en omtitt?



John Constantine (Keanu Reeves) är en kedjerökande exorcist som kämpat hårt i tjugo år för att hålla onda krafter på rätt sida. Han har skickat många tillbaka till helvetet och vill inte hamna där själv om han får välja. När hans vägar en dag korsas med polisen Angela Dodson (Rachel Weisz) som utreder sin tvillingsysters död, tvingas han samarbeta för att lösa fallet. Till sin hjälp har Constantine en del udda figurer som besitter viktig information och kunskap. Dessutom har han en medhjälpare vid namn Chas Kramer (Shia LaBeouf), som själv vill bli en exorcist.



Man hamnar i en värld som är snyggt presenterad, det måste man säga. Det hela baseras på serietidningen "Hellblazer", men det är inte den typiska serietidningsfilmen kan jag tycka. För regin står Francis Lawrence som här gjorde sin långfilmsdebut (var en erkänt duktig musikvideoregissör innan dess). Man märker helt klart att han har sinne för snyggt foto. Dessutom får jag en känsla av film-noir i kombination med filmerna The Ninth Gate (1999) och The Exorcist (1973).



Det är kul att kunna konstatera att filmen faktiskt håller, vilket jag förvisso hade hoppats på men inte riktigt trodde på fullt ut. Jag mindes nämligen att sista kvarten eller så var något svag när en viss Peter Stormare dyker upp. Det må inte vara perfekt när han dyker upp, främst för att han spelar över som han ofta gör, men det är faktiskt inte så farligt. Istället blir det lite komiskt och dessutom är sista biten av filmen inte så svag som jag befarade. Den fortsätter nämligen på det utsatta spåret.



Filmen levererar en stämningsfull, snygg historia som inte är utan humor, trots att den oftast är skönt mörk. Det är faktiskt en av få fantasy-/serietidningsfilmer jag gillar. Med tanke på att fantasy inte är någon favoritgenre så lyckas den klart bra. Den tar inte sig själv eller ämnet på för stort allvar. Det blir inte för mycket änglar och demoner eller för långa besök i helvetet (har allmänt svårt för dessa världar). Istället är det klart mycket mer neo noir-känsla och passande humor, och det gillar jag. Svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.9