Demolition

Titel: Demolition
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2015
Regi: Jean-Marc Vallée
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Naomi Watts, Chris Cooper, Judah Lewis

Handling: En investmentbankir kämpar med att förstå sitt känslomässiga bortfall efter sin frus tragiska bortgång. Han börjar slita sitt liv i bitar i ett försök att se var allt gick fel.

Omdöme: Davis (Jake Gyllenhaal) har egentligen det mesta man kan önska sig. Han är gift och bor i en modern villa i utkanten av New York. Varje morgon kl. 05:30 går han upp, går ut och springer och tränar innan han tar pendeltåget in till New York till sitt jobb inom finansvärlden. Men allt detta förändras en dag när han och hans fru är ute och kör mot stan. Olyckan är framme och hon tas ifrån honom innan han hunnit förstå vad som hänt.



Davis känner sig nu ovanligt fri och känslolös. Älskade han verkligen sin fru? Han börjar bete sig irrationellt på och utanför jobbet, något som gör hans chef och svärfar Phil (Chris Cooper) allt mer upprörd. Davis börjar även skriva brev till företaget som har hand om den försäljningsautomat som inte gav honom en godispåse som han betalt för på sjukhuset där han fick reda på att hans fru gått bort. Dessa brev blir väldigt personliga och visar på att han behöver någon att dela sina tankar och känslor med. Vad han inte räknat med är att bli uppringd av Karen (Naomi Watts) som har hand om kundsupporten på företaget. Snart blir han lika nyfiken på henne som hon blivit av honom.



En orsak till varför Jake Gyllenhaal tillhör en av mina favoriter bland de något yngre skådespelarna idag är att han är villig att ta chanser och jobba med lite mindre projekt. Resultaten blir allt som oftast lyckade och det är därför spännande att se vad han ska bjuda på med varje ny roll och film. Här har han regisserats av Jean-Marc Vallée som bl.a. gjorde lyckade Dallas Buyers Club (2013).



En intressant skådespelare (även Naomi Watts och Chris Cooper är bra så klart), en intressant regissör och ett intressant manus (som listades bland de mest lovande manusen) ger en spännande film man inte riktigt vet vad den ska bjuda på. För det påminner lite om sköna American Psycho (2000) och lika sköna Nightcrawler (2014) med tanke på den mörka humorn och tonen i kombination med ett lite tyngre drama där någon försöker bearbeta en tung förlust.



Det är intressant att filmen funkar på flera plan där Davis upptäcker och ser saker han inte tänkt på eller noterat tidigare. Han gör det han känner för och har bara kul. Men någonstans på vägen hittar han även vänskap, kärlek och sorg. Det är en kombination man inte ser varje dag i en film, i synnerhet när det inte känns krystat. Dessutom är Jake Gyllenhaal klart stabil och i vissa lite starkare scener visar han vad han går för.



Slår man ihop allt kan man inte annat än gilla vad man bjuds på. Kanske inte riktigt i samma klass som nämnda Nightcrawler (2014), men fortfarande klart sevärd och tankeväckande. Det är komiskt, galet, sorgligt och på sina håll vackert. Känns även omtittbar. Svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4