Postcards from the Edge

Titel: Postcards from the Edge / Vykort från drömfabriken
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1990
Regi: Mike Nichols
I rollerna: Meryl Streep, Shirley MacLaine, Dennis Quaid, Gene Hackman, Richard Dreyfuss, Annette Bening

Handling: Efter en överdos hamnar skådespelerskan Suzanne Vale på en avgiftningsklinik. Efter det har hon svårare att få jobb - hon hamnar i en independentfilm där ingen är nöjd med hennes insats, där hon måste göra drogtest varje dag och där försäkringsbolaget kräver att hon flyttar hem till sin mamma - en alkoholiserad före detta musikalfilmstjärna som är minst sagt krävande.

Omdöme: Regissören Mike Nichols har samlat de fyra Oscarsvinnarna Meryl Streep, Shirley MacLaine, Gene Hackman och Richard Dreyfuss i denna film baserad på en bok och manus av Carrie Fisher (ja, den Carrie Fisher som är mest känd för sin roll som Prinsessan Leia i Star Wars-filmerna). Det är en historia som baseras på Fishers egna erfarenheter från filmvärlden, drogproblem och en mor som var en känd filmstjärna (Debbie Reynolds från bl.a. Singin' in the Rain (1952)).



Meryl Streep är skådespelerskan Suzanne Vale som under en inspelning på en film regisserad av Lowell Kolchek (Gene Hackman) ertappas med att ta droger. Värre kommer det att bli när hon senare tar en överdos hemma hos producenten Jack Faulkner (Dennis Quaid) som för henne till akuten. Där magpumpas hon av doktor Frankenthal (Richard Dreyfuss) som på så vis räddar livet på henne. Suzanne hamnar sen på avgiftningsklinik och måste ta itu med sina problem.



För att Suzanne ska få en chans att få jobba igen ställer filmbolagen ultimatum. Hon får en chans att jobba på en b-film, men kravet är att hon bor hos sin mor Doris Mann (Shirley MacLaine) som kan hålla koll på henne. Dessutom kommer drogtester utföras på inspelningen. Suzanne vill fortsätta jobba så hon går med på villkoren. Men snart är hennes liv i en nedåtgående spiral och kaoset är ett faktum.



En sak man nästan per automatik förväntar sig av filmen är bra skådespeleri, och det får man också. Det är svårt att hitta många fel bland prestationerna. Meryl Streep blev Oscarsnominerad (så klart), hennes nionde i ordningen. Och visst är hon så där bra som man är van att se henne. Minst lika bra är Shirley MacLaine i rollen som modern, speciellt som hon både fångar den dalande stjärnan som fortfarande vill stå i blickfånget och den alkoholiserade mamman som håller ett starkt grepp om sin vuxna dotter.



Även om prestationerna tillfredsställer så saknas något för att ta filmen till nästa nivå. Det är en dramakomedi och som sådan går den aldrig riktigt på djupet med känslorna som borde finnas och visas mer. Sen tycker jag personligen att både favoriten Gene Hackman och Richard Dreyfuss (båda endast med i två-tre scener vardera) är med alldeles för lite. Inte minst borde Hackman ha varit en av huvudpersonerna. De få gångerna han är med suktar man efter mer. En klasskådis som alltid levererade.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6