
Titel: Brewster's Millions / Brewsters miljoner
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1985
Regi: Walter Hill
I rollerna: Richard Pryor, John Candy, Lonette McKee, Jerry Orbach
Handling: Monty Brewster ska ro iland en förmögenhet som testamenterats till honom. Kravet som dock måste uppfyllas: gör av med 30 miljoner dollar på trettio dagar. Något som inte är så lätt som det låter.
Omdöme: Montgomery Brewster (Richard Pryor), även kallad Monty är en baseballspelare i de lägre divisionerna i New Jersey utanför New York. En dag plockas han och hans bäste vän Spike (John Candy) upp av en man som för dem till en advokatfirma i New York. Monty tror att han äntligen ska få chansen att få spela för ett proffslag i baseball, men det visar sig handla om något helt annat.

Monty får reda på att en farfar han aldrig träffat var väldigt rik och nyligen dött. Monty får chansen att ärva $300m. Men den rike och excentriske farfadern tänker låta Monty kämpa för pengarna, och ha lite kul på kuppen. Villkoret är nämligen att Monty måste göra sig av med $30m på trettio dagar. En av många regler är att han inte får berätta för någon om vad det hela går ut på, inte för sin bäste vän Spike eller revisorn Angela Drake (Lonette McKee). Inte så enkelt då det trots allt är hans bäste vän och en kvinna han blir väldigt förtjust i. Hon tycker iofs han beter sig som ett svin som helt i onödan slösar bort så mycket pengar.

Kul nog hade jag inte något direkt minne av den här filmen, även om jag hade sett den förr och hade för mig att den inte skulle vara särskilt bra eller rolig. Ok att det inte är det bästa man sett, men filmen är faktiskt inte alls tokig. Den bjuder på gott om underhållning när Monty får de $30m att spendera. Alla tycker han beter sig konstigt och han blir en kändis på TV och på stan. Det är inte så konstigt att de tycker han är galen, i synnerhet när han blir upprörd när han råkar tjäna pengar på investeringar han tror ska vara pengar i sjön.

Walter Hill står för regin och hade innan det här gjort stabila filmer som The Warriors (1979), Southern Comfort (1981) och 48 Hrs. (1982). Han kanske inte ror hem denna genre lika väl, men med duktige Richard Pryor i spetsen bjuds man på gott om humor och underhållning. På vissa sätt påminner filmen om gamla favoriten Trading Places (1983) då det finns en del likheter dem emellan. Lite synd är det dock att filmen tappar en del under den sista delen, ungefär i samband med att Montys baseball-lag möter New York Yankees. Känns lite som om soppan tog slut i tanken.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar