Man on a Swing

Titel: Man on a Swing
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1974
Regi: Frank Perry
I rollerna: Cliff Robertson, Joel Grey, Lane Smith, George Voskovec

Handling: En ung kvinna hittas död på golvet i sin bil på en parkering utanför ett köpcentrum. Hon har blivit mördad och polisen gör allt för att hitta mördaren. Ett medium erbjuder sig att hjälpa polisen men när han har information om mordfallet som bara polisen rimligen kan känna till måste de ta reda på om han verkligen kan vara ett medium eller döljer något.

Omdöme: Vissa gånger hittar man filmer som man inte riktigt förstår varför de blivit bortglömda. Man har nämligen allt på plats för att bli en mer känd film. Regissören Frank Perry var t.ex. Oscarsnominerad redan för sin regidebut David and Lisa (1962) och gjorde den minst sagt intressanta The Swimmer (1968) med Burt Lancaster. De två huvudpersonerna i filmen spelas av Cliff Robertson och Joel Grey som tidigare vunnit varsin Oscar för Charly (1968) respektive Cabaret (1972).



Filmen baseras löst på ett verkligt mordfall där en ung kvinna hittades mördad på golvet i sin bil. Mordplatsen är en parkering utanför ett köpcentrum där hon senast sågs vid liv. Den lilla stadens polischef Lee Tucker (Cliff Robertson) börjar genast jobba på fallet. Han får inte mycket hjälp av sina kollegor utan får diskutera fallet med en vän som är tidningsreporter.



När det verkar som polisen inte har några fler spår att gå på efter att ha plockat in några tidigare kända gärningsmän i trakten, får de plötsligt hjälp utifrån. En man ringer in till polisstationen och påstår sig veta saker om fallet som man inte gått ut med i media. Lee ser till att mannen kommer till polisstationen för ett samtal. Mannen visar sig vara Franklin Wills (Joel Grey), en småbarnsfar som jobbar på fabrik och är ett självutnämnt medium. Informationen han tillhandahåller visar sig vara så pass intressant för utredningen att Lee inte har något annat val än att samarbeta med Franklin. Men hur ska man kunna bevisa om han verkligen har en övernaturlig förmåga eller om han kan vara inblandad i mordet? Det blir en svår balansgång för Lee som måste ta lite risker för att kunna ha en chans att lösa fallet.



Det här visar sig vara en klart kuslig liten film som lyckas förvånansvärt bra med ett tema man sett göras flera gånger. Det blir en kombination av saker som faller på plats. En stor del i att filmen blir så effektiv är givetvis prestationen av Joel Grey som är riktigt bra. Det är en olustig karaktär han spelar till det yttersta. Man både skrattar och ryggar tillbaka när han kliver in i rummet. Varje gång han är med i en scen är det oundvikligt att inte fokusera på honom. Även den som vanligt duktige Cliff Robertson gör vad han ska, dock i en mer ordinär roll. Sen är det musiken av Lalo Schifrin som med små medel skapar en riktigt olustig känsla som fångar situationen perfekt. Något år tidigare gjorde han t.ex. den så passande musiken till klassikern Dirty Harry (1971).



Filmen må ha ett ganska långsamt tempo, men det betyder inte att det blir tråkigt för det. Stämningen finns nämligen där genom hela filmen. För ju längre in i utredningen man kommer, ju personligare blir det för Lee och hans fru som väntar barn. De börjar få otäcka samtal och påhälsningar mitt i natten. Kanske att man hade velat att det skulle ske ytterligare något mord i trakten för att öka spänningen ett snäpp till. Men då hade man fått en seriemördarfilm istället för ett mordmysterium.



Detta mordmysterium är som sagt både kusligt, spännande och välspelat. Dessutom gillar jag att den inte besvarar alla frågor när filmen slutar. En effektiv liten pärla värd mer uppmärksamhet. Svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.6