Rollerball

Titel: Rollerball
Genre: Sci-Fi/Action/Sport
Land: USA
År: 1975
Regi: Norman Jewison
I rollerna: James Caan, John Beck, John Houseman, Maud Adams

Handling: Året är 2018. Det utkämpas inte längre några krig. Det finns inte någon kriminalitet. Det finns bara... "Rollerball". I en värld som kontrolleras fullständigt av hänsynslösa megakorporationer är denna extrema och barbariska "sport" det enda sättet för folk att få utlopp för sin instängda vrede och frustration. Klistrade framför tv-apparaterna ser alla människor Rollerball. En brutal blandning av amerikansk fotboll, motocross och hockey. Jonathan E. är stjärnspelaren, vars stora talang har blivit en fara för honom själv. Korporationen har tagit den kvinna Jonathan älskar, men de kan inte ta hans själ. Nu försöker den djävulske direktören övertala Jonathan att dra sig tillbaka.

Omdöme: Det här är verkligen en film som inte åldrats särskilt väl. Det känns nästan som man inte ens ansträngt sig med att försöka skapa ett futuristiskt samhälle. Istället har man valt att ta vara på modet och färgerna som var inne när filmen gjordes. Det betyder inte minst stora kragar, mycket orange och senapsgula färger.



Själva historien är det egentligen inget större fel på. I framtiden lever människorna i ett fredligt samhälle där de stora korporationerna styr allt. För att hålla alla glada tillhandahåller man piller som ger folket ett lyckorus. De känner glädje mest hela tiden och söker amorösa stunder till höger och vänster. Intressant nog syns det trots detta (vad jag kan minnas) inte ett enda barn i hela filmen.



När filmens huvudperson, och Rollerballs stora stjärna Jonathan E. (James Caan) börjar pressas av direktören som äger laget han spelar för, förstår han inte varför. Varför vill de att lagets och sportens bäste slutar, och det mitt under pågående slutspel? Han får inga raka svar och någon klarhet i det hela får han inte heller. Han ber en gammal vän som är högre uppsatt om hjälp. Kanske kan han ta reda på mer. Vännen uppträder nervöst, men självklart ska han göra sitt bästa.



Tyvärr leder filmen inte någonvart. Antingen spelas Rollerball eller så syns Jonathan vandra runt och undra vad det är som händer. Precis som Jonathan är man som tittare i mörkret. Inte blir man klokare under de sega två timmarna som filmen sniglar sig fram på. Det känns helt enkelt som man haft en någorlunda bra idé, men inte riktigt vetat hur man ska få ihop det. Så här blir det en enda lång transportsträcka som inte visar sig leda till något. Det är trots allt en solid regissör i Norman Jewison som ligger bakom, så det är konstigt att detta inte blev bättre. Han gjorde bl.a. filmer som In the Heat of the Night (1967), The Thomas Crown Affair (1968), ...And Justice for All (1979) och Moonstruck (1987) för att nämna några.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.6