The Neon Demon

Titel: The Neon Demon
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: Frankrike/Danmark/USA
År: 2016
Regi: Nicolas Winding Refn
I rollerna: Elle Fanning, Jena Malone, Keanu Reeves, Christina Hendricks

Handling: När unga Jesse flyttar till Los Angeles för att försöka bli upptäckt som modell, blir hennes ungdom och vitalitet måltavla för en grupp kvinnor som kommer ta till alla medel för att få det hon har.

Omdöme: Att Nicolas Winding Refn kan göra bra film visade han med Pusher (1996) och inte minst med Drive (2011). Det var ett desto svagare försök med Only God Forgives (2013) som hade det visuella på plats, men saknade en del för att bli något bra. Här var frågan om det skulle bli något av kvalité eller snarare likt hans visuellt snygga, men mindre lyckade alster.



Det första man måste nämna är givetvis huvudrollen som spelas av Elle Fanning. Hon var bara 16 år när filmen spelades in, precis som hennes karaktär ska vara och sköter sig klart bra. Av det man sett av henne är hon duktigare än sin äldre syster Dakota Fanning. Hon får sällskap av några kända och en hel del mindre kända ansikten under filmens gång. Jena Malone som makeup-tjejen Ruby får en stor roll och funkar bra medan Keanu Reeves dyker upp i en för honom ovanlig roll som sliskig motellägare/receptionist vilket bara är kul.



Filmen håller från början till slut en mycket hög standard vad gäller det visuella och musiken. Det är en fröjd att ta sig igenom filmen som bjuder på den ena snygga scenen efter den andra. Det är också småintressant att följa Elle Fanning som Jesse när hon ny som hon är i modellbranschen snart märker hur det funkar. Eftersom alla tycker att hon är speciell och har något extra som krävs för att bli en stjärnmodell, väcker det även nyfikenhet och avundsjuka runt henne.



På sätt och vis känns det som Nicolas Winding Refn sneglat åt, eller åtminstone inspirerats av David Lynchs tidiga 2000-tals klassiker Mulholland Drive (2001) i grundupplägget. Jesse (Fanning) och Ruby (Malone) är lite som den filmens två kvinnliga huvudpersoner i ett mystiskt Los Angeles. Även stämningen är så där drömsk som Lynch brukar vilja ha det. Men det är även Nicolas Winding Refns stil sen tidigare. Här finns nämligen scener som man känner igen från hans tidigare filmer och det är rakt igenom riktigt skönt att titta och lyssna på (musik av duktige Cliff Martinez).



Tyvärr saknas det något vitalt för att filmen ska kunna bli en klassfilm - ett bra manus. Det är så tydligt att filmen saknar en vettig handling som skulle göra detta till något mer än vad det nu blir. Missförstå mig inte, det är en sevärd film och tilltalar vissa mer än andra, men det hade kunnat komma upp i klass med hans tidigare film Drive om det fanns ett dugligt manus. I det fallet byggde filmen på en bok. Här har han själv kommit på storyn. Det är uppenbarligen inte hans starkaste sida. Varför inte låta någon skriva ett stabilt manus och koncentrera sig på resten som han så uppenbarligen bemästrar?



Det är ungefär efter halva filmen som den tappar fokus och mer och mer känns som en dröm/mardröm. Det blir mest bara rörigt och står och stampar för mycket. Visst är det hela tiden snyggt att titta och lyssna på, men den förlorar helt klart "poäng" på vägen. Det blir helt enkelt för mycket fokus på det konstnärliga och det räcker så klart inte hela vägen. Men det är en skön film att se på och den nästan två timmar långa speltiden går relativt smärtfritt. Detta alltså trots att en del scener känns utdragna och andra onödiga.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0