Café Society

Titel: Café Society
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 2016
Regi: Woody Allen
I rollerna: Jesse Eisenberg, Kristen Stewart, Steve Carell, Blake Lively

Handling: Hollywood och New York under 1930-talet, en period av pulserande nattliv, filmstjärnor, playboys, gangsters, jazzmusik och mycket glamour. Eftersom han får det allt svårare att stå ut med sina gnabbande föräldrar, sin gangsterbror och familjens guldsmedsaffär, känner Bobby Dorfman att han behöver ett miljöombyte. Han beslutar sig för att åka till Hollywood och besöka sin inflytelserika morbror Phil som arbetar inom filmbranschen.

Omdöme: Bobby Dorfman (Jesse Eisenberg) har aldrig varit utanför sitt kära New York när han en dag bestämmer sig för att lämna allt och flytta ut till Hollywood. Hans mor ringer upp sin bror Phil Stern (Steve Carell), tillika Bobbys morbror. Phil är en inflytelserik man i filmbranschen och ett jobb borde han kunna fixa åt sin systerson - om han vill.



Eftersom Bobby inte känner någon eller något i Hollywood, ber Phil sin sekreterare Vonnie (Kristen Stewart) att visa Bobby runt stan. Bobby blir genast förtjust, ja kär i Vonnie. De två spenderar mycket tid tillsammans, men det visar sig finnas ett litet problem. Vonnie har redan en pojkvän. Nu börjar ett slags triangeldrama i 1930-talets glamourösa Hollywood och New York där Bobby, Vonnie, Phil och flera familjemedlemmar försöker reda ut kärleksproblem och lite andra bekymmer.



Det är en ganska typisk Woody Allen-film man bjuda på, vilket inte är så dumt om man är upplagd för det. Här blir det också ganska trevligt i det charmiga 1930-talet som fångats väldigt fint. Det blir en hel del filmreferenser till främst skådespelare som var stora på den här tiden eftersom Phil har kontakt med de största fiskarna i branschen. Den stora charmören är dock tidsperioden som gör sig klart bra, inte minst det eleganta fotot.



Det finns ett par mindre saker att klaga på som att storyn är lite för simpel, att det slutar lite abrupt och att Woody Allen själv inte riktigt passar som berättarröst. Det finns dock ett stort problem med filmen. Det allvarligaste felet stavas Jesse Eisenberg. Snacka om fel för rollen. Han är ocharmig, osympatisk och till det svag skådespelare. Han har inte mycket kemi med någon av sina motspelare och det blir en genomgående svaghet filmen inte kommer undan. Ett stort misstag att inte ha en bättre, mer sympatisk och mer passande skådespelare i huvudrollen. För de övriga sköter sig alla bra och funkar. Trea trots allt för en småtrevlig stund.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Mina favoritfilmer - 1958

Bredden finns inte riktigt där detta år för att räknas till de bästa på 50-talet. Men som sig bör hittas här några riktigt starka filmer i topp där åtminstone de fem-sex översta placeringarna bjuder på kvalité. Topp två är också riktiga pärlor gjorda av två utav de främsta regissörerna, inte bara under 50-talet.

På topp tio återfinns filmer från:

7 USA
2 Frankrike
1 Storbritannien

Uppdatering: Plats #10 (I Want to Live!) tas bort från listan och ersätts med Chase a Crooked Shadow som tar sig in på plats #5. 29/12-19

Uppdatering: The Fly tar sig in på plats #7, vilket medför att plats #10 (A Time to Love and a Time to Die) åker ur. 3/4-20

Uppdatering: Back to the Wall tar sig in på plats #5 medan Murder by Contract plockas bort. 3/3-2023


#10 The Defiant Ones (Stanley Kramer)



När en fångtransport kör av vägen lyckas två ihopkedjade fångar, Noah och John, fly. De måste lära sig att komma överens för att undvika att bli infångade. Det finns bara ett problem - en är vit, den andra svart.

Tony Curtis och Sidney Poitier är ihopkedjade och måste samarbeta för att överleva och fly. Lite före sin tid och har en del bra poänger, men den där jäkla bärbara radion som spelar jobbig musik hade man gärna varit utan.


#9 Run Silent, Run Deep (Robert Wise)



En amerikansk ubåtskapten blir sänkt av en japansk jagare. Han överlever, men får en skrivbordstjänst. Ett år senare blir han återigen kapten på en ubåt, och är nu besatt av att hämnas på jagaren som sänkte hans förra ubåt, kosta vad det kosta vill...

Klassisk ubåtsfilm med Clark Gable och Burt Lancaster. Dessutom i regi av duktige Robert Wise som nästan alltid lyckades leverera i en mängd olika genrer.


#8 The Fly (Kurt Neumann)



En smågalen vetenskapsman har kommit på hur man förflyttar objekt från en plats till en annan genom en hemmabyggd teleporteringsmaskin. Han testar naturligtvis på sig själv, och av misstag så råkar en spyfluga följa med vid överföringen vilket leder till att flugans gener sammanblandas med vetenskapsmannen egna, och sakta börjar han förvandlas till en fluga.

Originalet må inte vara lika bra som 1986-års film, men en klassiker i genren trots allt. Skiljer sig även tillräckligt mycket från nyversionen. Stämningsfull, välgjord och med en del minnesvärda sekvenser.


#7 Elevator to the Gallows (Louis Malle)



Florence Carala och Julien Tavernier planerar mordet på Florence make, Simon Carala, som även är Juliens chef. Julien utför mordet så att det ser ut som självmord. Men genom omständigheter hinner han inte komma därifrån och träffa Florence som det var bestämt. Samtidigt stjäl två ungdomar hans bil vilket leder till fler problem...

Fransk noir som gör en hel del bra, inte minst upplägget och genomförandet av mordförsöket med ett fint foto. Inte helt såld på Miles Davis jazziga musik och filmen saknar kanske något.


#6 Chase a Crooked Shadow (Michael Anderson)



En man dyker upp på Kimberley Prescott villa som påstår sig vara hennes bror Ward. Men Ward Prescott dog i en bilolycka för ett år sedan, så hur kan det vara han? Trots Kims protester att främlingen inte är hennes bror, accepterar alla andra honom, inklusive deras farbror. Kim börjar frukta för sin mentala hälsa och sitt liv.

Mycket trevlig liten brittisk film som blandar mysterium och thriller med noir-tendenser. En film som har en hel del Hitchcock över sig, vilket är ett gott betyg. Har inget att skämmas över.


#5 Back to the Wall (Édouard Molinaro)



En rik industrialist upptäcker att hans fru har en affär och bestämmer sig för att hämnas genom att utpressa henne under en antagen identitet.

Mycket trevlig regidebut som både är på lekhumör vad gäller bildspråket och en atmosfär som skapar en riktigt bra fransk noir-film.


#4 Touch of Evil (Orson Welles)



En mexikansk narkotikapolis och hans fru åker på smekmånad till en amerikansk/mexikansk gränsstad. Väl där inträffar en rad händelser som inte kan tolkas som något annat än en konspiration.

Storväxte Orson Welles tar inte bara plats bakom kameran som regissör utan även framför den som minnesvärd korrupt polis. Klassisk noir (som brukar nämnas som den allra sista noir-filmen) som inte må vara perfekt, men som fortfarande är mycket bra.


#3 The Lineup (Don Siegel)



En mystisk man kör över en polis efter en misslyckad stöld av en väska och dör själv på kuppen. Snart upptäcker polisen att allt handlar om narkotikasmuggling. De börjar utreda en liga som smugglar heroin från Asien till San Francisco. Ligan använder sig av kurirer som inte vet om att de smugglar knark. Dancer är en hänsynslös mördare som samlar in knarket från de intet ont anande kurirerna. Till sin hjälp har han den lite mer filosofiske partnern Julian.

Eli Wallach ses i rollen som mördaren Dancer som skapar kaos runt om San Francisco i denna fartfyllda och högoktaniga noir. Regissören Don Siegel gjorde senare en annan film i bildsköna San Francisco, nämligen Dirty Harry. Klart tillfredsställande och underhållande.


#2 The Big Country (William Wyler)



Fartygskaptenen James McKay anländer till den amerikanska västern för att gifta sig med en ranchägares dotter. Ranchägaren är mitt i en fejd med en annan ranchägare och McKay finner sig snart mitt i fejden.

En riktig storfilm med Gregory Peck i spetsen som hamnar i mitten när det hettar till runt honom. En riktig pärla till film. Dramavästern när den är som bäst. Riktigt fin klass rakt igenom av regissören William Wyler.


#1 Vertigo (Alfred Hitchcock)



Scottie är en f.d. polis i San Francisco med en panisk rädsla för höjder. Han får i uppdrag av en gammal vän att förfölja dennes hustru Madeleine, som han misstänker har något i görningen. Scottie antar sig uppdraget som visar sig mer komplicerat än det först verkade.

Alfred Hitchcock kunde det här med att skapa stämning. Här finns det gott om den och det blir nästan en hypnotisk känsla man får av filmen med en som vanligt duktig James Stewart i huvudrollen. Kim Novak är även hon passande som kvinnan han följer efter. Utsökt foto och musik bidrar även till att det här blir en härlig filmupplevelse man gärna återvänder till många gånger.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

A Time to Love and a Time to Die
I Want to Live!
Murder by Contract
Separate Tables

---

Sämsta filmen: Bell, Book and Candle

Favoriten James Stewart ställs mot trevliga Kim Novak. Den svenska titeln "Hokus pokus" förtäljer dock att denna inte direkt är bra med diverse häxkonster.


Största besvikelsen: Ashes and Diamonds

En av många hyllad polsk film som tyvärr inte gick hem hos mig. Direkt dålig är den inte, men trots allt långt ifrån sitt fina rykte.

Mechanic: Resurrection

Titel: Mechanic: Resurrection
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 2016
Regi: Dennis Gansel
I rollerna: Jason Statham, Jessica Alba, Tommy Lee Jones, Michelle Yeoh

Handling: Världens farligaste hitman, Arthur Bishop, trodde att han hade lagt sitt mördande förflutna bakom sig när hans formidable fiende Crain kidnappar hans livs kärlek. Bishop är nu tvungen att resa jorden runt för att genomföra tre till synes omöjliga lönnmord och göra vad han gör bäst - få dem att se ut som olyckor.

Omdöme: Yrkesmördaren Bishop (Jason Statham) är tillbaka efter The Mechanic (2011). Inledningsvis försöker han hålla låg profil i Rio de Janeiro. Men hans lugna tillvaro skakas när en man från hans förflutna vid namn Crain (Sam Hazeldine) vill att Bishop utför tre lönnmord åt honom. Bishop är inte intresserad av att jobba åt denna man, men övertalas (läs: tvingas). De tre lönnmorden visar sig ska utföras på tre olika kontinenter och till råga på allt har Bishop minimalt med tid på sig att fullborda sina uppdrag.



Vi tas från Rio de Janeiro till en paradisö utanför Thailand innan det är dags för Bishop att börja "jobba" i Malaysia, sedan Sydney i Australien och avslutningsvis i det inte lika glamourösa Bulgarien. Det är så klart trevligt med de olika skådeplatserna runt om i världen. Efter den actionfyllda inledande delen i Brasilien tappar filmen lite fart i Thailand där Bishop träffar på sin gamla vän Mei (Michelle Yeoh) och Gina (Jessica Alba) som behöver hans hjälp och blir hans kontakt till Craine.



När Bishop åker på sina uppdrag blir också filmen som mest underhållande, precis som väntat. Det blir två tredjedelar Mission: Impossible och en tredjedel Jason Bourne över det hela. Ganska underhållande med andra ord. Dock försöker man inte direkt anstränga sig med ett smart manus. Det blir istället gott om klichéer och med en som vanligt stel Jason Statham. Det har en viss charm, men det går givetvis inte att jämföra med en som Charles Bronson som ju spelade Bishop i originalfilmen The Mechanic (1972). Inte heller försöker man sig på någon direkt finess eller särskilt mycket humor som hade hjälpt en del (även om det på sina håll blir småroligt att se Statham försöka smyga sig på sina måltavlor).

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

War Dogs

Titel: War Dogs
Genre: Komedi/Drama/Kriminalare/Krig
Land: USA
År: 2016
Regi: Todd Phillips
I rollerna: Miles Teller, Jonah Hill, Bradley Cooper, Ana de Armas

Handling: Under det första Irak-kriget upptäcker två vänner i tjugoårsåldern, som bor i Miami, regeringens initiativ som tillåter småskaliga företag att buda på militära kontrakt. De börjar smått men får snart in mer och mer pengar som de kan leva lyxliv på. Men vännerna tar sig vatten över huvudet då de skriver på ett avtal värt 300 miljoner dollar för att distribuera vapen till afghanska militären. Avtalet sätter dem i trubbel med väldigt skumma människor, inte minst skapar de sig ovänner inom den amerikanska regeringen. Baserad på en sann historia.

Omdöme: Det Scarface-inspirerade omslaget (med komisk touch) och med Jonah Hill i en av de två huvudrollerna, gjorde att man förväntade sig en renodlad komedi. Dessutom har man Todd Phillips som regissör, känd för diverse komedier som inte minst The Hangover (2009). Men det här visar sig vara en allvarligare film, om än med en stor del humor.



David (Miles Teller) bor i Miami där han jobbar som massör åt rika klienter. Hans framtidsutsikter är inte lysande, så han testar på lite annat. På en begravning får han sen syn på barndomsvännen Efraim (Jonah Hill) som återvänt från Los Angeles till Miami. Det visar sig att Efraim är en vapenhandlare och erbjuder David anställning som hans medhjälpare. Efter lite upplärning är de i full gång och börjar jobba sig upp mot de stora kontrakten. Det finns bara två små problem - Davids flickvän Iz (Ana de Armas) som han måste ljuga för och en viss vapenguru i form av Henry Girard (Bradley Cooper). Ja, plus att det de håller på med inte är helt lagligt...



Att det hela baseras på verkliga händelser skulle man inte direkt tro, men det gör att historien hålls på en trovärdig nivå istället för att spåra ur. Någon jämförde filmen mellan Lord of War (2005) och The Wolf of Wall Street (2013). Det är en bra jämförelse där ett allvarligt ämne om vapenhandel presenteras med glimten i ögat. Skönt nog urartar det aldrig vilket alltid är risken när man gör en sån här film med humor.



Något man måste säga att filmen lyckas bra med är att hålla en genomgående jämn nivå. Händelseförloppet är relativt lätt att hänga med i och de två i huvudrollerna sköter sig bra. En rolig ingrediens blir det återkommande Scarface (1983)-temat eftersom Efraim har filmen som uppenbar förebild. Han tror helt enkelt att han ska ta över världen ungefär som Tony Montana i nämnda film. Givetvis får detta tankesätt honom (och David) i knipa. Det är oundvikligt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

The Magnificent Seven (2016)

Titel: The Magnificent Seven
Genre: Västern
Land: USA
År: 2016
Regi: Antoine Fuqua
I rollerna: Denzel Washington, Chris Pratt, Ethan Hawke, Vincent D'Onofrio, Peter Sarsgaard

Handling: Sju revolvermän får i uppdrag att skydda en liten stad som blir terroriserade av banditer.

Omdöme: Vare sig det är japanska Seven Samurai (1954), amerikanska The Magnificent Seven (1960) eller parodin ¡Three Amigos! (1986) så vet man vad man får för grundpremiss. Upplägget har vi helt enkelt sett förr. Frågan man ska ställa sig när man nu gör den här filmen är om man ska göra en ren remake eller försöka göra något nytt med det hela.



Svaret blir att man sätter Denzel Washington i huvudrollen och tror att det ska räcka. Gör det verkligen det? Svaret är givetvis nej. För även om han och hans helt svartklädda karaktär är en av filmens styrkor så är det inte tillräckligt för att bli en minnesvärd film eller västern för den delen. Den är alldeles för idéfattig och saknar den finess (eller värme) som de främsta filmerna i genren har. Nu blir det mest en transport från A till B utan några direkta överraskningar. Visst är det en gedigen produktion, men så fort filmen slutar har man glömt den, eller åtminstone nästan.



En sak jag tar med mig är hur lik Vincent D'Onofrio här är Orson Welles som äldre. I båda fallen har/hade de en förmåga att ta väldigt stor plats varje gång de är med på ett hörn. I det här fallet känner man det med en gång när D'Onofrios karaktär Jack Horne introduceras. Några av de övriga sju männen är också helt ok, men de är långt ifrån lika coola eller bra som i originalet.



Slutsatsen med filmen blir att det så klart går att se, men där man antingen borde gjort en remake som fångade stämningen och karaktärerna från originalet bättre, eller där man helt struntat i att göra en remake och istället kommit på en ny, skön västern. För att få det måste man istället vända sig till Quentin Tarantino och hans desto mer minnesvärda och sevärda västern The Hateful Eight (2015).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.1

En veckas paus

Under nästan en vecka kan det bli lite tyst på Movies - Noir. Men runt onsdag nästa vecka ska allt vara igång som vanligt. Det är nämligen dags för lite vila i en vecka. Det kan dock bli något inlägg som dyker upp innan onsdag.

Mina favoritfilmer - 1959

Topp tio innehåller en stor skara klassfilmer. Inte riktigt tio toppfilmer, men nästan. Dessa filmer bjuder på lite av det bästa från 50-talet.

I topp återfinns en av mina favoritfilmer, men där bakom är det inte mycket sämre med rättegångsdrama, klassisk komedi, äventyr, krigsfilm, västern, romantik och film-noir. Bra blandning med andra ord.

På topp tio återfinns filmer från:

7 USA
1 Västtyskland
1 Storbritannien
1 Sovjetunionen

Uppdatering: Plats #10 (Imitation of Life) tas bort från listan och ersätts med Pillow Talk. 28/12-17


#10 Pillow Talk (Michael Gordon)



Brad och Jan avskyr varandra, trots att de aldrig mötts. De tvingas nämligen dela telefonlinje. Men så träffas de en dag i verkligheten utan att Jan vet om att det är han, och självklart blir de kära i varandra.

En till stor del rolig romantisk komedi som ger en del skratt och bjuder på elegant foto i CinemaScope. Charmig och mysig, även om den kunde varit lite mer romantisk.


#9 Odds Against Tomorrow (Robert Wise)



Dave Burke försöker övertala två män att delta i ett bankrån. Earl Slater, en vit ex-fånge, och Johnny Ingram, en svart spelare. Båda är tveksamma, men när de som Ingram är skyldig pengar sätter press på honom ser han ingen annan utväg. Att Slater känner sig mindervärdig, eftersom han inte kan försörja sin flickvän, fäller avgörandet för hans del. Dock återstår ett problem; Slater hatar svarta och spänningen mellan honom och Ingram stegras.

Tät och intressant film-noir (även om den officiellt inte får räknas som sådan eftersom den kom året efter Touch of Evil som räknas som den sista i genren). Spänningen ligger i luften och stiger ett snäpp under den explosiva avslutningen.


#8 Our Man in Havana (Carol Reed)



Jim Wormold är en engelsk dammsugarförsäljare på Kuba. Hans dotter Milly spenderar mycket pengar, så för att kunna göra henne lycklig går han med på att arbeta som agent åt brittiska Secret Service. Då han inte har något att rapportera, hittar han på fakta och låtsas rekrytera agenter. Självklart kommer det en dag då allt inte är lika enkelt...

Alec Guinness briljerar i denna sköna och smarta komedi. Inte lika känd som t.ex. Den tredje mannen av Carol Reed, men klart tillfredsställande.


#7 Ballad of a Soldier (Grigori Chukhrai)



Under andra världskriget blir den 19-årige soldaten Alyosha tilldelad en tapperhetsmedalj. Istället för medaljen ber han om några dagars permission för att kunna hälsa på sin mor och laga taket på deras hus. Under den långa tågresan hem möter han Shura...

Fint berättad historia som är på knappa 90 minuter och gör att man vill ha mer. Enkelt, men effektivt romantiskt drama.


#6 Die Brücke (Bernhard Wicki)



Under slutet av andra världskriget blir en grupp nyligen inkallade tyska pojkar beordrade att försvara en liten bro i deras by. Massor av besegrade, cyniska soldater flyr från de amerikanska trupperna, men de unga pojkarna, entusiastiska över den nazistiska "blod och ära"-ideologin, stannar och försvarar bron.

En tidig tysk film om en verklighetsbaserad historia om ett par tyska ungdomar som ska hålla ställningen på en bro. Tragisk, stark och klart minnesvärd.


#5 Ben-Hur (William Wyler)



Judah Ben-Hur är son till en rik judisk familj i Jerusalem. Han återförenas med sin barndomsvän, Messala, som nu är en romersk legionär, men deras politiska åsikter går isär och vänskapen blir lidande. Ben-Hurs liv förändras drastiskt när han blir felaktigt anklagad för ett mordförsök. Hans familj skickas i exil och Ben-Hur hamnar i slavläger. Han svär att han en dag ska återvända och hämnas de som splittrat hans familj.

En sann matiné-klassiker som trots sin långa speltid håller rakt igenom. Den strålande ihopsatta hästkapplöpningen är magnifik, likaså känslan av att detta är en riktig storfilm med allt vad det innebär.


#4 Some Like It Hot (Billy Wilder)



När Chicagomusikanterna Joe och Jerry råkar bli vittnen till ett maffiamord, tvingas de ta till flykten på ett tåg mot Florida, utklädda till Josephine och Daphne, de nya medlemmarna i ett tjejjazzband. Deras förklädnad är perfekt... ända tills de båda förälskar sig i sångerskan Sugar och en miljonär börjar uppvakta Daphne. Samtidigt är maffiabossen fortfarande på jakt efter dem...

Trion Jack Lemmon, Tony Curtis och så klart Marilyn Monroe är härliga att skåda när de hamnar i den ena svåra situationen efter den andra. Regissören Billy Wilder var en mästare på den här typen av filmer. Ungefär som Alfred Hitchcock var en mästare på att skapa spänning.


#3 Anatomy of a Murder (Otto Preminger)



Försvarsadvokaten Paul Biegler får ta hand om ett fall där en man mördat mannen som hans hustru påstår sig ha blivit våldtagen av.

Välspelat och inflytelserikt rättegångsdrama där James Stewart och George C. Scott briljerar på varsin sida. Tar en timme innan rättegångsdramat drar igång, men innan dess får man i lugn och ro tid att bekanta sig med bakgrundshistorien och karaktärerna.


#2 Rio Bravo (Howard Hawks)



När sheriff Chance arresterar Joe, en brutal mördare, finner han staden blockerad av Joes bror och andra ranchägare. Brodern tänker försöka frita Joe innan den federale sheriffen anländer. Till sin hjälp har Chance en gamling, en pojkvasker och sin alkoholiserade vice-sheriff.

Klassisk västern av Howard Hawks som inspirerat många, däribland John Carpenter. Finns mycket att gilla med denna, inte minst humorn och prestationerna.


#1 North by Northwest (Alfred Hitchcock)



Roger Thornhill är reklammannen som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt misstänkt för bilstöld, rattfylleri och dessutom mord! Han blir jagad kors och tvärs över USA, av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är en FBI-agent vid namn George Kaplan.

Min favoritfilm av Hitchcock och en av mina största favoriter alla kategorier. Finns så många härliga och minnesvärda scener filmen igenom att man gärna ser om den med jämna mellanrum. Här finns det mesta ett sånt här spion-thriller-äventyr ska ha, inklusive humor, bra skurkar och en vacker och bra leading lady.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Compulsion
Day of the Outlaw
The FBI Story
Imitation of Life
Last Train from Gun Hill
The Nun's Story
On the Beach
Room at the Top
The Young Philadelphians

---

Sämsta filmen: Suddenly, Last Summer

Inte bland det sämsta man sett, men för tråkig och enformig för att bli något i min smak.


Största besvikelsen: Deux hommes dans Manhattan

Med tanke på att duktige Jean-Pierre Melville står för regin blev detta en klar besvikelse. Inte blir det bättre av att han själv spelar huvudrollen, för bra är han inte.