Titel: Bird on a Wire / Lovligt byte
Genre: Action/Komedi
Land: USA
År: 1990
Regi: John Badham
I rollerna: Mel Gibson, Goldie Hawn, David Carradine, Bill Duke
Handling: Rick Jarmin vittnar mot ett knarksyndikat och får FBI:s hjälp att byta identitet. Flera år senare röjs hans identitet när hans före detta flickvän Marianne Graves dyker upp. De två tvingas fly undan ett par hänsynslösa mördare som fått upp spåret efter honom.
Omdöme: En av få av dessa storfilmer från slutet av 80-/början av 90-talet som jag inte hade sett. Den drog in upp emot $140m världen över och parade ihop den "nya" heta stjärnan Mel Gibson med den något äldre, men av många älskade Goldie Hawn i denna charmiga actionkomedi. För regin stod John Badham som inte må vara ett hushållsnamn, men då hans senaste film innan denna var den framgångsrika komedin Stakeout (1987) så var det inte så konstigt att folk ville se detta.
Intressant nog hade jag trott att filmen Tequila Sunrise (1988) skulle vara mer lik denna och tvärtom, alltså att denna skulle vara den svagare av de två. I båda fallen är Mel Gibson med, men den stora skillnaden är att detta är en renodlad actionkomedi medan det i nämnda film snarare var ett triangeldrama som inte riktigt ledde någonvart.
Mel Gibson och Goldie Hawn visar sig vara ett bra radarpar som bjuder på gott om skratt när de ränner runt för att försöka hålla sig vid liv då de blir jagade av mördare. Det är en fartfylld inledning och efter de första 15-20 minuterna tänker jag att detta inte är så dumt. Efter en timme känner jag likadant och när filmen slutar är jag klart nöjd, trots att slutuppgörelsen blir något för utdragen. Filmen är förresten lite i samma stil som Romancing the Stone (1984) med Michael Douglas och Kathleen Turner.
Detta är helt enkelt en typisk actionkomedi som luktar väldigt mycket sent 80-tal. Det är gott om bra actionscener med bl.a. biljakter, motorcykeljakter och dessutom en flygplans- och helikopterjakt. Till det får man alltså gott om humor som aldrig känns för korkad. Dessutom har man två iskalla mördare i form av Sorensen, spelad av David Carradine som inte minst blev känd som Bill i Kill Bill: Vol. 2 (2004), och Diggs spelad av Bill Duke som var oförglömlig i Predator (1987). Dessa två försvinner tyvärr under långa stunder från handlingen och hade gott fått vara med mer.
Ja, det må inte bara en Oscarsfilm eller det bästa man sett, men den fyller sitt syfte och bjuder på en hel del av det man önskar sig av en actionkomedi. Det är trots allt något visst med actionkomedier från den här eran som inte tar sig själva på alltför stort allvar. De gör en helt enkelt glad och man blundar kanske för vissa skavanker som man annars inte hade gjort. Givetvis är smaken olika så det kan nog vara en film som delar en i två läger - antingen gillar man det eller så funkar det inget vidare. Trea till stark trea.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 5.9
Det var evigheter sedan jag såg den här, men minns att jag gillade den mycket som yngre och Mellan med Goldie var guld. Hoppas på en release på Blu-ray snart. Väldigt snart.
SvaraRaderaPappan: Kul att du minns det som att du gillade den då iaf. Själv hade jag alltså inte sett den tidigare, trots att jag är säker på att den fanns hemma på VHS. Såg om Dödligt vapen flera gånger när man var liten istället för att ge denna en chans ;)
RaderaDet kan man ju iofs inte klandra dig för :)
RaderaPappan: Tack ;) Men det visade sig ju att denna inte var så tokig den heller. Alltid kul när man hittar den här typen av film som visar sig bjuda på precis det man känner för för stunden.
Radera