Titel: Café Society
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 2016
Regi: Woody Allen
I rollerna: Jesse Eisenberg, Kristen Stewart, Steve Carell, Blake Lively
Handling: Hollywood och New York under 1930-talet, en period av pulserande nattliv, filmstjärnor, playboys, gangsters, jazzmusik och mycket glamour. Eftersom han får det allt svårare att stå ut med sina gnabbande föräldrar, sin gangsterbror och familjens guldsmedsaffär, känner Bobby Dorfman att han behöver ett miljöombyte. Han beslutar sig för att åka till Hollywood och besöka sin inflytelserika morbror Phil som arbetar inom filmbranschen.
Omdöme: Bobby Dorfman (Jesse Eisenberg) har aldrig varit utanför sitt kära New York när han en dag bestämmer sig för att lämna allt och flytta ut till Hollywood. Hans mor ringer upp sin bror Phil Stern (Steve Carell), tillika Bobbys morbror. Phil är en inflytelserik man i filmbranschen och ett jobb borde han kunna fixa åt sin systerson - om han vill.
Eftersom Bobby inte känner någon eller något i Hollywood, ber Phil sin sekreterare Vonnie (Kristen Stewart) att visa Bobby runt stan. Bobby blir genast förtjust, ja kär i Vonnie. De två spenderar mycket tid tillsammans, men det visar sig finnas ett litet problem. Vonnie har redan en pojkvän. Nu börjar ett slags triangeldrama i 1930-talets glamourösa Hollywood och New York där Bobby, Vonnie, Phil och flera familjemedlemmar försöker reda ut kärleksproblem och lite andra bekymmer.
Det är en ganska typisk Woody Allen-film man bjuda på, vilket inte är så dumt om man är upplagd för det. Här blir det också ganska trevligt i det charmiga 1930-talet som fångats väldigt fint. Det blir en hel del filmreferenser till främst skådespelare som var stora på den här tiden eftersom Phil har kontakt med de största fiskarna i branschen. Den stora charmören är dock tidsperioden som gör sig klart bra, inte minst det eleganta fotot.
Det finns ett par mindre saker att klaga på som att storyn är lite för simpel, att det slutar lite abrupt och att Woody Allen själv inte riktigt passar som berättarröst. Det finns dock ett stort problem med filmen. Det allvarligaste felet stavas Jesse Eisenberg. Snacka om fel för rollen. Han är ocharmig, osympatisk och till det svag skådespelare. Han har inte mycket kemi med någon av sina motspelare och det blir en genomgående svaghet filmen inte kommer undan. Ett stort misstag att inte ha en bättre, mer sympatisk och mer passande skådespelare i huvudrollen. För de övriga sköter sig alla bra och funkar. Trea trots allt för en småtrevlig stund.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9
Hmmm, betyget kan jag inte klaga på, men att Jesse Eisenberg skulle vara så usel kan jag inte riktigt hålla med om. Däremot är vi helt ense om att miljön och fotot är några av styrkorna i denna film.
SvaraRaderaJag gillade Jesse också samt både Kristen Stewart och Steve Carell. Speciellt Stewart var jag överraskande förtjust i i denna film. Hon har aldrig varit en favorit förr.
Min revy kommer på bloggen på torsdag nästa vecka. :-)
Henke: Är övertygad om att betyget hade blivit lite högre med någon annan än Jesse som hade funkat bättre. Har aldrig gillat honom, men här var det extra påfrestande att se hur han inte funkade.
RaderaBåde Stewart och Carell gör vad de ska och jag håller med om att Kristen Stewart var överraskande bra, för det hade jag inte trott (speciellt att hon skulle funka i en Woody Allen-film).
Jag måste säga att jag inte kände någon större saknad efter Allens berättarröst. Och inte heller jag hade sådana aversioner mot Eisenberg, men det kändes däremot inte helt övertygande att han blev en sådan player efter sina månader i LA
SvaraRaderaSofia: För egen del blev det smärtsamt jobbigt att se Eisenberg köra en slags Woody Allen-roll som han inte klarade av. Varken rolig, charmig eller sympatisk. Visst, det brukar väl Woody inte heller direkt vara, men då spelar han åtminstone sig själv :)
Radera